George Saunders nämns ibland ihop med litterära storheter som Douglas Coupland och Chuck Palahniuk när samhällskritiska och/eller samtidsskildrande författare ska räknas upp (till dessa kan med fördel läggas fransmannen Michel Houellebecq). Han har skrivit flera novellsamlingar, en av dessa är Pastoralia från 2000.
Saunders följer i novellerna i Pastoralia ett antal mycket alldagliga huvudpersoner. Där finns huvudpersonen som arbetar som grottman i en nöjespark, en nöjespark med allt färre besökare. Där finns den misslyckade mannen som lever med sin utvecklingsstörda syster och i en självhjälpskurs får lära sig att han måste kasta ut henne. Där finns den medelålders barberaren som bor med sin mor, men som anammat konsumtionssamhällets skönhetsideal och därför ser med olust på de alldagliga kvinnor han träffar. Inte minst finns där den barnlösa tanten som ägnat sitt liv åt att ta hand om sina syskons familjer, men som efter döden återvänder för att ta igen allt hon missat.
Huvudpersonerna i Saunders noveller är alltså ofta alldagliga, eller rentav förlorare. Detsamma gäller många av statisterna. Saunders storhet som författare ligger inte minst i den närmast ömsinta realism och värme han skildrar dem med. För de är ofta hårt trängda av kraven från en brutal omvärld, och det är här Saunders samhällskritiska ådra kommer in i bilden.
I novellen med samma namn som samlingen, Pastoralia, briljerar Saunders genom sin parodi på det nyspråk som utvecklats i amerikansk företagskultur, och även invaderat en del offentliga myndigheter. Det språk som samtidigt ska vara inspirerande, mänskligt, modernt och förstående, men som oftast blir en löjeväckande och paternaliserande avläggare till de sovjetiska propagandatalen och det som i USA kallas ”psychobabble”. Samtidigt finner Saunders ett tydligt nöje i att göra narr av den ”elit” i företagsvärlden som nästan helt saknar klassisk bildning och ibland inte ens kan sitt modersmål ordentligt. Detta blir munter läsning när grottmannens chef försöker få honom att ange en kollega, och tragikomisk läsning när ledningen informerar om kommande nedskärningar.
Please know that each one of you is very special to us, and are never forgotten about. Please know that if each one of you could be kept, you would be, if that would benefit everyone. But it wouldn’t, or we would do it, wouldn’t we, we would keep every one of you. But as we meld into our sleeker new organization, what an excellent opportunity to adjust our Staff Mix… some of you will be removed never, the better ones of you.
Till detta kopplar Saunders en hel världsåskådning, konsumismens och korporatismens världsbild, med dess särskilda värderingar. Ofta består novellerna ytterst av en kamp mellan denna världsbild och huvudpersonernas lojaliteter i form av vänskap och släktskap. I novellen Pastoralia slits huvudpersonen mellan ledningens krav att han ska ange en kollega som inte presterar särskilt bra, och sin lojalitet med denna kollega som han vet har en svår hemsituation. I novellen Winky uppeggas en skallig förlorare på en självhjälpskonferens att kasta ut sin utvecklingsstörda syster, eftersom hon hindrar honom att bli en vinnare. Saunders placerar sina huvudpersoner i en sitution där de tvingas göra ett existentiellt val. Det är inte alltid de gör rätt val, och ibland kostar det en hel del, men spännande läsning är det att följa deras inre och yttre kval.
I bakgrunden skymtar också ett USA som är otryggt på flera sätt, där fattigdom och våld är ett ständigt hot. Man skulle kunna påstå att Saunders är en typisk vänsterman i sin samtidsskildring, men samtidigt lyfter han fram den lilla världen, familjen med alla dess fel och brister, som motvikten mot samhällets brutalisering.
Om man jämför Saunders med andra samhällskritiska författare finner man att hans samhällsanalys inte når upp till samma nivå som Palahniuk eller Houellebecq. Det är ganska förväntade skildringar av omänsklig företagskultur och konsumism som Saunders bjuder på. Hans styrka är istället hans absurda humor och den realism med vilken han skildrar sina huvudpersoners existentiella utmaningar. Både hans humor och hans personbeskrivningar är överlägsna exempelvis Couplands.
Om skribenten: Joakim Andersen
