Herman Wirth (1885-1981) är idag en tämligen bortglömd tänkare, men hans inflytande på den antiliberala miljön har genom Julius Evola och Alexander Dugin varit betydande. De flesta torde känna till att Wirth var historiker och fram till 1937 ledde det tyska Ahnenerbe. Mindre känt är att hans idéer på många sätt var svåra att förena med nationalsocialismen, vilket bidrog till brytningen.
Wirth menade att skriftspråket och den genuina religiösa traditionen kunde spåras till en arktisk civilisation, bebodd av en arktisk-nordisk ras. Med hjälp av myter från flera olika kulturer både i Europa, Asien och Amerika ansåg han sig kunna spåra detta urhem. Men dessa myter beskriver också hur urhemmet gick under i snö och is, och dess invånare tvingades migrera. De tog sig då till en landmassa som idag försvunnit under havsytan, det mytiska Atlantis. Wirth menade att denna atlantisk-nordiska kultur påverkade både Mellanöstern, Asien och Nordafrika på djupet. Från dem kom den ursprungliga monoteism som senare förföll till förmänskligade gudar, demoner och avbilder, från dem kom skriftspråket och en astronomisk tradition.
Wirths inflytande är tydligt hos Evola, inte minst vad gäller den hyperboreanska tradition som han identifierar. Det är också tydligt hos Dugin, i hans tankar om Arktogaia och den klassiska artikeln From Sacred Geography to Geopolitics. Wirth använder sig av flera vetenskaper för att spåra den nordiska rasens historia, då det mesta äger rum under en tid från vilken vi saknar skriftliga källor. Arkeologiska fynd analyseras med utgångspunkt i fysisk antropologi (välkända underraser som borreby, cro-magnon och nordisk ras blandas med teorier om proto-mongolisk urbefolkning i delar av Europa och kopplingar mellan eskimåer och ureuropéer). Wirth använder sig också av blodgrupper för att spåra släktskap mellan olika folkgrupper.
Enligt Wirth fanns det flera rasliga grupper i det Europa de arktisk-nordiska migranterna nådde, bland annat förfäderna till våra dagars finländare. Kuriosa är att modern vetenskap gett honom rätt vad gäller teorin att neanderthalare blandade sig med en del av dem (ytterligare kuriosa är att den tycks ha gett honom rätt vad gäller att skriftspråket är betydligt äldre än antagit). Samtidigt är Wirths teorier inte helt förenliga med Tredje rikets. Han menade att den nordiska rasen blandat sig med snart sagt alla andra raser, och på så vis utgjorde mänsklighetens ”förbindelsemedel”. En gång hade de spridit visdom över hela planeten, och Wirth hoppades på en renässans som skulle låta dem göra det igen. En sådan renässans bestod inte minst i en återgång till deras ursprungliga religion. Här kan man notera en tydlig parallell till Dugins tankar om hur ett ”poor North” ska leda motståndet mot en amerikansk världsordning, över hela världen. Wirth pendlar alltså mellan anpassning till herrefolksrasism och en mer altruistisk inställning.
Wirth utgick också från myter, bland annat om sjunkna städer, kampen mellan fomorer och tuatha (de förra var enligt honom en sydatlantisk, de senare en renare nordatlantisk grupp), eld- och solkult i Nordafrika, hesperidernas äpplen, Apollon och hyperboréerna, et cetera. Intressant är att han också använder sig av symboler, vars spridning och förvandlingar han följer från förhistorisk tid, till de skriftspråk som under inflytande av den atlantisk-nordiska kulturen utvecklas i Mellanöstern. Här är likheten tydlig med Evola, och intresset för återkommande och tidlösa symboler.
Den urmonoteism Wirth skisserade bygger på enhet mellan människa, gud och ”heligt år”. Dess huvudgestalter är en Gud, en Son kopplad till solen och ljuset, och en Moder Jord-liknande gudinna. Där dessa gestalter kan spåras menade Wirth att arvet från Atlantis var starkt, han förknippade också flera andra symboler med det.
Man kan notera att Wirth i grunden var en främmande fågel i det Tredje riket. Han föredrog folket och dess traditioner framför den moderna världen, och varnade för storstadens och liberalismens materialism och mekanisering. Det naturliga livet var för honom överlägset det ”anorganiska”. Kopplat till detta märker man hos Wirth en motvilja att se förhistoriska och ”primitiva” folk som underlägsna, hans måttstockar är andra än modernitetens och framstegstrons. Detta gör att Wirth för tankarna till vår tids primitivistiska miljö. Verkligt värde har den kultur som lever i harmoni med kosmos, och som förstår det. Man kan också nämna hans matriarkala syn på det nordiska urhemmet, respekt för kvinnorna var för honom ytterligare ett tecken på att historiska kulturer bevarat arvet från norr. Detta bidrog till att han accepterade Oera Linda-krönikan som autentisk, då kvinnor i den har en viktig roll. Vi finner i Wirth alltså en oväntad kombination av typiskt ”högerextrema” teman som raslära och tron på en hyperboreansk tradition, med förmodat vänsterinriktade tankar om harmoni med naturen, kvinnans ställning och civilisationskritik.
Den hugade kan läsa mer om Wirth bland annat i Heather Pringles tendentiösa Härskarplanen eller artikeln i det andra numret av TYR. Wirths Aufgang der Menschheit finns också på tyska på internet.
Relaterat
Herman Wirth – Aufgang der Menschheit
Herman Wirth and the origins of writing
Ultima Thule – Julius Evola and Herman Wirth
Oera Linda-book.com
Oera Linda and the Great Flood
Om skribenten: Joakim Andersen
