Studier av den mänskliga arvsmassan innebär att vi idag har en allt bättre bild av olika folkgruppers historia och relationer. En värdefull representant för dessa studier är Bryan Sykes, som också skrivit flera lättillgängliga böcker om de europeiska folkens genetiska historia.

Som komplement till dessa genetiska studier finns också det område som kallas fysisk antropologi, representerat på internet av bland andra SNPA. Det tillämpas också i vetenskapliga studier, som antologin The Indo-Europeanization of Northern Europe, där ett antal baltiska forskare bland annat jämför tänder och hårfärg från arkeologiska fynd och nu levande befolkningar för att få en klarare bild av de baltiska och nordeuropeiska folkens historia och inbördes relationer.

Intressanta är även de studier av dermatoglyfi, fingeravtryck och händernas linjer, som rör sig i samma område. Individer har som bekant unika fingeravtryck, men fingeravtryck från individer som tillhör samma folkgrupper påminner om varandra. Detta betyder att man kan kan använda det som ett komplement när man studerar olika folkgruppers eventuella relationer.

Här kan nämnas en studie av etniskt ungerska och romska barn i norra Ungern, som indikerar att kontakterna mellan dessa båda folkgrupper varit begränsade trots att de levt i samma region under en längre tid. Man har också studerat de dermatoglyfa dragen hos annangfolket i Nigeria (det finns flera studier på internet, den hugade kan göra en google-sökning på ”dermatoglyphic” och ”ethnic”). Ovanliga mönster har också ofta en koppling till genetiska sjukdomar.

Som helhet kan området framstå som kuriosa, men det är i så fall ett stycke intressant och överraskande sådan som också påminner oss om hur olika vi människor faktiskt är. Om, och i vilken mån, man sedan vill bevara de olikheterna är ett val man gör, men man kan inte göra det om man inte ens är medveten om dem.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.