Maria Sveland, Anders Lindberg, Mona Masri, Kurdo Baksi och hela faderullan har de senaste veckorna ställt till ett konstigt spektakel i svenska medier. De utkämpar ett krig mot högerpolitik, Pär Ström, Axess, Avpixlat, kvinnomisshandel och Göran Hägglund. Breivikismen, helt enkelt, för att använda ett ord de kanske borde ta till sig som analysverktyg (om nu ”analys” verkligen är rätt ord för det de pysslar med).
Den gångna veckans höjdpunkt är utan tvivel Anna Klara Bratts påstående att det är konstigt att ingen tog avstånd från det ”antiintellektuella korståget” mot Feministiskt Initiativ. Detta från en kvinna som tycker att det vore tjänstefel att inte jämföra Pär Ström med Breivik. Att likställa samtliga människor som inte håller med en med en paranoiker som sköt ihjäl åttio personer är alltså inte, för Bratt, ”antiintellektuellt”.
Vad som vore tjänstefel, däremot, vore att som motpolbloggare inte påpeka några ganska enkla grundfakta, som medievänstern sannolikt får lov att ta till sig om de ska ha kvar någon som helst position i det svenska samhället på längre sikt. Det blir tre otrevliga överraskningar, och ett lugnande postscriptum.
Otrevlig överraskning #1: Man kan inte, i ett land vars ekonomi i framtiden sannolikt till stor del kommer att grunda sig på vetenskaplig innovation, låta stora delar av politiken och akademin grunda sig på motbevisbara felaktigheter. Uppfattningen att människan ”konstrueras socialt”, att kön ”uppstår genom språket” och att allt folk företar sig i själva verket beror på samhället, är inte en trosfråga eller något som är öppet för debatt. Det är fel. Helt enkelt fel. Det finns en seriös vetenskaplig debatt om den exakta balansen mellan arv och miljö, det finns en potentiell (men rationellt/empiriskt olöslig) filosofisk och teologisk debatt om sådant som själ, Gud och människans mening. Det finns däremot inte någon seriös arena (däremot en oseriös Arena, skrock, skrock) där man kan hävda att folk blir flickor av att leka med dockor, och att människor får större potential av att fröken säger ”hen” på dagis. Det är korkat och slöseri med pengar; möjligen också skadligt. Det spelar ingen roll att du har läst Anti-Oedipus och socialantropologi, släpper man en sten faller den fortfarande nedåt.
Otrevlig överraskning #2: Sverige kommer att behöva ändra sin migrationspolitik radikalt. Det håller inte att hålla på som vi gör nu. Ekonomiska faktorer, brottslighet och allmän social otrygghet har helt enkelt redan gått för långt. Det kommer heller inte att gå att skylla på Avpixlat och nazistrasisterna hur länge som helst, eller att säga att de där som röstar på SD är sämre än vi för att de sysslar med vi-och-de-tänkande. Att skälla på folk för att de blir rasister i ett land där invandringen hanteras som i Sverige är ungefär lika intelligent som att kalla svältande som tycker att staten kunde bjuda på en skattefinansierad limpa för stalinister.
Otrevlig överraskning #3: Folk är rätt lessa på er. Det är visserligen skönt och ett mentalt framsteg att ni äntligen slutar gömma er bakom andra grupper – fram tills för bara något år sedan var det standardförfarande att bemöta kritik mot vänsterns mediedominans med att anklaga folk för att hata invandrare och misshandla kvinnor. Det är inte individuella invandrare, eller kvinnors välmående, någon (frisk) människa vänder sig emot, utan mängden och typen av invandring, och i synnerhet det i sanning antiintellektuella klimat som lett fram till den rådande situationen. Ni får skärpa er eller säga upp er, helt enkelt.
Lugnande postscriptum: Under förutsättning att ni inte lyckas förvärra det otrevliga samhällstillstånd av icke-dialog, hets mot politiska motståndare och allmänt ”näthat” som ni tillsammans med Aftonbladet, DN och den övriga medieoligarkin helt och hållet orsakat, finns det ingen anledning att tro att de tre ovanstående överraskningarna behöver bli så otrevliga. Sverige och Skandinavien har hyfsade ekonomiska och mänskliga resurser, och en befolkning som i princip aldrig ens skriker åt folk. Breivik är ett perverst undantag, inte någon illustrerande regel för en generell samhällsutveckling. Lika lite som RAF-terrorn i Västtyskland hade minsta lilla bäring på Tysklands möjlighet att vidareutveckla en något så när välfungerande välfärdsstat, har Breiviks vidriga massmord någon större bäring på de politiska möjligheterna i Sverige.
Så spänn av.
Om skribenten: Solguru
