Svensk massmedia är i uppror över oppositionsledare Juholts lägenhetsdribblande. Det är ett drev åtminstone en representant för den svenska högern inte tänker hoppa på.
Nyhetsflödet spyr för omväxlings skull galla över andra politiker än Sverigedemokrater. Håkan Juholt har hamnat i det spygröna medieljuset, och senast vi såg något liknande var det väl vid TV-licensskandalerna kring Alliansens regeringstillträde. Juholts lägenhetsaffärer synas, granskas, diskuteras och fördöms enhälligt av en upphetsad medieapparat. Internet i övrigt följer efter med upprörda kommentarer. Socialdemokratiska Aftonbladet har intet ont ord att säga om ”näthat” den här gången, utan nu är det fråga om ett ”uppror” på internet. Man skryter rent med att vara först med avslöjandet som möjligen kommer att demolera vänsterns möjlighet att ta tillbaka makten från borgarna. Expressen meddelar glatt att man numera kan spela på partiledarens framtid. En socialdemokratisk kommunalpolitiker, förmodligen med ett horn i sidan till Juholt men helt utan sinne för proportioner, menar att detta är ”värre än Sahlins affärer”. Han kanske vet något jag har missat?
En hets att hoppa över
Som hemmahörande på högerkanten borde jag antagligen glatt kasta mig in i hetsen. Det är svårt att glömma socialdemokratins roll i skapandet av många av de sämsta inslagen i det svenska samhället – skolan där ingen lär sig något, en avundsjukans jämlikhetsfixering fri från kopplingar till verkliga behov och den erbarmliga tokinvandring de införde för inte så länge sedan. Men tyvärr, jag hoppar över det.
Om Juholt ska hånas för något dagsaktuellt är det för sitt osannolikt barnsliga beslut att bojkotta partiledardebatten i SVT, inte för vad som förefaller vara slarv (eller möjligen fusk) på en nivå de flesta politiker förmodligen lyckas med lite då och då. Att agera på ett sätt som enbart kan tänkas tilltala vänsterpartister och de knäppaste delarna av miljöpartiet är oansvarigt och inkompetent. Att kryssa i fel ruta och uppbära lite extra ersättning för en lägenhet, med största sannolikhet utan särskilt elakt uppsåt, är i sammanhanget ingenting. Svenska politiker får, internationellt sett, skitdåligt betalt. Med tanke på vad de ställt till med i landet borde de visserligen snarare bötfällas, och folk ska följa lagar och regler, men på det stora hela måste man ändå uppleva det pågående mediadrevet som falskt och smutsigt. Populistiskt, kanske någon skulle säga.
Hyenor och gamla medier
Jag tål helt enkelt inte svenska massmedier längre. Hyenamentaliteten, gottandet, sadismen, ansvarslösheten. Det är pinsamt att se. Med vilken rätt man skäller på Politiskt Inkorrekt har jag ingen aning om; det uttalande av Mats Dagerlind i ”Ljugholt-affären” de senare publicerat är snarast mindre snaskigt och sensationalistiskt än den mediala huvudfårans rapportering.
Det centrala kruxet, vad man än tycker om Juholts ekonomiska klantighet, är medias makt att skapa ”opinion” och fälla politiker genom att piska upp masshysteri. Kollektiv idioti är aldrig rolig att se. Med det inte sagt att man inte kan tycka att Juholt gjort bort sig så mycket att han bör avgå (själv kanske jag som sagt missat något väsentligt som inte begriper varför man skulle tycka så). Tonen i media i dagarna handlar dock om något annat; om ett osmakligt, gapigt – till på köpet av allt att döma ideologiskt omotiverat – drev. Korkad hets av bara farten. Med mindre än att Juholt gjort något annat fel, och nu manövreras ut, ger det hela ett intryck som är närmast obegripligt. Så jag står, än en gång, över den här gången.
Kommunister brukar sträva efter en ”ny människa,” men själv skulle jag nöja mig med en ny massmedia. Eller, med tanke på hur överspelad den gamla börjar kännas, kanske ingen alls.
Om skribenten: Solguru
