Peter Dahl är en svensk konstnär, född i Norge. Här ska jag se på några speciella aspekter av hans livsverk.
Peter Dahl föddes i Norge 1934. Han flyttade redan som barn till Sverige. Som konstnär må han vara känd för sina oljemålningar och sin grafik. Inom grafiken blev han till exempel på 80-talet lovordad med sviten ”Fredmans epistlar”. Jag har idag inget att säga om Dahls bildkonst. Här ska jag istället nämna något om hans hobbyprojekt ”Caribanien”.
Ty Caribanien är inte bara ett hobbyfenomen. Det är Dahls storverk…! Det är konceptkonst med populär appeal. Jag menar, många är vi i detta land som målat tennsoldater, lekt med bilar och byggt modelljärnvägar, men att sedan ordna in allt inom en fiktionsram med länder, städer och geografi, det höjer det hela från hobby till konstverk. Dahl har gjort just det. Ända från sina pojkår var Caribanien hans land. Hans kompisar hade sina egna länder. Att Caribanien kunnat leva vidare från 40-talet till idag, skildrat i ”Caribaniens historia” (1975), det är imponerande.
Caribanien har sin dokumentation. Dahl har ritat och laverat kartor och skrivit monografier om landet. Och han har byggt sina hus och dragit spår i sina dioramor. Men oavsett Caribaniens fysiska gestalt så lever det även i en högre dimension som koncept, som samling för drömmar om omöjliga länder, bekanta men ändå välbekanta. Det är, syns det mig, den naturliga biotopen för synbarligen omärkliga tennsoldater, bilmodeller och järnvägslok i skala HO. Helheten blir större än delarna. Det om något är kännetecken på ett konstverk: hur delarna samverkar och uppgår i ett större helt.
– – –
Dahl har även skrivit läsbara memoarer. En hel svit faktiskt. I ett av banden, jag minns inte vilket, skildras även Caribaniens öden genom åren. Både IRL och sådant som rör landets inre logik.
Det är inte alla bildkonstnärer som kan skriva. Men Dahl kan. Han berättar osökt och finner sig tillrätta i rollen som författare. Barndomen avhandlas i ”Mot ljusare tider” (1989) och den tidiga konstnärsbanan i ”Kanske konstnär” (1990). Den vidare karriären behandlas så i ”Rätt och fel” (1992) och ”Ofullbordat” (1994). Rekommenderas.
.
Relaterat
Horace Engdahl: Cigarretten efteråt (2011)
.