Trumps presidentskap har på hemmaplan inneburit en närmast revolutionär utrensning av motståndarlagets resurser och planer, genom DOGE:s nedbantningar bland annat av USAID och genom beskrivningen av demokraternas invandringspolitik som ett medvetet redskap för att säkra makten. Man gör inte revolutioner halvvägs och överlever, för att citera Saint-Just, Retire All Government Emplyees för att citera Yarvin, det hela låter ana en insikt i politikens spelregler som normalt varit konservativa och borgare främmande under lång tid. Även utrikespolitiskt har Trumps presidentskap inneburit radikala förändringar, bland annat retoriken kring territoriell expansion och etnisk rensning av Gaza. Här har det flera gånger blivit tydligt att amerikanska och europeiska intressen inte nödvändigtvis överlappar, liksom att Trumps ”art of the deal” innebär att inte allt han säger i början av en förhandling ska tolkas bokstavligt.
I samband med förhandlingarna om Ukraina kom den ukrainske presidenten Volodimyr Zelenskyj till Vita huset och mötte media ihop med Trump och vicepresident Vance. Det hela urartade i en hätsk ordväxling inför journalisterna, vilket senare lett till diverse reaktioner från såväl politiker som krönikörer. Det går inte att utesluta att någon av parterna planerat konflikten i förväg, särskilt troligt förefaller det dock inte. Samtalet präglas under en inledande halvtimme tydligt av att de har vitt skilda perspektiv. Trump återkommer till att hans mål är en ”deal” som avslutar kriget, ett krig där både ryssar och ukrainare dör. Trots uttryckliga frågor från journalisterna vägrar han välja sida, han säger att ”I´m aligned with the world” och ”I´m in the middle” medan Zelenskyj vill se en situation med ”United States as the strongest partner of Ukraine”. Där Trump återkommer till en ”deal” som målet är det ”support” och ”security guarantees” som är målet för Zelenskyj.
De båda står långt från varandra. Zelenskyjs ståndpunkt är ”no compromises with a killer”, Trumps är ”you can´t do any deals without compromises” och ”now we want to get it over with”. Att mötet urartar förutsätter därför inga förberedelser eller konspirationer, Zelenskyj blir märkbart irriterad när Vance börjar tala om amerikansk diplomati och ifrågasätter var denna diplomati varit under det utdragna kriget. När Trump gör en spelteoretisk/maktrealistisk liknelse kring Zelenskyjs brist på kort utan amerikanskt stöd invänder han att ”jag spelar inte kort”. Trump replikerar då att han visst spelar kort, med kärnvapenkrig som insats.
I borgerliga medier har det hela tolkats som att Trump och Vance är ”mobbare”, vilket framstår som en långsökt jämförelse och ett anammande av woke-sentiment. Oavsett vad man tycker om Trumps fredsplan underminerar Zelenskyj den under hela mötet, vilket ställs på sin spets när han börjar debattera med Vance. Vances replik, ”it´s disrespectful for you to come into the Oval Office and try to litigate this in front of the American media”, är inte alldeles oförutsägbar, så inte heller Trumps konstaterande att ”you’re either going to make a deal or we’re out”. Snarare framstår mötet med pressen som surrealistiskt eller i varje fall förtida, Zelenskyj och Trump talar om helt olika saker och verkar inte ens förstå det själva.
Det hela blir mer begripligt mot bakgrund av USA som kärnan i det amerikanska imperiet, ett imperium som samtidigt är deterritorialiserat och består av flera fraktioner. Efter Trumps maktövertagande har en av dessa fraktioner försvagats i kärnan, och delvis flyttat över till den europeiska periferin. Trumps hantering av kriget i Ukraina utgår från förhandlingar med fred som mål, den andra fraktionen ser Ryssland som en fiende som ska bekämpas. Det är tveksamt om den ena sidan kan betecknas som maktrealistisk och den andra som moralistisk, bortom retoriken torde båda vara tämligen maktrealistiska. Trump tycks dock inte se Ryssland som en fiende, utan kan sträva efter fred i Ukraina för att exempelvis kunna fokusera på Israel och Kina. Den atlanticistiska eller neokonservativa fraktionen ser istället Ryssland som en fiende som ska trängas tillbaka och på sikt besegras, ett projekt som pågått sedan Maidan och långt dessförinnan. Här överlappar säkerhetsintressen hos europeiska länder som de baltiska med amerikanska aktörer vars mål snarare är att exploatera ryska resurser. Detta innebär att flera europeiska ledare nu uttryckt stöd för Ukraina såväl retoriskt som militärt.
Att Trump under mötet öppet hotar Zelenskyj med indraget stöd blir också begripligt mot bakgrund av det amerikanska imperiet, där den amerikanske presidenten är överhuvud och europeiska ledare vasaller. Att en vasall inför öppen ridå utmanar överhuvudet antyder att imperiet befinner sig i gungning, att hierarkin är ifrågasatt, och det hade varit förvånansvärt om Trump inte kommenterat det. Samtidigt ska det hela inte överskattas. Trump återkommer under mötet till att ”NATO has to step up and the europeans have to step up”, han tar också upp betydelsen av franska och brittiska fredsbevarande trupper i Ukraina (i vad mån Ryssland är intresserat av att frysa ännu en konflikt återstår däremot att se, jämför Syrien och Artsakh). I nuläget är imperiet splittrat, vilket i längden är en ohållbar situation. Om detta innebär att Europa uppnår ökad autonomi gentemot USA och Ryssland, under gårdagens ideologiska egid, om Trumps revolution kväses på hemmaplan eller om EU diskret anpassar sig till den nya amerikanska politiken är en annan sak.
Vi ser hela samtalet här: Fox News
Om skribenten: Joakim Andersen
