Ytterligare en svensk har dött i Afghanistan. Den svenska leksakshögern gråter krokodiltårar och spelar Allan. All respekt åt dem som riskerar sina liv i Afghanistan, men ingen som helst respekt åt arslena som skickat dit dem.
Den svenske soldaten Kenneth Wallin har dött i Afghanistan. Borgerligheten firar med militaristiska, ihåliga, formuleringar. ”Nu är det viktigare än någonsin att sluta upp bakom de insatser som de gav sitt yttersta offer för”, tycker Carl Bildt.”Jag hoppas att [familjen] mitt i sorgen känner stoltheten över att han ville och vågade göra sin insats för freden i Aghanistan”, följer han upp. ”Han dog för freden”, säger ÖB. Vad i helvete är det fråga om? Ingen skugga över Kenneth, som agerat som varje soldat ska agera – följt order och gjort sin plikt – men de som skickade honom till Afghanistan har blod på sina händer.
Samma ”högerregering” som har fortsatt slakten av det svenska försvaret och gjort oss än mer beroende av de så kallade västliga krafter som utgörs av USA och NATO, tar till romantisk retorik för att försvara att en ung svensk man dött i en fullständigt meningslös del av världen. En del av världen dit Sverige skickar sina stridskrafter i syfte att säkerställa amerikansk-israeliska ekonomiska och politiska intressen, och sprida global ”demokrati” och ”tolerans”. Det är direkt absurt.
De som väljer att åka till Afghanistan finns inget ont att säga om – att ge sig in i det militära och delta i krig är eller kan vara en uppbygglig verksamhet (så länge man nu inte blir dödad). Den pseudopolitiska ideologi som ligger bakom Sveriges engagemang – en ideologi som höjer terroristhotet i vårt av muslimer till brädden fulla land utan rimlig orsak, och dödar både afghaner och svenskar utan någon som helst begriplig anledning – finns det desto mer att säga om.
När Sverige slutligen etablerades som ett land styrt av en ”högerregering” hade det varit skönt om den hämtat sin ideologi från högern, inte från amerikanska ex-trotskister som kallar sig ”neokonservativa”. Frågan är nu om ruinerna av det socialdemokratiska partiet har stake nog att inte bara samarbeta med snorungarna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, utan dessutom söka stöd hos Sverigedemokraterna, för att avbryta debaclet. I så fall kan vi nämligen få stopp på denna cirkus inom några år. Alternativet är att situationen fortsätter som den nu är, och att det fortsätter vara mer legitimt att döda människor i andra länder än att motsätta sig att samma länders invånare bosätter sig en masse i ens egen trappuppgång. Och att våra unga fortsätter dö i den kampen. Det håller inte.
Om skribenten: Solguru
