I språkspalten på Svenska Dagbladets hemsida ställer kulturjournalisten Bo Löfvendahl frågan om det finns etniska svenskar. Innehållet är vad vi kan förvänta oss av dagens journalister. Han ifrågasätter om vi existerar utifrån ett lingvistist resonemang. Han framhäver också att begreppet inte används i officiella sammanhang. Han nämner dock att Fredrik Reinfeldt använde begreppet vid ett tillfälle.

Bo Löfvendahl är skeptisk till begreppet. Jag vet ingenting om herr Löfvendahl, det kanske är en riktig hedersman. Men mina förväntningar på journalisters heder är dessvärre mycket lågt ställda. Men om vi nu verkligen anstränger oss en stund och försöker undvika de vanliga undanflykterna och språkliga krumbukterna som utmärker skrået och istället försöker ge ett rakt svar på följande fråga: förstod du vad statsministerns syftade på? Finns det egentligen någon i landet som, i själ och hjärta, inte förstod vad han syftade på när han nämnde ”etniska svenskar”? I verkligheten som jag känner den är saken konkret och helt okomplicerad. Journalister verkar visserligen leva i sin egen lilla verklighet, så om någon av dem skulle svara ”nej” på den första frågan, utan att vara oärlig vare sig mot mig eller sig själv, så vill jag uppmana denne att bosätta sig i den av journalister så omhuldade och prisade mångkulturella verkligheten. Mina grannar som har namn som Abdullah och Achmed har nämligen inga som helst problem att urskilja vem som är en ”svenne”. Det är så det går till: om du inte visste att du var en etnisk svensk så upptäcker du det genom den andres blick, ord och beteende när du lever med andra folkgrupper och möter dem dagligen.

Vem är då etniskt svensk? På ett konkret plan är saken mycket enkel. Om du känner dig svensk och uppfattas som svensk av andra så är du en svensk. Det har alltså ingenting med institutioner, pass, eller politikers och journalisters floskelproduktion att göra. Jag hänvisar inte heller till genetiken, för det är bara en annan abstraktion. Jag talar om den konkreta verkligheten nu. Som sagt var kan den som är omedveten om sin svenskhet upptäcka den genom att leva i den riktiga mångkulturen.

Samma fenomén är för övrigt vanlig bland utlandssvenskar. De brydde sig kanske inte så mycket om sin svenskhet när de bodde i Sverige, men i utlandet blir den mycket viktig. De söker upp saker som ger en svensk känsla: knäckebröd, flaggan, lingonsylt etc. Att bo utomlands och att bo i mångkulturen kan alltså ha samma effekt. Du upptäcker att du är en svensk.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.