En filipinsk statsvetare resonerar i en artikel på Alternative Right kring Tredje världens förutsättningar att utveckla en identitet fri från upplysningsnationalismens och postkolonialismens obekväma kostym. Det han skriver är både tänkvärt och lärorikt.
Siryako Akda är en utexaminerad filipinsk statsvetare som börjat dyka upp på den utmärkta amerikanska nättidningen Alternative Right. Han har hittills publicerat två texter angående Tredje världens relation till de forna kolonialmakterna, och dess potentiella relation till den nya högern. Den första av de två – The New Right and What It Can Offer the Rest of the World – berör det senare. Akda har studerat ett flertal av den nya högerns tänkare, och nämner i artikeln Alain De Benoist, Tomislav Sunic, Joe Sobran, Pat Buchanan, Paul Gottfried och Alexander Dugin. Eftersom vissa av dessa tänkare i princip enbart berör europeiska och amerikanska förhållanden, och dessutom diskuterar i termer av europeiskt/vitt egenintresse kan man tycka att detta intresse från Akdas sida är obegripligt.
För Akda finns det dock ingen motsättning. Med avstamp i den koloniala erfarenheten inleder han med att förklara problemet med de traditionella befrielserörelserna i exempelvis Filipinerna, som ofta varit grundade på ett nationalitetsbegrepp som importerats från västvärlden: ”Nationalism in the traditional sense of the word, as perceived by a person of a non-western background, like myself, is something which is intertwined with both the rejection of the West, and the paradoxical imitation of the intellectual and technological achievements of the West.”
Detta leder till vad Akda humoristiskt kallar Go home Yankee and take me with you-syndromet. En ytlig nationalistisk stolthet präglad av aversion mot Väst, kombineras med ett ständigt bruk av västerländska innovationer och i extremfallet en vilja att invandra till den hatade fiendens hemländer. Denna märkliga dynamik, utan tvivel verksam i till exempel fallet med algerisk invandring till Frankrike, är problematisk för identietsbygget i fattiga och ”eftersatta” nationer, och erbjuder liten möjlighet till motstånd mot globaliseringens avigsidor (vad den leder till i de europeiska förorterna behöver jag förstås inte gå in på här).
Akda tänker dock även långsiktigare. Även om den ovannämnda problematiken, med en nationalism som är personlighetskluven och dåligt förankrad, skulle visa sig vara överkomlig, finns ett allvarligare moln vid horisonten. De postkoloniala nationernas vilja att både ta avstånd från och imitera västliga föreställningar skulle nämligen kunna innebära att:
”what is happening in the West (e.g. Hate Crime Legislation, Political Correctness, Deindustrialization, Mass Immigration and Multiculturalism) is a prelude to what may happen to the rest of the world. Already there are small indications that the rest of the world may also end up following the same path as the Western World if present trends continue.”
Även från Filipinernas något avlägsna horisont är det förstås lätt att se, för den som utan allt för röda solglasögon betraktar Västvärlden, att en sådan utveckling vore allt annat än önskvärd. Med utgångspunkt i bland annat detta drar Akda slutsatsen att den nya högerns tänkande har potentialen att bli en viktig pusselbit för länder med faktisk potential i tredje världen. Ett sätt att återuppväcka nationell och etnisk identitet utanför den upplysningsorienterade, ofta marxistiskt anstrukna, statsnationalism som bara i undantagsfall faktiskt på ett meningsfullt sätt tjänat de befolkningar som anammat den. Samtidigt ger den också teoretiska och ideologiska verktyg för att motsätta sig den bulldozerartade, egalitära antikultur som, med eller utan bombkrig, för närvarande rullar fram över planeten under ”globaliseringens” och ”demokratins” fana. Denna gång ska det dock ske utifrån egna förutsättningar.
Eller som Akda själv sammanfattar: ”And although there may be the lack of a common cause, every true nationalist throughout the world, regardless of his or her background, has common interests to promote a new and radical form of universal nationalism. After all, the Left had been spreading its ideas for centuries now. It’s about time the Right did the same.”
Läs hela artikeln här.
Om skribenten: Solguru
