Den svenska prostitutionslagstiftningen är mer än lovligt absurd. Att det förblir lagligt att sälja sex, medan sexköp är straffbart, torde vara något av det märkligaste som förekommer i svensk lagstiftning.
I
Regeringen presenterade den sextonde juli 2008 en handlingsplan mot prostitution, och tre ministrar skrev därvid också ett debattinlägg i DN. Nu ska man ta krafttag mot prostitutionen och sexhandeln. Lagarna ska skärpas, heter det. I vanlig ordning ska det avlyssnas och spioneras till höger och vänster. Föga överraskande uteblir det mest självklara: kriminalisering av sexförsäljning.
Att Sverige förbjudit köp av sex, men inte försäljningen av detsamma, är ett tydligt uttryck för hur bisarra ideologiska föreställningar kommit att styra till och med rättsväsendet i det svenska samhället. Visserligen kan man invända mot prostitutionsförbud överhuvudtaget, och mena att prostitution är en ofrånkomlig del av alla samhällen. Själv är jag inte av den uppfattningen, utan menar att det är fullt rimligt att upprätthålla förbud mot företeelsen, även om man naturligtvis inte kan räkna med att utrota den fullständigt. Detta av samma anledning som man förbjuder användningen av många droger, liksom en hel del andra beteenden som är självdestruktiva, och dessutom "spiller över" på andra människor. Eventuella hänvisningar till "helig prostitution" och hur det ena eller andra traditionella folkslaget levt faller givetvis utanför ämnet även det sexköp i den moderna västvärlden handlar enbart om fysisk och psykologisk behovstillfredsställelse. Att referera till diverse förgångna kulturer i syfte att legitimera ett beteende man ägnar sig åt uteslutande på grund av personliga brister är enligt undertecknad inte en godtagbar argumentationsteknik, även om ämnet som sådant kan vara intressant att diskutera.
I vilket fall är en lag som bara förbjuder köp av sex, och grundar sig på föreställningen att problemet med prostitution utgörs av kvinnors "underordning" absurd. Det är faktiskt fullt jämförbart med att förbjuda köp av heroin, men legalisera försäljningen, och sedan motivera detta med att de flesta som säljer heroin faktiskt är missbrukare själva, och offer för kriminella organisationer och större langare.
II
"Det är köparnas efterfrågan som gör att unga kvinnor, som rymt hemifrån, kan fastna i en neråtgående spiral av snabba pengar och dyra vanor, prostitution, alkohol och ångest", låter våra ministrar oss veta i sin artikel. Jämförelsen med droger står sig fortfarande i samma situation befinner sig tusentals langare i det här landet. Det hindrar inte att de får ta ansvar för att de väljer att fortsätta med sina aktiviteter. Det är inte alls enbart "köparnas efterfrågan" som är problemet tillgång till sådant som droger och sex, skapar också mer efterfrågan. Det begriper alla som inte lider av sådan genusavund att de slutat tänka självständigt överhuvudtaget.
Därefter blir det intressantare, och vi närmar oss pudelns kärna. Ministrarna förklarar vidsynt att "en del kvinnor som befinner sig i prostitution [inte vill] bli sedda som offer av samhället. Det måste vi respektera, oavsett hur svårbegripliga deras livsval kan verka för oss."
Måste vi? En kvinna som säljer sex för att finansiera ett missbruk, eller för att hon mer eller mindre tvingas, kan möjligen anses vara ett offer, och därigenom ha åtminstone begränsat ansvar för sitt handlande (i det fall det rör sig om fysiskt tvång har hon förstås inget ansvar alls). Kvinnor som däremot säljer sex i syfte att tjäna pengar, borde naturligtvis betraktas som precis lika brottsliga som sexköparna. De allra flesta brottslingar har problem som bidragit till deras agerande, det innebär inte att de helt kan friköpas från konsekvenser. Om de dessutom inte ens har några sådana problem, utan gör något de "vill" och "inte vill bli sedda som offer av samhället" är det fullt rimligt att se dem som det de är: förövare. Prostitution är nämligen inte bara, eller ens främst, en fråga om kvinnors "underordning". Bortsett från sådant som vad prostitution gör för den allmänna synen på sex och spridningen av könssjukdomar, är det tydligt att våra ministervåp, inklusive "jämställdhetsministern", inte riktigt greppat vad fenomenet handlar om.
III
"Vi är medvetna om att varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse", skriver de. Det är riktigt såtillvida att varje sexköp inte har ett tydligt offer. Varje sexköp har två tydliga offer. Inte sällan bara en förövare, men alltid två offer.
Män som köper sex gör det ofta som en del av en allvarlig problematik. Också när det är fråga om "vanliga män" är det ganska rimligt att tala om någon form av problem med förhållningssättet till sexualitet hos de flesta sexköpare och då inte bara som en fråga om någon "skev kvinnosyn", utan som en bristande förmåga att koppla sexualiteten till de relationer och strukturer som ger den en mening. Även om jag ställer mig skeptisk inför begreppet "sexmissbruk", eftersom det luktar av den sedvanliga viljan att förvandla självvalda beteenden till något för vilket man bara är ett passivt offer, existerar definitivt problem av den arten hos en stor skara män. Att köpa prostituerade är ofta del av ett intensivt självdestruktivt beteende, och blir för många män en del i ett allt mer anorganiskt förhållningssätt till sex, där man slutligen finner sig inkapabel att upprätthålla en seriös relation med en kvinna. Detta bidrar prostituerade till, och när inga förmildrande omständigheter föreligger, finns ingen som helst orsak att undlåta att straffa det beteendet. Därmed inte sagt att sexköparen kan ursäktas med något "beroende", det är inte alls min poäng, men både sexköparen och den prostituerade ägnar sig åt beteende som samhället har all orsak att motverka.
Och för övrigt: även om man nu skulle anse att människohandel och kvinnoförtryck är det enda egentliga problemet med sexförsäljning, är det uppenbart att kvinnor som säljer sig frivilligt förvärrar dessa företeelser, genom att hålla uppe en efterfrågan som inte på något sätt kan täckas upp helt och hållet av "frivilliga". De bidrar till sexslavhandel och annat elände nog så effektivt som torskarna själva. Om inte annat kan en olagligförklaring av hela fenomenet, och därmed fängelsestraff och/eller påtvingade vårdinsatser, ge de kvinnor som prostituerar sig för att de är offer för människohandel, eller för att få tag i droger, en möjlighet att bryta mönstret.
Prostitution skapar ett osunt förhållningssätt till sex, sprider sjukdomar och skadar både köpare och säljare, liksom samhället de lever i. Lagstiftningen borde reflektera detta..
Om skribenten: Solguru
