Vit rök för folkets republik

Aktuellt, Ideologi, Politik

Efter månader av väntan stiger äntligen den vita röken mot det sekulära Roms himmel. Valets två vinnare har kommit överens om ett regeringsprogram och Italiens president har godkänt deras förslag till premiärminister. Det tog nästan tre månader men nu är etablissemangets värsta mardröm besannad då två EU-fientliga populister bestämt sig för att tillsammans leda landet.

Ligan (tidigare Lega Nord) bildades 1989 som en federation av en rad norditalienska regionala partier med en tydlig separatistisk profil. Udden var riktad mot centralmakten i Rom och mot flödet av skattemedel från norra Italien till landets sydligare delar. Umberto Bossi var Lega Nords legendariska ledare och idag leds Ligan av Matteo Salvini från Milano.

Femstjärnerörelsen (M5S) startade för nio år sedan som en proteströrelse mot politisk korruption. Rörelsens fixstjärna Beppe Grillo hade gjort sig känd som komikern som häcklade makten så till den grad att han bannlystes från italiensk statstelevision under många år. Sedan dess har M5S utvecklats till en folkrörelse för direktdemokrati och idag företräds partiet av Luigi Di Maio från det syditalienska landskapet Kampanien.

Ligan och M5S förenas i en stark skepticism mot makten i såväl Rom som Bryssel och båda rörelserna vill på olika sätt återföra makten till det italienska folket. Ligan vill se ett federalt Italien med större självstyre för regionerna och M5S är starka förespråkare för direktdemokrati. Koalitionen har beskrivits som början på en ny politisk era där Italiens ”tredje republik” eller ”folkets republik” kommer att upprättas med den nyutnämnde premiärministern och tillika juridikprofessorn Giuseppe Conte som folkets försvarsadvokat.

Ekonomiskt-politiskt är Ligan mer högerpopulistisk med krav på platt skatt. Femstjärnerörelsen har i stället vänsterpopulistiska förslag som medborgarlön. Trots skillnaderna har man lyckats enas om ett regeringsprogram som fått Financial Times att högljutt varna för att Rom har öppnat sina portar för barbarerna. På sätt och vis kan man säga att den tredje positionens strävan att se bortom vänster och höger (né fronte rosso né reazione) på sätt och vis realiseras i parlamentarisk form 40 år efter att begreppet lanserades i Italien.

En anledning till att höger- och vänsterpopulismen nu kan enas har delvis att göra med de två partiledarnas bakgrund. Femstjärnerörelsens Luigi Di Maios far har en ”högerbakgrund” som politiskt aktiv i den nyfascistiska Italienska sociala rörelsen (MSI), och Ligans Matteo Salvini var i sin ungdom engagerad i det sociala centret Leoncavallo som av många beskrivits som ett ”vänsterprojekt”. Uppväxtförhållanden och erfarenheter från ungdomen präglar givetvis den politiska människan, och det finns goda förutsättningar för att de båda partiledarna kommer att förstå varandra.

Nigel Farage har kamperat med båda partierna i EU-parlamentet, sedan valet 2014 med Femstjärnerörelsen och dessförinnan med Lega Nord. I båda fallen har han haft en italienare som ställföreträdande gruppledare. Ligan och M5S kommer inte att ta order från Jean-Claude Juncker. Partierna har redan deklarerat att de vill lyfta sanktionerna mot Ryssland och skärpa migrationspolitiken radikalt. Enligt Ligans ledare ska en halv miljon illegala invandrare deporteras. Vi får nu hoppas att Salvinis och Di Maios attityd gentemot Bryssel fortsätter att präglas både av me ne frego och vaffanculo.