DN har idag publicerat en ledare som förmodligen är en satir. Av rent stilistiska skäl väljer jag dock att kommentera den som om den vore menad på allvar.
DN:s Lisa Bjurwald har skrivit en ledare där hon försöker trumpeta skandal över att en dansk journalist, Mikael Jalving, medverkat på ”en av den svenska extremhögerns största konferenser på senare år.” Hon syftar förstås på Nationaldemokraternas senaste tillställning, där Jalving var med.
Lisa Bjurwald menar, på fullaste allvar och utan att darra på tangentbordsfingrarna, att under normala omständigheter hade vi därefter kunnat ”sätta punkt för historien (och journalistens karriär).” Jo, hon skriver faktiskt så, och menar att det vore rimligt och bra. Till Danmark, påpekar hon med den uppenbara förväntningen att läsaren ska bli lika upprörd som hon, var han tydligen välkommen tillbaka. En människa fick medverka vid en misshaglig konferens, och diskutera med människor, och behålla jobbet! Rena rama Hitler-Libyen, eller hur? Att han fick kritiska frågor av vissa journalister när han återvände till fosterjorden var visserligen ett positivt tecken, men givetvis inte nog. Var är straffet?
Därefter hävdar Bjurwald att Danmark är ett intolerant land. Det är ett intolerant land för att danska journalister kan medverka vid vilka konferenser de vill och folk får säga saker som inte Lisa Bjurwald och DN tycker om. Det är faktiskt kontentan.
Människan har skrivit en ledare, i en liberal tidning, där hon uttryckligen hävdar att det är ett problem att folk kan göra vissa typer av uttalanden, eller ens fara på vissa typer av sammankomster, ostraffat. Märk väl, Bjurwald kritiserar inte att folk tycker dåliga saker (hon får naturligtvis hata danskar bäst hon vill) – hon vänder sig emot att det i Danmark saknas sociala och ekonomiska mekanismer som slår ut människor som inte håller med henne själv.
Efter att ha sagt att journalister som inte gör som DN och hon själv vill inte bara borde få sparken, utan att alternativet är ”smått osannolikt,” slår Bjurwald serve-ess i fail genom att hävda att det är Mikael Jalving som har ”noll trovärdighet i yttrandefrihetsfrågor.”
Lisa, läser du vad du själv skriver? Du menar att umgänge med fel personer diskvalificerar en från att ha åsikter om yttrandefrihet, i alla fall om personerna är ”nazister” (precis som om detta fenomen i nutid någonsin varit mer än en medieskapad ungdomskultur på 90-talet, som samma media som trissade upp kulturen genom romantiserande reportage nu försöker använda för att kväva seriös samhällsdebatt). Sedan menar du att uppfattningen att människor med fel åsikter – nej, människor som träffar människor med fel åsikter – bör avskiljas från sina arbeten, är fullt acceptabel och i linje med den stoltaste svenska idétraditionen. Vad fan är det för fel på dig?
”Sverige är inte immunt mot den danska bacillen, men vi har en långtgående tradition av tolerans som fortfarande skyddar oss mot de farligaste idéströmningarna. Den traditionen måste vi vakta som hökar,” skriver Bjurwald.
Nej, Lisa, vi behöver inte vakta traditionen att sparka, mobba ut och pissa på folk som har kontakt med människor som du, DN, Expo och Aftonbladet har bestämt är icke önskvärda. Det är för det första inte en ”tradition av tolerans”, och för det andra ingen bra tradition i vilket fall.
Som skribent på en förment liberal tidning borde du ha tillgång till människor politiskt mer närstående än jag som kunde förklara sådant för dig.
Om skribenten: Solguru
