Årets sommarsemester tillbringade jag vid sjön Balaton, Ungerns eget lilla ”innanhav”. Jag har varit där förr, men Balaton och dess omgivning har alltid något nytt att erbjuda. Tidigare har jag besökt Balatons öga Tihany, Keszthely på västra sidan samt den klassiska badorten Heviz inte så långt därifrån. I år gick turen till Siófok på sydsidan och Balatonfüred på nordsidan.
Södra sidan skiljer sig från norra sidan både i natur- och kulturgeografiskt hänseende. Södra sidan är plattare och sjön extremt långgrund vilket är uppskattat av småbarnsföräldrar och icke simkunniga. Den norra sidan är brantare och på sluttningarna står vinstockarna som spön i backen. Även turistsociologiskt skiljer sig de större orterna på syd- och nordsidan åt. Till Siófok på södra sidan kommer man framför allt för att sola, bada och festa. Besökarna är till största delen unga människor från olika delar Ungern (inklusive de landskap som Ungern förlorade efter första världskriget) samt tyska och österrikiska ungdomsgrupper (på tyska heter Balatonsjön Plattensee). Med undantag för en och annan medelålders vulgärtatuerad kortklippt tysk kvinna och någon metrosexuell yngling från Wien är hår- och klädmodet bland turisterna utpräglat feminint och maskulint. Balatonfüred på norra sidan är en semestervistelse för både gamla och unga ungrare, mest par och familjer men även universitetsstudenter. Hit kommer den som vill kombinera sol och bad med kulturella upplevelser. På norra sidan kan man också göra små avstickare uppåt sluttningarna för vinprovning. I Siófok dricks det mest partydrinkar på kvällen och under dagen svalkar man sig med Fröccs som är en blanding av vin och sodavatten.
Under min vistelse i Balatonfüred fick jag dela hus (men inte lägenhet) med en österrikisk operasångerska som brukar återkomma varje sommar. Återkom gjorde även på sin tid den kända ungerska skådespelerskan och sångerskan Lujza Blaha, som fått ge namn åt ett av Budapests större torg i det numera lite nedgångna åttonde distriktet. Liksom många andra ungerska kulturpersonligheter födda på 1800-talet hade hos sitt sommarresidens vid Balatonsjön. Enligt en plakett på husets fasad beboddes det under 1900-talet av János Vörös som som var ungersk försvarsminister vid tiden för andra världskrigets slut.
I Siófok hyrde jag ett rum i ett av den höga trillinghotellen Balaton, Hungaria och Europa som troligen byggdes på 1960-talet. I Siófok hade för övrigt författaren och dramatikern Mór Jókai sin sommarvilla. Efter att ha stridit tillsammans med Sándor Petőfi under revolutionsåren 1848-49 tog hans författarskap fart och hans namn kom att bli synonymt med ungersk poesi. I Balatonfüred, kom jag i år över två böcker i tysk översättning av en annan ungersk författare, nämligen Béla Hamvas. Hamvas, som deltog i båda världskrigen, var den som introducerade den traditionella skolan i Ungern, alltså den religionsfilosofiska skola som även går under namnet perennialism, och vars mest kända företrädare är dess grundare René Guenon och den mer politiskt inriktade traditionalisten Julius Evola. Orsaken till att jag hittade två av Hamvas böcker, ”Vinets filosofi” och ”Träd”, var att en av stadens större konsthallar ställde ut bilder av den berömde krigsfotografen Robert Capa. Capa (vilket betyder haj på ungerska) föddes i Budapest 1913 som Endre Friedmann. Efter att ha dokumenterat ett stort antal krigsskådeplatser dog han i Indokina efter att ha trampat på en landmina avsedd för de franska trupper som han följde.
Om skribenten: Patrik Ehn
