Man kan säga: det pågår ett folkmord idag genom folkutbyte. Vita människor alstras bort genom icke-vit massinvandring. En som skapat medel att bekämpa detta är Bob Whitaker.
Bob Whitaker (1941-) är en amerikansk vit nationalist. Han har en del intressanta uppslag i kampen mot vitt folkmord och mot PK-ism. Hans blogg finner ni här. Det är ”BUGS Bob’s Underground Graduate Seminar”. Jag återkommer till vad han postat på den. Först ska det handla om ”mantrat”, den propagandatext som Whitaker lanserat (och som BUGS delvis handlar om).
Mantrat handlar om att avslöja PK-ismens huvudpunkt, icke-vit massinvandring. Denna massinvandring ska fortgå, kosta vad det kosta vill. Det anser alla etablissemangspolitiker i västvärlden. Vi vita ska importera en ersatz-befolkning från fjärran land, vi ska se oss bortalstrade som folk och vi ska le som idioter medan det pågår. Folkmord genom folkutbyte är agendan och denna fråga måste man som nationalist påminna om, igen och igen. Och igen och igen och igen…!
Whitakers mantra är ett medel mot detta pågående folkmord. Det lyder så här, i svensk översättning av mig.
Alla säger att det finns ett ”rasproblem”. Alla säger att detta ”rasproblem” löses när tredje världen väller in i VARJE vitt land och BARA i vita länder.
Alla säger att lösningen på ”rasproblemet” är för VARJE vitt land och BARA för vita länder att ”assimilera”, dvs att gifta sig, med dessa icke-vita.
Men om man säger att det fanns ett rasproblem och att detta rasproblem bara kunde lösas om hundratals miljoner icke-svarta fördes in i VARJE svart land och BARA till svarta länder?
Hur länge skulle det då ta för någon att fatta att jag inte talade om ett ”rasproblem”. Skulle jag då tala om den slutliga lösningen på ett SVART problem?
Och hur länge skulle det ta för varje vettig svart man att märka detta, och vilken vansinnig svart man skulle inte opponera sig mot detta?
Men om jag nämner denna uppenbara sanning om det pågående folkmordsprogrammet mot mitt folk, de vita folken, då är liberaler och konservativa överens om att jag är en dödsknarkarrasist.
De säger att de är antirasister. Men de är antivita.
Antirasist är bara ett annat ord för antivit.
Nu finns det många taktiska detaljer kring detta hur mantrat ska postas. Bland annat får man inte göra som jag gör här, säga ”Bob Whitaker formulerade mantrat” osv. Man ska istället gå in i random nätsammanhang och bara slänga upp mantrat för att göra en point, för att påminna nätsurfare att vitt folkmord pågår. Och då är poängen att säga detta inte genom att ropa sedvanliga slagord utan genom att resonera, vädja till läsarens logik.
Det är detta som är Whitakers styrka. Han är en driven analytiker. Han var som sådan anställd av USA:s regering 1977-82. Han analyserade då bland annat Sovjet och förutsåg att det systemet skulle falla. Och hur rätt fick han inte.
Whitaker är en infokrigare. Och mantrat har haft effekt. Framför allt har det lanserat begreppet ”antivit”. Det är lika kraftigt som vissa andra ”anti”-etiketter som är vanliga idag. Det är ju så att ingen i själ och hjärta vill kallas ”antivit”. Den som får höra det blir defensiv. Och det är bra. Då kan högerfolk metapolitiskt gå till offensiven, något vi inte gjort så ofta under efterkrigstiden.
Antivit är vårt begrepp. Vi som nationalister kan använda det igen och igen; det är effektivt genom sin blotta existens. ”Antivit” är ett vapen som ska avlossas mot PK-isterna. De har inget bra försvar mot det.
Mantrat och vad där tillhör är en infokrigs-taktik. Det är, som Whitaker framkastat på BUGS, en förhörsteknik. PK-isterna förespråkar vitt folkmord, nu ska de fås att erkänna det.
– – –
Whitaker har förstått nätets och nätverkets makt. PK-regimen kontrollerar inte nätet. Whitaker har sagt: ”Don’t wait for Torchlight Parades”. Nej, agera istället på nätet! Fria medborgare verksamma på internet ger bäst effekt idag, inte folk i organisationer som får betalt för att tänka på ett visst sätt.
En bra idé i sammanhanget är även Youtubevideos där snygga tjejer levererar mantra points. Det har viss propagandaeffekt. Det ger en på många sätt bättre framtoning än om en man i kostym läser det (och avgjort bättre än en man i t-shirt). På så vis får man ut info som inte bara nationalister gillar, utan som folk i gemen kan relatera till. Man når på så vis ”mannen på gatan”.
Whitaker kan taktik. Idén med många som postar mantrat har han till exempel liknat vid hur romerska armén uppträdde i strid. Whitaker framhåller i detta sammanhang: en barbar kan kanske besegra en imperiesoldat, tio imperiesoldater kan försvara sig avvärjande mot tio barbarer, men inget antal barbarer kan besegra hundra imperiesoldater. Så fungerar mantrat: det kan inte utplånas och dess effekter består, sedan det väl spridits av 100 pers. Disciplin, sammanhållning och ”efter segern, spänn hjälmen hårdare om huvudet”. Det är den anda som råder bland amerikanska ”mantrister”, skolade av Whitaker. Det är en viss stil inom nationalismen som innebär något nytt. En hård debatteknik, utövad med disciplin och med insikt om ordets makt mer än själva argumentets makt.
Även för svenskt vidkommande kan Whitakers idéer ha värde. Mantrat har haft viss framgång på forumet Flashback till exempel. Varje debatt har kanske inte vunnits, men det handlar inte enbart om att vinna. Ty här är en central tes i sammanhanget, given av Whitaker: leverera mantrat men håll sedan igen, börja inte argumentera för det ena eller det andra. Varje debatt ska framför allt ses som en chans att leverera mantra points (som ”Afrika för afrikaner, Asien för asiater, vita länder för alla” och ”det sker folkmord genom folkutbyte”).
Det talas om mantra discipline: självbehärskning. ”It’s not just what you do, but what you DON’T do.” Man ska till exempel inte, när väl en debatt gått igång tack vare mantrat, börja argumentera mot PK-bruk som positiv särbehandling, medias mörkanden och invandrares kriminalitet. Man ska istället, sedan mantrat postats och termen ”antivit” lanserats, kunna våga förlora en viss debatt. Man har ju ändå etablerat sin terminologi i den. Det är vad Whitaker kallar ”winning the game”: etablera din terminologi. Ty begreppen styr tänkandet, inte resonemang per se. Begrepp som antivit, svenskfientlig, kåkstäder, massinvandring osv.
”Terminologi skapar ideologi” kan detta sammanfattas som. Begrepp per se påverkar tänkandet mer än vad argumenterande gör. Tänk bara hur effektivt begreppet ”rasist” har varit för att uppnå PK-agendans mål, och detta utan argumenterande. Det är namecalling och effektiv sådan. Och ”antivit” är samma andas barn: ett metapolitiskt vapen i nationalismens tjänst.
En viktig poäng hos Whitaker är denna: använd inte det nyssnämnda ”rasist” som eget skällsord, använd ”antivit”. För även om antivita formellt är rasister (de erkänner ras, de vurmar för icke-vita folk och motverkar vitas rättigheter) så är begreppet rasist idag urvattnat och ineffektivt. Det är fiendens terminologi. Man önskade att fler insåg det. Till exempel den svenska sajten Avpixlat, God bless them, brukar hänfalla åt detta resonemang: PK-isterna är rasister…! Då säger jag: lägg ner det där och kalla dem antivita istället, det är effektivare, mer i synk med 2010-talets tidsanda.
– – –
Whitaker tar upp det ena och det andra, intressanta för mantrat och för anti-PK-ismen i allmänhet. Till exempel frågade han sig en gång: ”Did Samizdat Succeed?” Likt en Alexander Dugin betonar Whitaker den historiska betydelsen av Sovjetunionens fall: ”The fact that the Soviet Union was brought down is one of the most ignored giant events of history” (Whitaker). Och vidare kan man fälla PK-ismen, liksom Sovjet fälldes, med anonym samizdat-verksamhet. Men det system som ersätter dagens system kan inte bara vara anonym metapolitik. ”You can overturn the system anonymously. But whoever leads has to go public, like the Old Man here.” Whitaker menar här att han själv arbetar öppet med sin systemkritiska verksamhet.
Själv håller jag med om att öppen, icke-anonym verksamhet i längden är effektivast. Men jag vet också att vissa gillar att vara anonyma av icke-politiska skäl så jag ska inte driva detta så långt. Sant är i alla fall att i en kamp som denna, mot PK-ismen, en livsfientlig, kriminell ideologi som dödar vita, måste man höja profilen. Ju högre profil dess mer effekt ger ens insats. En blogg med 10 läsare ignoreras men en med 1.000 är, i regimens ögon, farlig.
– – –
Whitaker säger om mantrat: det handlar om att ”… produce something people can’t help but use”. Detta berör detta med terminologi, att introducera sina egna begrepp som jag nyss var inne på (som massinvandring, antivit, svenskfientlig) som av egen kraft kommer att styra debatten i rätt väg. Om PK-isterna förmås använda dem, vare sig med ironi, himlande med ögonen eller annat ineffektivt, så är mycket vunnet.
Taktik: bli inte filosofisk, vinn inte med smarta argument, men få fienden att citera sådant som ”vitt folkmord” och ”Afrika åt afrikanerna, Asien åt asiaterna, vita länder för alla”.
Det är vad Whitaker lär. Samt nyttan av enkelhet och ordekonomi: mantrat består (på engelska) bara av 231 ord. Det kan vara den ultimata slogan. Nationalister, framhåller Whitaker, är ofta marginaliserade så en gerillataktik med räder, där mantrat postas, igen och igen, i olika varianter (mini-mantras som ”antirasist är ett annat ord för antivit”), är metoden.
Det handlar om att minska fokuset på teoretiserande, att inte idka så mycket diskursivt tänkande (å ena sidan, å andra sidan). Nej kraftfulla slagord är vad som gäller. Och inget citerande. Nej återge mantrat bara och gå vidare därifrån.
En kärnpunkt: mantrat är ingen intervju, ingen dialog, inget givande och tagande. Det är som sagt ett FÖRHÖR där målet är den andres ERKÄNNANDE. Vi vet att de är skyldiga, nämligen till att förespråka folkmord på vita. Det är vad mantrat handlar om. PK-ister och ”antirasister” måste erkänna att de i själ och hjärta är antivita, att deras agenda i slutändan leder till vitt folkmord.
– – –
Så något om ”The ”It Just Ain’t So” Problem”, som Whitaker postade på BUGS 27/12 2012. Där säger han: det må vara att PK-isterna är en förkrossande majoritet. Men även om de är många är de rädda för oss, internethögern. ”Almost every one of them would like to see us in prison or worse.”
Man kan säga: PK-isterna av idag visar ett hat som baseras på rädsla. Sett ur svensk synvinkel är deras vägran att debattera med oss ett tecken på samma rädsla. Demografi och etnicitet är på dagordningen och eliten, den antivita eliten vet det. I USA har etablissemangshögern alltid sagt, ”det har inget att göra med ras”. Idag går det inte längre att säga det, varken där eller här. 2011-2012 kunde man i debatten nästan ignorera traditionell svenskhet och etniska svenskar. Vi fanns inte ens som samtalsämne. Sedan dess är etnicitet på dagordningen. Och det kommer inte att försvinna.
Allra sist kan sägas att mantrat med vad där tillhör (etablera ”vitt folkmord” i debatten) leder in i en hård debattvärld. Pröva posta mantrat på random plats, pröva börja nämna ”antivit” och ”folkmord genom folkutbyte” så ska du få en hektisk tid. Det blir infrakrig helt enkelt, du blir frekvenskrigare i nationalismens tjänst. Men det måste till i dessa dagar av pågående folkmord. Men med det sagt, Whitakers sätt att resonera har även lett till roliga inslag, som videon ”Anti Racist Hitler”. Jag tycker mig se Whitakers ande bakom denna. Han har möjligen även gett upphov till sajten Follow the White Rabbit som utvecklar det hela till en smärre mytologi, så visst kan man ha kul medan man strider för sitt folk. Och ”en bra taktik är en sådan som du och dina gelikar gillar” heter det ju.
Relaterat
Galaxen: recension av ”Hur man debatterar ner antirasister”
Att som författare bekämpa svenskfientligheten
Mångkulturkriget 2009-2013
Sveriges historiska existens
Youtube: ”Anti Racist Hitler”
Bob Whitaker, bild från Metapedia
Om skribenten: Lennart Svensson
