Diskussionen om det finns svenskar, invandrare eller etniciteter dyker regelbundet upp. Ytterst är det dock inte riktigt det alltsammans handlar om, i varje fall inte för de som ”bekämpar rasismen”.
En sak som ofta lyfts fram av bland andra undertecknad är den dubbelmoral som hänger ihop med synen på etnicitet i Västvärlden. Den har beskrivits utförligt vid flera tillfällen, men vi kan framställa den igen, för omväxlings skull som en härledning:
1) Det existerar ingen svensk folkgrupp, och inga invandrare. Alla svenskar har en gång invandrat, och alla invandrare är i och med medborgarskapet svenskar.
2) Det existerar en svensk folkgrupp, och en grupp invandrare.
3) Ergo: Den svenska folkgruppen förtrycker invandrarna.
Varianter finns förstås där man ersätter ”svensk folkgrupp” med européer, vita eller vad man nu känner för, och ”invandrare” med valfri manifestation av den Andre. Slutledningen är för övrigt logiskt giltig, eftersom man enligt logikens välbekanta regler kan härleda vad som helst ur en motsägelse. Premisserna är däremot (eller rättare sagt just därför) givetvis omöjliga att omfatta samtidigt.
Den gordiska knuten som försvann
När jag först började observera den här avgrundskorkade självmotsägelsen – för det är ofta samma personer som hävdar bägge sakerna med förvånansvärt kort tidsymd mellan tillfällena – fick jag en känsla av att ha hittat något väsentligt. Här var det centrala tankefelet – en logisk motsägelse som man bara behöver påpeka för att lösa upp hela idiotkomplexet som hemsöker svensk etnicitets-, och därmed också invandringsdebatt.
Det var dock innan jag fullt ut förstod det mest självklara: ingen rudimentärt intelligent människa kan medvetet omfatta både 1) och 2) samtidigt, eftersom det skulle förutsätta en nästan fullständig brist på grundläggande mentala funktioner.
För att förstå sig på tänkesättet som faktiskt driver opinionsbildare som, trots att de inte lider av några uppenbara hjärnskador, sprider versioner av 1) och 2) parallellt (vanligen också inklusive slutsatsen 3)), får man läsa på lite.
Etnicitetens hemlighet
Gräver man i den aktuella mentala komposten, det vill säga studerar bakomliggande teoretiska resonemang (postkolonialism, allmän identitetsvänster, vissa liberala tänkare), eller helt enkelt för en diskussion med någon engagerad antirasistisk teoretiker, hittar man en annan härledning, som ser ut ungefär så här:
1a) Etniciteter existerar och utgörs av sociala konstruktioner som påförts grupper av egentligen jämlika individer på godtyckliga grunder (klass, makt, rasism, etc).
2a) Vissa av etniciteterna är överordnade andra, även detta på godtyckliga grunder.
3a) Över- och underordning på godtyckliga grunder (klass, makt, rasism, etc) är ont i sig, och måste alltid motverkas.
4a) Det effektivaste sättet att motverka över- och underordning är att underminera det överordnade, och gynna det underordnade.
5a) Slutsats: Man måste underminera överordnade etniciteter, och gynna underordnade (i syfte att frigöra individerna som är fångade i de konstruerade grupperna).
Underminera och gynna
Utifrån den argumentationsmodellen blir 1) och 2) begripliga i sitt sammanhang -inte som verktyg för att begripa verkligheten, men som politiska redskap. Poängen är inte att någon psykiskt frisk människa har svårt att se att det finns till exempel svenskar, utan att svenskarna anses överordnade. Eftersom all överordning, i alla fall av grupper av typen etniciteter, per definition är godtycklig och förkastlig, måste den motverkas.
Att förneka en grupps existens är naturligtvis ett av de allra effektivaste sätten att underminera den – något som inte existerar kan inte göra anspråk på rättigheter. Samtidigt är detta i sig inte tillräckligt, eftersom man (återigen med samma motiv) behöver ta gruppens kollektiva tillgångar i anspråk för att gynna de underordnade grupperna. Alltså måste till exempel svenskarna göras medvetna om sig själva åtminstone i vissa avseenden, så att man genom att påföra dem kollektiv skuld, eller åtminstone gemensam ansvarskänsla, kan utvinna ekonomiska, moraliska och organisatoriska resurser till förmån för förtryckta kollektiv och identiteter. Omvänt är etnisk gemenskap och lojalitet ett ypperligt sätt att gynna en grupp på andras bekostnad, varför sådana fenomen anses legitima för underordnade, men inte för överordnade, sammanslutningar.
Logisk
Inte ett logiskt felslut
Med anledning av det här är det egentligen att jaga fel älg att, som många gör, försöka förklara att det minsann visst finns svenskar. Det finns nämligen ingen som inte fattar det. Om det inte funnes svenskar eller vita skulle det inte finnas myriader av människor som besatt gapar om hur svenskar och vita förtryckt och förstört hela världen. Om någon säger att ”svenskarna deltog i slaveriet” syftar de inte på ”nysvenskar”, inte ens om de är afrikanskättade och med allra största sannolikhet har ett släktträd som varit betydligt mer involverat i slavhandel än den absoluta majoriteten av våra förfäder. Man syftar på folk som ser ut på ett visst sätt, har en viss bakgrund och talar ett visst språk. Det kan visserligen vara värt att framhålla att idén om att etnicitet är en renodlad social konstruktion är orimlig in i det extrema, men inte heller det spelar någon större roll för de som omfattar resonemanget ovan. För om det skulle existera biologiska eller på annat sätt essentiella skillnader mellan de aktuella grupperna, är det bara ett ännu starkare argument för att fortsätta resursomfördelningen. Jämlikheten är för de här människorna ett normativt ideal, även om den så att säga mot all förmodan inte skulle ha någon grund i faktiska förhållanden.
Tankefelet som görs inom postkolonialismen och extremvänstern (och därigenom i stora delar av den moderna västvärlden överlag, givet den typen av tänkandes överrepresentation inom den akademiska sfären och massmedia) är inte så mycket ett uttryck för dålig deduktion, som för fruktansvärt dåligt utförd induktion instoppad i en ännu sämre teoretisk tvångströja. Det handlar om föreställningar i stil med att vita varit osedvanligt brutala i jämförelse med andra folkslag genom historien, att den europeiska civilisationen som helhet orsakat eller orsakar fattigdom i Tredje Världen, att fenomenet folkmord är exklusivt kopplat till Hitler som i sin tur inkarnerar hela den europeiska och europeisk-amerikanska historien, osv. Foliehattsvansinne, för att använda ett annars populärt begrepp.
Destruktivt för alla inblandade
Jag behöver kanske inte ens påpeka att det ovanstående sättet att tänka i stora drag är befängt och destruktivt för alla inblandade, om än åtminstone på kort sikt kanske värst för de förment ”överordnade” grupperna. De här teorierna kan heller inte användas för att göra några som helst relevanta förutsägelser, eller utforma fungerande politik. Det finns mycket lite som tyder på att afrikanska länder blir friare eller framgångsrikare genom att ”kasta av sig det vita förtryckets ok” (frågan är om ens Kongo, som annars ganska väl korresponderar med vänsterns bild av kolonialismen i allmänhet, kvalificerar). Kulturer som helt undvikit kontakt med de europeiska rasisterna är heller inte nämnvärt mycket rikare eller mer framgångsrika än andra. Mer väsentligt för svensk politik idag: det finns i stort sett ingenting alls som tyder på att ”integrationsproblem” – kriminalitet, segregation och ömsesidig misstro – framgångsrikt kan motverkas genom sådant som omvänd diskriminering eller kampanjer mot rasism.
Det är också någonstans där diskussionen måste ta sin början, hellre än att kretsa kring explicit förvirrat nonsens av den typ som vår inledande härledning är ett lite tillspetsat uttryck för. I synnerhet i den offentliga debatten, där slagord och primitiva känsloyttringar tyvärr har betydligt större verkan än rationella argument, är det nog dessvärre bortkastad tid att försöka påvisa de logiska orimligheterna inom ”PK-ismens” offentliga jargong. Däremot kan man, ganska lätt dessutom, påvisa att den empiriska grund på vilken tolerans- och invandringsvänstern och deras nyliberala, pseudoborgerliga ideologiska oäktingar bygger sina dogmer är urusel. Det är inte bara det att de har illojala, perversa värderingar. De har helt enkelt fel.
Om skribenten: Solguru
