Alexander Dugin föreslår att Heideggers ”Dasein” ska sättas i centrum för den fjärde politiska teorin. Den fjärde teorin är alltså inte den första teorin – liberalism. Den är inte den andra teorin – kommunism och inte den tredje teorin – fascism.

Heidegger kallar människan för ”Dasein”, vilket brukar tolkas som ”Tillvaron” på svenska. Vi omges av olika ting, som stenar och buskar. Vissa ting kännetecknas av att vi kan använda dem, exempelvis en hammare eller en snöskyffel. Men Tillvarons sätt att finnas till skiljer sig från tingen genom att hon kan förhålla sig till sig själv.

Jag förstår Heideggers filosofi som en teori om äkthet, eller autenticitet. Det finns människor som inte är sig själva. De kan bete sig som om de bara är ett ting bland andra ting. Eller kan de låtsas att de är något annat än det de är på något annat sätt. Följande tankar följer kanske inte Heidegger helt och hållet, men de handlar om autenticitet från ett traditionalistiskt perspektiv.

Verklighetens fyra nivåer:

Man kan ganska enkelt urskilja fyra nivåer av verkligheten på den här planeten. Det finns stenar och jord och annat som enbart består av materia. Det är nivå 1. Ur jorden skjuter växter av olika slag upp. De lever av näring från jorden och strålar från solen. Hos växterna framträder en ny nivå som vi kallar för liv. Det är nivå 2. Bland växterna springer olika djur omkring. De äter växterna och varandra. Hos dem framträder nästa nivå: medvetande. Det är nivå 3. Sedan har vi människorna. Hos dem framträder den fjärde nivån: de är inte bara medvetna, de är dessutom medvetna om sig själva, alltså självmedvetna. Självmedvetandet är den fjärde nivån.

Det finns olika teorier om verkligheten. Vissa tror att allt egentligen kan förklaras och reduceras till den första nivån. De brukar kallas för ontologiska materialister. Andra hävdar istället att allting finns i medvetandet. De kallas ontologiska idealister. Det finns en mängd olika filosofiska teorier, men de är inte viktiga för det här inlägget. Även om du tror att medvetandet produceras av hjärnan så kan du knappast förneka att det finns ett medvetande, nämligen du, och att du är medveten om den saken. Om du tvärtom skulle hävda att alla objekt framträder i medvetandet och att de inte finns bortom det, så kan du ändå inte förneka att det i medvetandet framträder en upplevelse av att vara förkroppsligad. Utgångspunkten för det här inlägget är verklighetens fyra nivåer, oavsett hur man tror att de förhåller sig till varandra.

En urspårad manlighet

Heidegger skriver att Tillvaron (Dasein) alltid är inkastad i ett sammanhang. Denna kastadhet är en passiv aspekt av människans vara. Det finns ju mycket som vi inte väljer: kroppen, platsen vi föds på, språket vi får genom vår ”moder”, alltså modersmålet. Vi väljer inte den genetiska koden som uttrycker sig genom vårt nedärvda utseende och våra nedärvda talanger. Det tillhör sammanhanget som vi finner oss inkastade i. Jag kallar ju mig för en traditionalist och traditionellt brukar den passiva polen av tillvaron förknippas med det feminina medan den aktiva polen förknippas med det maskulina. Det heter ju ”modersmål” och naturen som ger den genetiska koden förstås ofta som feminin: moder Jord eller Gaia. Den aktiva polen ses traditionellt som manlig. Heidegger skriver om att Tillvaron förhåller sig till varat. Då befinner vi oss på nivå 4.

Många känsliga och tänkande människor upplever att något har gått snett i det moderna Sverige och kanske i hela den moderna världen. Vad har gått snett? Teorin som läggs fram i det här inlägget är att vi har problem med en urspårad manlighet. Nu kanske feminister nickar instämmande medan reaktionärer blir misstänksamma. Har vi inte ett matriarkat i Sverige som slår vakt om sin makt? Det kanske vi har, men när jag skriver om tillvarons feminina och maskulina pol, så överensstämmer det inte nödvändigtvis med män och kvinnor. Är det inte så att våra radikala feminister representerar en urspårad manlighet? De befinner sig i konflikt med tillvarons feminina pol. Den feminina polen står för den närande och alstrande kraften i tillvaron. Men våra feminister är ju exempelvis kritiska mot kvinnor som ger sig hän åt familjen, där barn alstras och närs. Samtidigt har våra män på ett omanligt (passivt) sätt underkastat sig de här feministernas vilja.

Men den urpårade manligheten är betydligt värre än så. Den moderna civilisationen är ju som en enda stor våldtäkt av naturen. Vi sprider gifter och underkastar den en brutal rovdrift som riskerar att skapa ekologiska katastrofer som kan leda till att vi utplånar oss själva. Allt detta menar jag kan härledas tillbaka till en oerhört respektlös syn på tillvarons feminina pol.

Till den feminina polen förknippas också receptivitet. Bristen på receptivitet syns överallt i det moderna samhället. Om den feminina polen hade fått sin del så skulle vi aldrig ha sett ”hus som är maskiner att bo i” och vi skulle inte ha sprängt sönder gamla gemytliga kvarter för att istället bygga själlösa betongklossar.

Jag skrev om olika nivåer av tillvaron, men om man har en holistisk syn och bejakar helheten så spelar det inte så stor roll vad som är högre och vad som är lägre. Allt har sin plats.

Inautenticitet

Vi fick ett utmärkt exempel på inautenticitet nyligen. I videon ”Jag är Jason” låtsades olika kändisar att de var Jason. Men vemsomhelst kunde se att det inte var sant. De talar visserligen samma språk, men jag håller med Foujan Rouzbeh som påpekade det uppenbara: ”Ni är inte Jason”. Vi traditionalister och identitärer är ärligare än olika sentimentala låtsas-Jason. Vi är det vi är. Jag är en stolt man, smålänning, svensk och europé. ”Du är vit” sa en arab till mig en gång. Det är också en del av verkligheten. Jason får gärna vara stolt också. Men vi har inte samma arv och är därför olika.

Autenticitet

Hur ska vi då förhålla oss till världen om vi vill vara äkta? Den urspårade manligheten gör att vi befinner oss i konflikt med vår egen kropp. Det första steget är därför att acceptera den. Den kanske är en man eller en kvinna? Den kanske är svart eller vit?
Nästa steg är att acceptera våra förfäder: genom dem fick vi vårt liv. Det är också genom dem som vårt medvetande fick ett modersmål och en kultur. Därefter säger vi nej till tidsandan, för den gör att vi hamnar i konflikt med det givna. Tidsandan säger ”det är inte rättvist att jag är född till …. och därför ska jag minsann vara en rebell”. En traditionalist är istället tacksam för det givna. Naturen och förfäderna vördas, det är inget man gör uppror mot.
Sedan kommer vi till den aktiva polen och där är du ensam i dina beslut (fast du är fri att bjuda in det som är större än dig själv). Att ha en traditionalistisk syn på tillvaron betyder inte att man måste ha en rigid syn på vad män och kvinnor ska syssla med. Dugin menar att frihet är det högsta värdet för den fjärde positionen. Så var fri, men respektera det som vi har fått av naturen och av våra förfäder.

Relaterat: den fjärde positionen

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.