Numera är geopolitiken en nödvändig förutsättning för att förstå samtidspolitiken. USA framstår då som den sämsta allierade för Europa man kan föreställa sig. Exempelvis är det tydligt att spelet i Ukraina har två mål. Det första och mest uppenbara är att försvåra Rysslands eurasiska projekt genom att orientera Ukraina västerut. Det andra målet är riktat mot de europeiska allierade, dels genom att avbryta ekonomiska och politiska integrationsprocesser och närmanden mellan Ryssland och Västeuropa, dels genom att tvinga fram en situation där globalt kapital flyttas från Västeuropa till USA. Detta då sanktioner mot Ryssland kommer slå hårdare mot de europeiska ekonomierna än mot USA. I denna situation kan man identifiera vilka politiker som är kollaboratörer, vilka som tillhör parti americaine.
Jordis von Lohausen (1907-2002) är i sammanhanget en värdefull bekantskap. Han var österrikisk militär och verkade under Andra världskriget bland annat i Libyen, Ungern och Ryssland, och som diplomat. Efter kriget kom han att verka för Europa, ”från Madrid till Vladivostok”, och delade i hög grad Jean Thiriarts geopolitiska analys. En läsvärd introduktion till hans europeiska geopolitik är Von der Gleichgewichtspolitik zur Umerziehung – 120 Jahre angelsächsisch-deutsche Beziehungen.
Spelet om Europa
Freden är krigets fortsättning med andra medel.
– Lenin
von Lohausen konstaterar inledningsvis att det kalla kriget mellan USA och Sovjet föregicks av konflikten mellan England och Tyskland. Även detta var en kamp mellan en havsmakt och önation å ena sidan och en strategiskt belägen landmakt å den andra. Tyskland är mycket strategiskt beläget, von Lohausen citerar Lenin: ”Den som kontrollerar Tyskland kontrollerar Europa, och den som kontrollerar Europa kontrollerar världen” (som synes skiljer sig analysen något från Mackinders och Haushofers fokus på det eurasiska ”hjärtlandet”).
von Lohausen jämför detta synsätt med det anglosaxiska, vilket snarare utgick från att ”Tyskland måste förgöras”, ett strategiskt mål snarare än ett politiskt. Här återknyter han till distinktionen mellan land- och havsmakter, vilken även Dugin och Schmitt behandlat (hos den förra antar det närmast metafysiska former). Han visar också att de geopolitiska förutsättningarna påverkar politiken. Ett av havet skyddat land som England har en annan situation än ett Tyskland med mängder av gränser, mängder av potentiella hot. Att ett sådant Tyskland utvecklar militaristiska drag, att ”Preussen är en armé med ett land”, är inte förvånansvärt (von Lohausen noterar att Israel idag befinner sig i en likartad situation). von Lohausen återknyter här till Spenglers Preußentum und Sozialismus.
Han beskriver den snabba tyska ekonomiska expansionen som ett hot mot England, politiskt som ett angrepp ur det senares perspektiv. Tyskarna insåg dock inte att de inte ostraffat kunde erövra världsmarknaden utan att också kunna dominera världen militärt. Samtidigt begick engelsmännen ett fatalt misstag. De hade fört en jämviktspolitik i Europa, men missat att det samtidigt växte fram en framtida konkurrent globalt, USA. Enligt von Lohausen borde målet ha varit ett Nordamerika delat i tre stater: Kanada, Unionen och Konfederationen. Istället fick ekonomiska intressen styra, och på sikt blev först England och därefter hela Europa amerikanska satelliter. I Ryssland insåg man däremot att en seger för Konfederationen skulle gynna de västeuropeiska rivalerna, och därför stödde man Unionen.
1914 och 1939
Om ni amerikaner hade hållit er till era egna affärer hade vi slutit fred med centralmakterna 1917 och en miljon engelsmän och fransmän hade fortfarande varit i livet.
– Churchill
von Lohausen visar hur första världskriget möjliggjorde för USA att överta de europeiska stormakternas position, genom att dessa ovist nog slogs inbördes. Kriget tog mycket längre tid än man i England räknat med, och längre tid än man hade råd med. Detsamma gällde det andra världskriget. Det kostade engelsmännen deras imperium, Churchill dristade sig rentav att påpeka att ”det tycks mig som om vi slaktat fel gris”. Man hade vunnit kriget, men förlorat freden.
Enligt von Lohausen ersattes inte pax britannica av något pax americana. Tvärtom kom avkolonialiseringen, ersättandet av direkt och formell europeisk kontroll med mer informell amerikansk och sovjetisk, att kosta miljontals människoliv. Han räknar bland annat upp Vietnam, Biafra och Angola som exempel på detta.
För att få denna katastrof att framstå som mindre katastrofal har man också efter krigsslutet byggt upp en ständigt växande propagandaapparat, där Hitler gör mer nytta som död än han gjorde som levande. På von Lohausens tid, 1983, talade man inte om politisk korrekthet, men den är en aspekt av det han här talar om.
Sammantaget är det alltså en läsvärd analys av hur Europa förlorade två vansinniga världskrig, där von Lohausen också visar hur konflikter mellan européer är av ondo även rent geopolitiskt.
Artikeln återfinns här: Von der Gleichgewichtspolitik zur Umerziehung
Relaterat
Heinrich Jordis von Lohausen och kriget mot Europa
Oswald Spengler: Preussisk socialism
Om skribenten: Joakim Andersen
