En man som tycker att sionismen är ett giftigt ogräs och att det judiska elementet inom det amerikanska demokratiska partiet är en form av korruption är i Sverige. Inbjuden av Expo.
Jesse Jackson Sr. gör ett ”kuppartat” besök i Sverige för att ”såga SD” och upplysa dem om att de inte kommer att lyckas. Att han redan hunnit med att gorma om att ”gamla vinsäckar måste lämna plats för nytt vin” under mängdens bifall vid Peace & Love må vara; vi vet att de som bjöd in honom inte är särskilt intresserade av de gamla vinsäckar som råkar vara svenskar. Däremot undrar man hur resonemanget gått på Expo, som enligt Expressen ”funnits med i bakgrunden” när ”kuppen” arrangerats. Varför är det nu konstigt? Jo, för att Jackson knappast är något vidare exempel på en lämplig representant för antirasism, även om man bortser från hans hat mot ”gamla vinsäckar”.
När Jackson funderade på att bli president 1984 gjorde han ett uppmärksammat uttalande där han menade att ”hymies” (som är ett något så när nedsättande uttryck för judar) bara ville prata om Israel, och hävdade därefter att judar försökte sabotera hans kampanj. Han fick genast stöd av Nation of Islams egen Louis Farrakhan som upplyste USA:s judar om att om ”de försöker skada” Jackson ”blir det den siste ni skadar”. Jackson lyckades senare gråta sig till förlåtelse, men vägrade ta avstånd från Farrakhan. Andra citat ur Jacksons digra lista är bland annat att han är ”sick and tired of hearing about the Holocaust”, att ”Zionism is kind of poionous weed that is choking Judaism” och att det demokratiska partiets stöd till Israel beror på ”the Jewish element in the party.. a kind of glorified form of bribery”.
Så sent som 2008 lät för övrigt Jackson meddela att han trodde att Obama’s valseger skulle begränsa den ”sionistiska kontrollen” av USA:s utrikespolitik.
I Expos bisarra sektvärld borde rimligen allt ovanstående diskvalificera Jackson från att överhuvudtaget finnas till. Varför i hela friden de, i samarbete med Peace and Love, bjuder in honom till Sverige blir för undertecknad en gåta. I extremismens bestiarium hamnar Jackson inte helt långt från Mel Gibson – han är helt enkelt en antisemit enligt betydande delar av USAs etablissemang, för att nu inte tala om Expos värdegrund – och ”antisemit” är nu en gång för alla ett snäpp värre än ”främlingsfientlig”. Eller har det hänt något jag har missat?
Om skribenten: Solguru
