”Vad som börjar med fimbulvintern kulminerar i krig; det är nu Ragnarök börjar. Det är även nu en av de mest besynnerliga incidenterna i myten sker – Naglfars frigörelse.” Detta skriver esoterikern Gwendolyn Taunton i sin fantastiska skildring av Ragnaröks myt med titeln Fate and the twilight of the gods (Manticore, 2016). Och visst har hon rätt när hon målar upp Naglfars symbolik som hårresande, vilken är min favoritdel i myten om Ragnarök. En passage från Völuspå förtäljer:
”Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.
[…] Rym far från öster,
på arm håller skölden;
i jättevrede vrider
världsormen sig;
ormen piskar vågen,
och örnen skriar,
sliter lik, blek om näbben,
och Naglfar lossnar.
Skeppet far från öster;
över sjön skall Muspells
ledung komma,
och Loke styr.”
Bilden av Naglfar är underlig och skrämmande för den är byggd av naglar från döda män, och representerar därför en varning om hygien, något författaren B Lincoln i sitt verk Treatment of hair and fingernails among the indo-europeans in history of religions skriver följande: ”Om en man dör med oklippta naglar ökar han materialet till byggandet av Naglfar, som gudarna och människorna inget hellre önskar ska bli byggd så sakta som möjligt”. Det finns en anledning varför naglar används till att konstruera Naglfar. Naglar har en gömd esoterisk mening inom indo-europeiska kulturer, och ansågs vara en högst oren del av kroppen. Ett exempel på detta beskrivs av tekniken hur man gör sig av med fingernaglarna på ett propert sätt, nedtecknat i Aulus Gellius verk Attic Nights: ”Ceremonierna som utspelades uppe på Flamen Dialis är många […] Ingen skall klippa håret av en Dialis förutom en fri man […] de klippta naglarna och det klippta håret av en Dialis begravs i jorden under ett fruktbart träd.”
Flamen Dialis var det antika roms höga präster, och enligt religionshistorikern Georges Dumezil likvärdiga Indiens brahminer, som också ansåg naglarna vara ”orena”. Som en oren del måste de separeras från kroppen och göras av med på ett korrekt vis i ett sätt att upprätthålla renheten i en prästs kropp eftersom de är en förlängning av den.
Traditioner av rituellt undanröjande av naglar har också funnits bland germanerna. I Oldenburg lindade man in hår och naglar i en trasa som man hängde under ett träd i tre dagar innan fullmåne för att bota infertilitet. I Brandenburg, Düsseldorf och Schwaben lades hår och naglar i ett hål som borrats i träd eller placerades på en gren. Båda exempel vi har nämnt använder sig av träd, något som är representativt med växtlighet, natur och fertilitet. Det finns alltså ett undermedvetet motiv i spel. Den man som begraver sitt hår och naglar i jorden under ett fruktbart träd och med sina böner (en ska veta att böner inte är ett kristet påfund. Böner och även knäppandet med händerna har alltid varit en vital del av den ariska Traditionen. För vidare information om bönen, se länk till Survive the Jive längst ner i artikeln) hoppades på en vegetativ växtlighet, kände sig själv tillhöra ett kosmologiskt drama, återskapade världen med denna simpla gest och återskapade den order som livet är avhängig.
Å andra sidan innebär ett felaktigt sätt att göra sig av med naglarna en fördelaktig handling till den onaturliga ”ordningen”. Bilden av Naglfar utgår från premisserna att onaturlig destruktion av naglar och hår är en akt som hotar kosmos välmående. Om naglarna förgörs på ett propert sätt, bidrar detta till att upprätthålla kosmos naturliga balans. Om de förgörs på ett felaktigt vis bidrar denna handling till kaos. Detta kan även noteras i Avestiska texterna (persisk Tradition) i ett stycke då Ahura Mazda varnade att demonerna (daevas) och monstren (xrafstras) skulle komma att bli sprungna ur hår och naglar som likt snöflingor kommer att falla över jorden när de inte har mött destruktionen på rätt vis.
Återigen, klippandet av naglar ansågs vara en oren handling om de inte gjordes av med på rätt vis. Denna ”skrock” lever idag vidare i europeiska männerbund, ett exempel är den sicilianska maffian som klipper och destruerar naglarna enligt tradition för att inte råka ut för fiendens blodshämnd.
I Mary Douglas verk Renhet och fara förklaras att kroppen är en kraftfull symbolisk modell eller bild som korresponderar till till ett system av gränser som representerar det sociala livet. Kroppens extremiteter – naglar och hår – representerar samhällets begränsningar, som i skärningspunkten gränsar till externa krafter och måste därför bli omhändertagna med extrem säkerhet. Hon skriver: ”Alla gränser är farliga. Om de är utslitna på det ena eller andra vis är den fundamentala upplevelsen förändrad. Alla strukturer av ideér är sårbara i dess grund. All materia som påverkas är av föränderlig natur; blod, mjölk, urin, eller tårar har under seperation av kroppen genomkorsat en metafysisk förändring.” Vad detta menas i kontext till den mänskliga kroppen är att allt som separeras från kroppen blir orent – inte bara orent för de är en överflödig död del av kroppen utan förkroppsligar en ”kraft av orenhet”. I relation till Nietzsches tes om ”den svagas kraft” representerar Naglfar övergången mellan det heliga och profana och trotsar den sociala och kosmiska ordningen. I milda ordalag: det är en pervers tanke att det är den kollektiva orenheten som krävs för att Naglfar ska segla.
I ett vidare stycke av KP Koepping står det att läsa: ”I en annan version av Völuspå sägs det att Loke själv styr Naglfar. Om man tar till sig Lokes roll som en trickster – eller skojare – och hans delaktighet i Ragnarök ter sig bilden av honom som styrman av Naglfar logisk”.
En övergång till Eddan.
”Skeppet som färdas från öster, kommer tillsammans med Muspelheims folk över havet, och Loke styr. Monstrens avkommor vandrar med vargen; med dem finns Byleist bröder, och de sätter kurs.”
– Den Poetiska Eddan
Nästa karaktär i myten är den enigmatiske eldjätten Surtr.
”Surtr som från söder kommer med en flackande flamma; som från hans svärd skiner valgudarnas sol. De steniga slätterna är pressade ihop, jättinorna trycker kind mot kind; männen strövar Hels stig, och himmelen är kluven itu”
– Den Poetiska Eddan
Survive the Jives tolkning av den ariska bönen kan ses här
Om skribenten: Robin Carell
