Vad vissa kallar självdestruktivitet skulle andra kalla befogad självkritik. Man behöver dock inte slösa många rader för att bevisa att det inte är det senare det handlar om, i alla fall inte när europeiska etnomasochister går lös på den egna befolkningen.
Oskorei har skrivit en hel del om begreppet "etnomasochism". Det används av honom, och kan användas av mig här, för att beskriva fenomenet att människor av europeisk härkomst lärt sig att förakta sin egen historia och kultur. Detta kan ta sig uttryck antingen så att man inte tycker att den existerar ("vem kan säga vad som är svenskt egentligen?"), eller så att man är av uppfattningen att själva grunden för Europa för alla vita människors identitet är rasism, förtryck och våld mot andra kulturer.
Börjar man dryfta den här saken med människor som inte är helt och hållet hängivna själva attacken i sig (och därmed heller inte medvetet inriktade på att avskaffa den europeiska kulturen och de europeiska folken) kommer de att ställa frågan: vad är det för fel på att vara självkritisk? Varför skulle man inte ifrågasätta tvivelaktigheter ur det förflutna? Om man vill vara stolt över sitt land och sitt folk, måste man också kunna bära ansvaret för de mindre värdiga saker som skett i detta folks historia. Svaret är enkelt: det är inget fel på att vara självkritisk, men detta är inte vad saken handlar om. Att inse att belgiska Kongo sannolikt var en mycket otrevlig plats för dess svarta befolkning under perioder, och att den typen av beteende mot andra folk inte är önskvärt är en sak. Man kan även tillstå att olika vita människor begått diverse avskyvärda handlingar, av olika orsaker, och därav lära sig och försöka undvika att upprepa samma misstag.
Men nu är det ju inte det etnomasochism handlar om och det är inte så den nuvarande indelningen i "förtryckare och förtryckta", i "vit och färgad" sker hos vänstern och hos "antifascisterna". Det är inte en sund självkritik som får våra vänner på Sveriges olika blodröda universitet att ifrågasätta "vita normer" och det är inte balanserad reflektion som gör att en skinnskalle som misshandlar en "svarting" är rasist, medan en etiopier som misshandlar en "svenne" är missförstådd, och nästan säkert utsatt för rasism. När man förnekar att det finns svenskar (medan alla andra etniciteter finns kurder, "afro-amerikaner", samer och så vidare) är det inte grundat i någon rationell analys av Europas (än mindre Sveriges) relation till främmande folkslag genom historien.
Europeiskt våld mot främmande folk har nämligen i denna analys inte karaktären av exempel på dåligt beteende, eller som något vi borde ta lärdom av. Det tas upp som exempel på vad som menas vara ett grundinslag i vad det innebär att vara europé, att vara vit. Samma människor som normalt förklarar att man aldrig kan hålla en grupp ansvarig för vad enskilda medlemmar gör, menar här det exakt motsatta. Så när Lars misshandlar Muhammed och kallar honom ”svartskalle” är det rasism. När Muhammed misshandlar Lars är det däremot ett uttryck för Muhammeds egna moraliska brister (hos liberalen), om inte rent ett uttryck för den rasism som Lars egen folkgrupp svenskarna är ansvarig för. Tyska SS-officerer i koncentrationsläger definieras som produkter av dels Tysklands, men också hela Europas, rasistiska förflutna, men judiska NKVD-officerer och GULAG-vakter aldrig någonsin skulle användas som exempel på hur "judisk rasism drabbat etniska Ryssar". Någon invänder att de flesta judar inte haft någonting med kommunismen att göra. Nå, de flesta européer hade heller inget med någon förintelse att göra. Eller för den delen med kolonialismen. Ändå är dessa företeelser "europeiska" på ett sätt som inga andra negativa företeelser någonsin tillskrivs någon folkgrupp. Att man sedan försöker blanda bort korten genom att tala om "föreställningar och strukturer i vita samhällen", istället för att erkänna att det man ägnar sig åt är renodlad rasism, i ordets mest pejorativa bemärkelse och riktad mot den egna gruppen, gör inte saken bättre.
Detta sätt att tänka är irrationellt, korkat och handikappande. Det är något alla borde kunna vara överens om, faktiskt, såvida man inte faktiskt vill europeiska människor illa.
Om skribenten: Solguru
