Det nyklassiska bandet Winglords senaste skiva är en utveckling av det tidigare konceptet. Den håller hög, jämn kvalitet och är bitvis bättre än föregångaren Heroica.
Lyssnaren erbjuds elva låtar på Winglords andra alster, som går under namnet The Chosen One. Stilen kan liksom tidigare sorteras i Neofolk-facket, även om de klassiska och så att säga cineastiska inslagen är betydligt mer påtagliga än hos många av genrens giganter. Medan neofolkens urfäder, band som Sol Invictus och Death In June, ofta arbetat med monotoni och inslag från industrimusik hittar vi här komplexa ljudlandskap, och låtskrivande som har mer gemensamt med tidigare europeisk romantisk musik. Arrangemangen växlar däremot mestadels mellan populärmusikaliska (om än inte någon typisk vers-brygga-refräng-formel), och andra moderna populärformer. Influenser från både bombastisk filmmusik och den allra nyaste sortens dataspelsmusik är tydliga, liksom tydligt elektronisk instrumentering mitt bland de akustiskt klingande mattorna (arkeofuturism, någon?). Folkinslagen är också betydligt mer framträdande än på Heroica, med infogade melodier som utstrålar medeltida landsbygd och renässanshov. Däremot är de militaristiska inslagen i musiken mindre framträdande – de finns där, men stämningarna blir subtilare och kanske mer genomtänkta än hos band som Bunkergeist.
De fåtaliga lyriska inslag som dyker upp kretsar kring en romantisk bild av Europa och europeiskt motstånd. Titelspåret bjuder till exempel på ett närmast messianskt budskap, nyanserat av en skeptisk och kritisk brasklapp:
”We seek the harvester, the reaper of truth and dignity
We seek a leader, a king
One who holds our future in his hands – a valiant hero
Are you the chosen one?
Or are you but a shadow, a spectre?
Speak out!
Oftast begränsas dock den språkliga kommunikationen till låttiteln, som samverkar effektivt med musiken på ett pedagogiskt sätt. Man behöver inte stämma av mot låtlistan för att utläsa av den dansanta, folkmusikinfluerade melodin att det handlar om Dance of the Victorious, och det behövs inga samplingar för att höra ljudet av mobilisering i Muster the Minions.
The Chosen One är imponerande varierad, och lämnar bakom sig föregångarens ytterst få barnsjukdomar. I Building the Ships bryts den suggestivt episka sjöslagsmusiken av en kör som av någon anledning får mig att associera till en nordisk version av titelspåret till Ghost In the Shell, och precis den typen av oanade bilder är lätta att hitta när man lyssnar noggrannare. Tillsammans med ett fåtal andra band fortsätter Winglord att föra neofolken och den neoklassiska musiken ut ur det svettiga pojkrum där militaristiska fantasier blir till eskapism eller våldsromantiskt ressentiment, och antyder att Europa – vårt Europa – kanske har en framtid.
”Get ready. The world is changing.”
Skivan finns, tillsammans med en nyutgåva av slutsålda Heroica, tillgänglig från Arktos.
Oskorei: Winglord – Heroica
Oskorei: Intervju med Winglord
Om skribenten: Solguru
