Stoicismen var en ursprungligen grekisk världsbild och filosofisk skola som kom att vinna många anhängare även i Rom. Bland senare stoiska filosofer kan nämnas Marcus Aurelius, Seneca och Epiktetos. Epiktetos föddes som slav i det grekiska Frygien, men fördes snart till Rom. Hans intresse för filosofin ledde till att han blev en framstående stoiker, som bland annat var vän med kejsar Hadrianus och senare påverkade kejsar Aurelius. Under Roms guldålder var många av kejsarna påverkade av stoicismen.
Epiktetos och konsten att leva
”O Crito, if it thus pleases the gods, thus let it be. Anytus and Melitus may kill me indeed, but hurt me they cannot.”
– Platon citerar Sokrates
Den stoiska livssynen är fortfarande givande, inte minst då den erbjuder ett sunt perspektiv på världen och livet. Julius Evola ansåg bland annat att buddhism och stoicism kunde vara av intresse för den moderna västerlänningen (dess världsbild innehåller inslag vi känner igen både från kristendom och grekisk hedendom). Epiktetos är, kort sagt, väl värd en närmare bekantskap. Han skrev själv inte ner sina tankar, men hans elev Arrianos samlade mycket av det i Utläggningar och Handbok i livets konst (Enchiridion). Den förra är bara delvis bevarad, den senare hade Fredrik den Store med sig under alla sina kampanjer.
Epiktetos mål är ett tillstånd av inre frihet och klarhet. För att nå detta måste man lära sig skilja mellan det man kan påverka och det man inte kan påverka. Till det man kan påverka hör ”opinion, pursuit, desire, aversion, and, in a word, whatever are our own actions”. Till det vi inte kan påverka hör ”body, property, reputation, command, and, in one word, whatever are not our own actions”. Vi kan inte kontrollera omvärlden, och det är därför irrationellt att bli arg eller besviken för sådant som sker. Detsamma gäller andra människor och deras påhitt.
Det som väcker negativa känslor är för Epiktetos alltså snarare våra tolkningar än det som verkligen sker. I Enchiridion skriver han:
Men are disturbed, not by things, but by the principles and notions which they form concerning things. Death, for instance, is not terrible, else it would have appeared so to Socrates. But the terror consists in our notion of death that it is terrible. When therefore we are hindered, or disturbed, or grieved, let us never attribute it to others, but to ourselves; that is, to our own principles. An uninstructed person will lay the fault of his own bad condition upon others. Someone just starting instruction will lay the fault on himself. Some who is perfectly instructed will place blame neither on others nor on himself.
Han råder oss därför att dagligen begrunda det som kan framstå som fruktansvärt, så att det förlorar sin makt över oss:
Let death and exile, and all other things which appear terrible be daily before your eyes, but chiefly death, and you will never entertain any abject thought, nor too eagerly covet anything.
Om man inte gör detta, inte är likgiltig inför det Epiktetos beskriver som ”externt”, blir man en slav under den eller de som kan ge eller undanhålla en det. Epiktetos säger:
Cease to make yourselves slaves, first of things, and then upon their account, of the men who have the Power either to bestow or take them away.
Han ger flera konkreta råd om hur man ska leva. Så bör man undvika vulgärt beteende, oavsett om det innebär att man skryter, skrattar för högt, svär eller pratar om ovärdiga ting. Viktigt är också de människor man omger sig med, då vulgärt beteende och språk kan smitta av sig:
It is better, by living with one free person, to be fearless and free, than to be a slave in company with many.
Epiktetos och människans artväsen
The anger of a monkey, and the threats of a flatterer, deserve equal regard.
– Epiktetos
I många av sina tal identifierar Epiktetos det unikt mänskliga. Det handlar om just den inre styrka och frihet, den förmåga till förnuft, han utgår från. Samtidigt finns här en koppling till det sociala. Det finns i stoicismen en kosmopolitansk och human kärna, med uppmaningen att inte glömma att även slavar är människor (på sin ålders höst adopterade Epiktetos ett barn som annars övergetts att dö). Samtidigt finns en uppmaning att uppfylla de plikter man har som följd av den man är. En son har vissa plikter, en bror har andra, en medborgare ytterligare andra, och en senator andra. Så är Epiktetos hård i det budskap han riktar till en man som begått äktenskapsbrott. Människan är gjord för att vara trogen och lojal, men den som traktar efter sin grannes hustru förstör både trohet, lojalitet och heder. Han förstör grannskap, vänskap och medborgarskap. Vad är en sådan människa egentligen, är han ens en människa? Epiktetos frågar honom:
How am I to consider you, sir? As a neighbour? A friend? What sort of one? As a citizen? How shall I trust you? Indeed, if you were some sorry vessel, so noisome that no use could be made of you, you might be thrown on a dunghill and no mortal would take the trouble to pick you up; but if, being a man, you cannot fill any one place in human society, what shall we do with you?
For, suppose you cannot hold the place of a friend, can you hold even that of a slave? And who will trust you? … What would you have us do with you? There is nowhere to place you.
På liknande vis tillrättavisar han en ung retoriker som klär sig överdrivet flott:
Are you a man, or a woman ? A man. Then adorn yourself as a man, not a woman.
Så finns det alltså två aspekter av stoicismen. Den ena är den esoteriska, människornas grundläggande syskonskap i Gud. Den andra är den mer exoteriska, och har att göra med de plikter som följer av vår sociala belägenhet. Epiktetos råder oss inte att försumma dessa, han råder oss heller inte att glömma våra plikter mot gudarna.
If you would have your house securely inhabited, imitate the Spartan Lycurgus. And as he did not enclose his city with walls, but fortified the inhabitants with virtue, and preserved the city always free, so you do likewise; not surround yourself with a great courtyard, nor raise high towers, but strengthen those that live with you by benevolence and fidelity and friendship.
– Epiktetos
Så betraktade stoikerna livet som en utmaning, på sätt och vis ett spel. Romerska stoiker myntade termen Vivere Militare, ”livet är att vara soldat”. Många av soldatens uppgifter ingick i stoikerns liv, bland annat oräddhet och vaksamhet. Livet är en utmaning, där stoikern inte ber om mindre krävande uppgifter utan snarare för tankarna till Nietzsches amor fati. Epiktetos säger:
Remember that you are an actor in a drama, of such a kind as the author pleases to make it. If short, of a short one; if long, of a long one. If it is his pleasure you should act a poor man, a cripple, a governor, or a private person, see that you act it naturally. For this is your business, to act well the character assigned you; to choose it is another’s.
James Stockdale och den stoiske krigaren
For it is better to die of hunger, exempt from fear and guilt, than to live in affluence and with perturbation.
– Epiktetos
Stoicismen, dess likgiltighet inför externaliteter och strävan efter inre frihet, har genom historien inspirerat många krigare. Bland dessa är James Stockdale (1923-2005) ett modernt exempel. Stockdale var en av de mest dekorerade amerikanska officerarna i flottans historia. Han deltog i de båda incidenter i Tonkinbukten som ledde till att USA började bomba Nordvietnam, och har i efterhand beskrivit hur den andra incidenten var en ”false flag”. Några nordvietnamesiska fartyg var då inte närvarande, utan de amerikanska stridskrafterna sköt mot vatten.
Med utgångspunkt i bland annat Clausewitz och Napoleons betoning av den moraliska faktorns betydelse i krig har Stockdale dragit slutsatsen att denna lögn delvis förklarar varför USA förlorade Vietnamkriget. En ledning som startar krig på grund av lögner saknar den känsla av moralisk rättfärdighet som krävs för att föra ett krig till seger.
Snart efter incidenten blev Stockdale nedskjuten över Nordvietnam, och spenderade många år som krigsfånge. Han ledde de andra fångarna i en mycket svår situation, där de utsattes för bland annat tortyr och isolering. Nu var han tvungen att tillämpa Epiktetos i verkligheten, i en situation där det var plågsamt uppenbart att hans kontroll inskränkte sig till den egna attityden. Han kunde inte kontrollera vad som hände honom, men han kunde välja om han skulle kompromissa med sina ideal, exempelvis börja köpslå med fångvaktarna eller sluta erkänna deras grundläggande mänsklighet. Stockdale gjorde ingetdera.
Hans beskrivning av torterarnas och fångvaktarnas försök att knäcka både honom och de andra fångarna är obehaglig men viktig. Så konstaterar han att de två viktigaste faktorerna när en människas vilja bryts är fruktan och skuld. Den senare aspekten är värdefull även mot bakgrund av den kampanj av kollektivt skuldbeläggande som drabbat Europa de senaste 60 åren.
Stockdale knäcktes aldrig, och kunde så småningom återvända till USA. Han kom senare att skriva och föreläsa om just stoicismen. 1992 ställde han upp som vicepresidentkandidat under den oberoende presidentkandidaten Ross Perots kampanj. Stockdale föreläste också för studenterna vid U.S. Marine Corps Amphibious Warfare School om stoicismen 1995, ett par föreläsningar som idag finns tillgängliga på internet.
Sammantaget framstår stoicismen som en värdefull bekantskap även för den senmoderna västerlänningen, både Epiktetos och Stockdale kan fungera som en god introduktion. Det finns inte minst inslag i stoicismen som ligger den historiska svenska folksjälen nära, man kan jämföra med Almqvists eller Hermelins tankar om en ”fruktansvärd frihet” som följd av den svenska fattigdomen, med strävan efter självkontroll och värdiga åtbörder, eller med stoicismens logiska förening av poly- och monoteistiska aspekter. När man lever omgiven av konsumtionssamhällets och ”demokratins” vulgariteter kan Epiktetos påminnelser om att varken smittas eller påverkas av sådant man inte kan kontrollera också vara av värde.
Vidare läsning
Stockdale on Stoicism I – The Stoic Warrior’s Triad
Stockdale on Stoicism II – Master of My Fate
Om skribenten: Joakim Andersen
