Solguru är tillbaka, och inleder med en ganska lättsam krönika om sakernas tillstånd. Tyngre material kommer förstås så snart spindelväven skakats från fingrar och hjärna.
Vårsolen skiner och skapelsen ter sig välvilligare än annars. Med hemlandet är det däremot som vanligt mindre väl ställt. Finanskrisen rullar på, vilket alltid skapar risk för att befolkningen söker sig till sittande opposition eller längre vänsterut. Gud ske lov har Mona Sahlins inkompetens inte gjort någon besviken – socialdemokraterna ligger sämre till än de gjort under hela min livstid (vad jag kan minnas). Fortsätt hångla med kvinnor, Mona! Om opinionen sviker, vad gör det? Folk är ju hur som helst uppenbarligen homofober, rasister och psykopater nästan allihop, så det kanske är lika bra att inte bli röstad på. Trots allt blir Sverigedemokraterna röstade på, och Hitler kom ju till makten via val, så det kanske är lika bra att avfärda val som de odemokratiska, rasistiska och patriarkala politiska uttryck de är och helt enkelt bilda en enpartistat med den PR-smartare tvillingkoalition som sitter vid makten för tillfället.
Med detta sagt är förstås det parlamentariska spektaklet inte så värst intressant i vilket fall – det handlar mer om hur snabbt saker och ting går åt fanders än om de gör det. Ett ämnesbyte kan vara på sin plats. I vår egen lilla fiskdamm har det nämligen också hänt saker under min bortavaro. Mohamed Omar har fått andnöd i kulturvänsterns debattklimat och kommit ut ur garderoben som Hamasvän och Oskorei-intresserad (vad som är värst vet ingen). Viss kalabalik har därvid utbrutit, och DN:s Carina Rydberg har satt morgonkaffet i halsen och skrivit en osammanhängande hatartikel, där vi får veta att Omar ”har en obehaglig bloggsvans”. Dessutom fick höra en hel del om Oskoreis påstådda Mussolinivurmande, vilket tydligen var det värsta denna paranoida dam kunde hitta (historien bakom detta finns här). Detta blev motpols debut i officiella mediasammanhang, och jag hoppas att publiciteten kommer oss alla till del. Annars väntar vi med spänning på att fler medier ska göra slag i saken och nämna inte bara enskilda skribenter, utan hela motpol rakt på sak. Är det inte mediasveriges roll att rakt och ärligt avslöja Demokratins Fiender var helst de visar sig? Vet de inte att mögel frodas i mörker, och att sanningen endast vinner genom en öppen debatt? Eller är det kanske just det de vet?
Även på högerflanken uppstod lite gruff i samband med Omars och Oskoreis lilla samkväm på Omars blogg. Personligen är jag dock en vän av interna debatter i sådana här sammanhang, snarare än den ohejdbara viljan att ge utlopp för sina svettiga aggressioner det första man gör då man läser något, så jag väljer att avvakta lite med vidare kommentarer. Det är en intressant intervju, i vilket fall, och för att vara ärlig kom det även fram några relevanta invändningar och kommentarer mitt bland alla de ”våra” motsvarigheter till Carina Rydberg som tyvärr frodas i den farliga extremhögerbloggosfären. Om någon mot förmodan missat något av ovanstående, ta en ordentlig titt.
Annars hoppas vi på ett framgångsrikt år. Det verkar hända en hel del ute i samhällslivet, och jag kommer att finnas här för att växelvis kommentera dessa händelser, och växelvis väva metafysiska och filosofiska luftslott som gör vissa förbannade, andra stimulerade och (förhoppningsvis) någon enstaka inspirerad till handling.
Om skribenten: Solguru
