Många verkar vända sig emot den nuvarande ordningen eftersom den börjat frångå liberala värderingar. Mångkulturen tillåter segregering, är inte jämställd och leder till identitetspolitik. Det är inte liberalt, det hotar våra ”friheter”. Det dessa personer inte förstår är att det är liberalismen som är problemet.

Jag hör och läser igen och igen att mångkulturen och vänsterns påhitt hotar och går emot våra ”fri- och rättigheter”. När SSU har rassegregerade möten är det rasistiskt, mångkulturen har vi inte fått rösta fram så den är odemokratisk, islam går inte ihop med västerländska värderingar och så vidare. Nu pratas det mycket om att vi istället ska bevara våra svenska värderingar (men inte svenska folket tydligen) som verkar vara jämställdhet, demokrati, förskola, abort, konsumtionshets och fika eller något sådant. Kanske thailandsresor och huslån också.

Det här är bakvänt och uppochner. Det är inte liberalismen vi ska försvara, det är ju den som är problemet. Liberalismen, eller närmare bestämt ett visst tankegods i den, är det som har lett till vår nuvarande situation. Den har gjort oss svaga, identitetslösa och oförmögna att se till våra egna intressen.

Vad är liberalism?

Jag använder här en bred och lite lös definition av liberalism, där ordet får representera ett tankegods som en gång vände sig emot traditionella samhällsstrukturer som monarkin, kyrkan och feodalismen och som sedan lett till parlamentarisk demokrati och kapitalism. Liberalismen har i mycket varit en medresenär till socialismen, samtidigt som den har varit dess fiende i mycket annat. Liberalismen står för en människosyn som är ”modern”, för jämlikhet och för tanken att alla människor har förmågan att vara med och styra landet. Som en medresenär till liberalismen har hela tiden idén att människan föds som ett tomt blad funnits, något vi vet är felaktigt idag men den finns kvar och tecken på detta ser vi i den offentliga debatten hela tiden.

Jämlikhet

Det absolut största problemet i liberalismen är jämlikhetstanken. Den tar sig lite olika uttryck. Ibland rör det sig om en tro på att alla människor föds med liknande förutsättningar och kan lyckas bara de får chansen. Ibland rör det sig om en tro att alla folkslag är likadana, de har bara haft otur i de historiska förutsättningarna och de vill alla egentligen bli som oss i väst. Ibland handlar det om tron att alla människor har förmågan att vara med och fatta viktiga samhällsbeslut. Ibland handlar det om att alla har förmågan att själva helt och hållet bestämma över sina livsval. Allt detta är fel.

Det existerar ingen jämlikhet. Vi är alla olika och det innebär ojämlikhet, eller hierarki. Alla föds med olika förutsättningar när det gäller fysisk och mental förmåga. Det vi styr över är vad vi gör med dem. Vissa människor är mer intelligenta än andra och inget kommer att förändra detta. Verkligheten är hierarkisk.  En orealistisk människosyn leder till ett trasigt samhälle.

Liberalismen leder till att eliterna agerar i det fördolda istället för att de agerar öppet. Ett samhälle där saker och ting ska skötas demokratiskt, där en slags jämlikhetsillusion råder, leder till att verklig auktoritet inte får finnas. I en modern demokrati vinner den största demagogen. Den som bäst kan tilltala massorna får styra och den som har mest pengar och flest kontakter styr demagogen. Det ser vi idag tydligast i USA, där stora banker, företag och förmögna privatpersoner donerar enorma summor pengar till politiska kandidater och lägger ner stora resurser på lobbyverksamhet. De som verkar styra är inte alltid de som verkligen styr.

Det blir då fel sorts elit som styr samhället. Köpmannaklassen, i brist på bättre ord, drivs av girighet och tillfredsställande av begär – både hos sig själva och sina kunder. Det ligger i deras verksamhets natur och driver den ekonomiska och i många fall teknologiska utvecklingen framåt, men det är inte egenskaper som är lämpliga för att styra ett samhälle. Marknaden belönar list, egoism och girighet (och även en del positiva egenskaper naturligtvis). En styrande klass behöver ha andra egenskaper och kunna agera öppet, det är bara då de kan hållas ansvariga dessutom. Erkänner vi hierarki, auktoritet och att vi behöver goda och starka härskare så kan vi också ställa krav på dem.

Universalismen

Liberalismen är universalistisk. Dess rättigheter gäller alla och dess samhällsstrukturer passar alla. Inget kunde vara mer fel naturligtvis. De positiva aspekterna av liberalismen har fungerat i västvärlden och delar av den har kunnat appliceras i vissa andra delar av världen men i till exempel Latinamerika, mellanöstern och Afrika fungerar den mycket dåligt eller inte alls. Liberia har till exempel samma konstitution som USA, resultaten har dock inte varit desamma. Det innebär ett påtvingande av vissa ideal på folk som inte är intresserade av dem och för vilka de inte passar, imperialism i ordets sämsta bemärkelse.

Liberalismens universalism i kombination med dess jämlikhetstanke öppnar upp för mångkulturalism och förblindar dess anhängare för mångkulturens brister. Alla kan bli som oss, alla vill bli som oss. Utan liberalismen och dess medföljande idéer hade mångkultur och massinvandring inte kommit på tal. Det är en slags brist på förståelse för hur världen fungerar. Med de liberala glasögonen på verkar inte människor kunna se på världen på ett nyktert sätt, de blir nästan som naiva barn. Stämmer inte terrängen överens med kartan så gäller kartan.

Problemet är att barn inte bara är naiva, de är sårbara också. Vi har blivit sårbara av liberalismen, så sårbara att vi nu är döende.

Liberalismens frihetstanke

Frihetsbegreppet inom liberalismen kan variera beroende på skola, men är allt som oftast problematiskt. Det är en slags frihet som tillåter så mycket som möjligt, så länge det inte ”påverkar någon annan”. Vad detta med att påverka någon annan egentligen betyder skiljer sig åt mellan olika skolor, men det alla har gemensamt är grundtanken. Problemen är två här; dels är det ett frihetsbegrepp grundat i den felaktiga liberala antropologin beskriven ovan. Ett mer rimligt frihetsbegrepp är att frihet är att tillåta människors självförverkligande i enlighet med deras natur. Det innebär alltså inte att alla tillåts göra vad de vill så länge det inte ”påverkar någon annan”.

Dels så är tanken om att det går att göra något utan att det påverkar någon annan problematisk. Allt du gör, allt du tänker, allt du säger påverkar. Människors tankar leder till handlingar. Människors handlingar leder till externaliteter. Det vi gör skapar samhället. Negativa handlingar skapar ett dåligt samhälle. Det du gör påverkar alltid andra. Tillåter vi människor att bete sig hur som helst så har det potentialen att skapa ett samhälle som begår självmord, vilket också är det som har skett i väst. Frihet är ett privilegium, inte en rättighet.

Det har i väst funnits starka sociala kontrollmekanismer som i kombination med staten kunnat kontrollera, eller kanske bara bromsa, liberalismens negativa sociala effekter. Men dessa kontrollmekanismer har systematiskt och kontinuerligt attackerats från alla håll. Till slut försvann de i princip totalt och det som gjorde att vi kunde ta mycket av det bra med liberalismen samtidigt som vi kunde stå emot mycket av det dåliga gick under.

Vad ledde upp till liberalismen?

Nu har ju inte liberalismen heller uppstått i något vakuum. Det finns en bakgrund till den. Vissa menar att kristendomen hade fröet till liberalismens idéer inom sig, eftersom den ska hylla svaghet. Det ska då sedan ha lett till att tankar om jämlikhet kunnat utvecklas och vissa av de idéströmningarna har sedan lett till både liberalism och socialism. Det är svårt att argumentera emot detta, även om det inte är så enkelt. Kristendomen har haft både positiva och negativa effekter på den västerländska människan.

Professor emeritus Kevin Macdonald har en teori om den europeiska människan, särskilt den nordiska, som beskriver hur det folk som levde här innan indo-européerna hade ett mer egalitärt samhälle. Detta arv i kombination med det indo-europeiska, som bidragit med tankar kring meritokrati, ska ha gjort oss extra mottagliga för egalitarism och universalism. Kanske ligger det någonting i även detta. Det som gjort Europa så fantastiskt har även en baksida, som kan leda till dess fall.

Avslutande ord

För att återkoppla till artikelns början så är inte problemet med mångkulturen att den försvårar vårt moderna samhällsbygge. Det är detta bygge som lett till mångkulturen. Någonting var ruttet redan i grunden. Vi måste göra oss av med det, det är inte förrän då vi kan bli av med mångkulturen och skapa ett nytt samhälle där våra europeiska folk tillåts leva och bejaka sina egna identiteter.

Liberalismen måste till stor del överges, så även dess språk och begrepp. Vi måste våga tänka nytt, fast med rötterna i vår tradition. Vi måste också prioritera det andliga och det sociala framför det materiella, något liberalismens världssyn i allra högsta grad står i vägen för. Vi kommer att bli tvungna att göra detta när liberalismens värld faller helt, men det är bättre om vi börjar redan nu när vi befinner oss mitt i fallet.

Om skribenten: Robert Rönngren