När jag skriver om kvinnor här på bloggen brukar det ta skruv. Härmed ännu en artikel om svenska kvinnors historiska frihet.

Sverige håller på att islamiseras. Islamska synvinklar förs fram som norm, som fina exempel ofta inte ens av muslimerna själva utan av "nyttiga idioter", lobotomerade PK-liberaler utan historisk bildning. Gällande den islamska världens hårda krav på kvinnor vid giftermål så kan det till exempel heta: men så var det i Sverige också för 100 år sedan.

Men se, så var det inte! Med lite bildning kan man spräcka denna myt. Svenska kvinnor hade, förr som nu, större frihet än kvinnor i MENA-länder. Låt mig här citera signaturen ”Djinghis Khan” i tråden "Myten om svenska tvångsäktenskap" på Skalmanforum, 30/7 2005:

Idag var jag på etnografiska muséet och besökte den intressanta kurdiska utställningen. Där fick man veta att flickorna i en by gifte sig runt 15 års ålder, med en kusin på faderns sida och naturligtvis genom arrangerat äktenskap. Det var inget nytt för mig. Men ofta får man höra från framförallt feministiska kretsar (”samma talibaner här som där”) att samma system fanns i Sverige för bara ngt sekel sedan. Vilka belägg har man för det? Genom min egen släktforskning samt historisk kurslitteratur har jag fått bekräftat att den hypotesen inte har ngt med verkligheten att göra:

Populärt påstående:
”Svenska kvinnor giftes bort genom arrangerade äktenskap”

Erfarenhet:
Ingen kvinna i min släkt som jag studerade verkar ha gifts bort. Detta bekräftas av den litteratur som jag tagit del av, vilken hävdar att arrangerade äktenskap framförallt förekom i frälsekretsar

Populärt påstående:
”Svenska kvinnor gifte sig (”giftes bort”) i de tidiga tonåren”

Erfarenhet:
Alla kvinnor i min släkt som jag kunnat studera gifte sig mellan 23-35 års ålder, med undantag för en som gifte sig vid 20. En av männen däremot var 19.

Populärt påstående:
”Svenska kvinnor gifte sig/giftes bort med släktingar, den svenska allmogen blev alltså gravt inavlad”

Erfarenhet:
Enligt min litteratur var det brukligt att äktenskap hindrades om bruden och brudgummen var för nära släkt. Detta bekräftas av mina iaktagelser – alla äktenskap ingicks mellan människor från olika gårdar, i de flesta fall från olika byar eller andra platser. Dessutom gifte sig åtminstone tre män med samiska kvinnor, och i andra fall förekom äktenskap mellan svenskar och valloner. Att den svenska allmogen var inavlad och isolerad är alltså helt felaktigt.

Så långt "Djinghis Khan". I tråden invändes senare att de "populära påståendena" (om reaktionärt svenskt 1800-tal) inte alltid var för handen, men det är oväsentligt. Det finns nämligen en TENDENS idag att vinkla svensk historia för att likna MENA-förhållanden, då och nu, och Djinghis Khan gjorde här en bra insats i att krossa detta synsätt, hänföra denna "faktoid-komplex" dit det hör hemma på sophögen.

Hela skalmantråden ifråga finner du här.

(Otto Hesselbom, ”Utsikt över Upperuds bruk”)

Om skribenten: Lennart Svensson

Jag som skrivit detta inlägg heter Lennart Svensson. Jag är författare till biografin "Ernst Jünger -- A Portrait" och romanen "Antropolis". Sedan 1990-talet har jag verkat som skribent med artiklar i veckopress och fackpress. Ambitionen med mina Motpolstexter är att lyfta frågor och sätta fokus på sådant som MSM inte skriver om.