En viktig del av det politiska livet idag är att ta avstånd. Om man vill vara politiskt korrekt så måste man också vara noga med att ta avstånd från vissa människor och organisationer, även om man inte har haft med dessa att göra. Detta gäller dock bara till höger på den politiska skalan. Hos Socialdemokraterna lär du aldrig höra någon som tar avstånd från politiska organisationer till vänster om partiet. I den så kallade arbetarrörelsen råder doktrinen ”ingen fiende till vänster” och därför har det statsbärande partiet i snart 50 års tid lyckats vrida hela samhället åt vänster, och till och med fått borgerligheten att anamma sin vänsteristiska världsbild. Dessvärre har även Sverigedemokraterna dragits med vänsterut i hopp om att accepteras av de övriga partierna. SD:s partiledning har inga problem med vänsteravvikare i partiet, men den medlem som rör sig en millimeter till höger om Karlssons katekes är illa ute. Det har gått så långt att Sverigedemokraternas partiledning tagit avstånd både från Sveriges och partiets historia. I vissa fall har partiföreträdare till och med förnekat sin egen historia.

1) Att ta avstånd från sitt lands historia

När SDU för några år sedan uppmärksammade Gustav III:s dödsdag gick partiets dåvarande presschef Martin Kinnunen ut och fördömde ungdomsförbundet. Kinnunen klargjorde också att partiet tog avstånd från Gustav III och dennes statskupp eftersom kungen inte agerade inom parlamentarismen ramar det ödesdigra året 1772. Partiföreträdare som visar sådana uppenbara brister i historisk förståelse är knappast dugliga att forma vårt lands framtid.

2) Att ta avstånd från sitt partis historia

Efter partiledarstriden 2005 avgick Mikael Jansson och Jimmie Åkesson tog över som ny partiordförande. Sedan dess har Åkesson varit mycket noga med att ta avstånd från partiets historia. Åkesson som tog kontakt med SD redan under Anders Klarströms tid var så rädd för det förflutna att han personligen slängde partiets arkiverade material i en sopcontainer. Visst arkivmaterial lyckades räddas undan av en medarbetare på kansliet. Annat material har samlats och sammanställts av SD-Arkivet som ironiskt nog drivs av en utesluten SD-medlem.

3) Att ta avstånd från sin egen historia

Det senaste året har SD:s gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson bedrivit ett mindre lyckat korståg mot Motpol och dess skribenter. Inspirerad av Henrik Arnstads språkbruk har han stämplat tankesmedjan som ”neofascistisk” och uteslutit medlemmar som delat Motpolartiklar . Tidigare i år avslöjades dock att Mattias Karlsson under lång tid inte bara följt och fascinerats av Motpols arbete, utan också att han medverkat på Motpol under falskt namn. I samband med avslöjandet valde Karlsson att ta avstånd från sig själv genom att förneka sin egen historia. Att inte våga stå för den man är och det man gjort förminskar en som människa, och det är precis det vänstern vill.

Om skribenten: Patrik Ehn

Patrik Ehn är en svensk folkbildare och opinionsbildare. Han är utbildad vid Uppsala universitet och har en filosofie kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Tidigare var han gruppledare för Sverigedemokraterna i Göteborgs kommunfullmäktige och Västra Götalands regionfullmäktige. Ehn satt även med i partiets centrala valberedning och representerade Sverigedemokraterna i Kyrkomötet. Därmed betraktades Ehn som en av de ledande företrädarna för sitt parti. Patrik som tidigare varit bosatt i Tyskland, har ett stort intresse för den konservativt revolutionära idéströmningen som var rådande där för hundra år sedan. Patrik Ehn har också studerat internationella relationer och skriver gärna utrikespolitiska betraktelser, både om Centraleuropa och Sydafrika där han vistats under långa perioder.