I strävan att vara samtida och relevant slängde den moderna konsten och poesin inte sällan ut barnet med badvattnet, man bröt med långa traditioner, med möjligheten att hänvisa till gudar och myter, och med ett skönhetsideal som talar till människor. Resultatet har blivit en konstsfär som ofta är konform, anemisk och intressant främst för de egna begränsade miljöerna. Ett fruktbart svar på detta var den såkallade retrogardismen. Som namnet antyder fanns det en motsägelsefull relation till de historiska avantgardena, vars yttre former man delvis lånade men fyllde med ett tidlöst innehåll. Retrogardismen har av Clemens Altgård beskrivits som ett projekt som ”strävar efter återupprättande av förlorade sammanhang och återupplivandet av förbrukade språksystem”, det har om retrogardisterna sagts att ”de önskade sig en reformation av lyriken, ett återvändande till den dynamiska traditionen, betoning av hantverket i diktkonsten och sökandet efter inspiration i det regionala och historiska.” De vände sig mot moderna avantgardens linjära konstuppfattning och lyfte fram tidlösa poeter och konstnärer som George, Pasolini och Pound. Intressant är att den skandinaviska retrogardismen hade stark närvaro i både Sverige och Norge, bland annat genom tidskriften Aorta. Tidskriften upphörde 2011 med nummer 27 (maginumret, vilket recenserades på Motpol 2012), nummer 28 utgavs sedan 2020 för att fira 25-årsjubileet.
Mängder av artiklar finns tillgängliga på retrogarde.org, för den som är intresserad av sådant som poesi, figurativ konst, 1890-talets stekare och hedniska besvärjelser är det en skattkammare. De ämnen och personer som tas upp överlappar ofta de som berörts på Motpol. Ett exempel är diktaren Stefan George, som var en viktig del av den bredare konservativa revolutionen och tagits upp på Motpol. På retrogarde finner vi bland annat texterna Stefan George; “Häxstrofer” och Ett svar från Stefan George. Den retrogarda sensibiliteten intresserar sig lätt för våra hedniska förfäder. På Motpol har det under åren skrivits mängder av texter på det temat, på retrogarde finner vi bland annat läsvärda artiklar som Pforzenspännet och Völundskvädet, Wîh och heilag – olika syn på helighet under hednisk tid, Slaget vid Fyrisvallarna Revisited och Två tidiga besvärjelser.
En underhållande text är Grilljannen – 1890-talets stekare av David Almer. Vi får där bland annat veta att ”Grilljanne är en specefik stockholmare: en ung herre som går till Jones på auktoritet, äter och dricker hvad som helst, bär pince-nez och dunderkäpp, grinar illa, gör ingenting (utom skulder), svältföder en tam dogg, lånar pengar av procentare, helst mot falska reverser, låter kappvaktmästare stoppa galoscher i fickorna på sig, skryter af sina ‘eröfringar’ och krämpor, klär sig gammalmodigt, brokot och kortstubbadt enligt Wienvarieté och som stalldräng, utan att ens ha en häst. Och slutar ofta på Långholmen i god tid. Med få ord: Grilljanne är en omodern, kortstubbad halfherre, som vet intet, tål allt, tror på rang och pengar, börjar hos Jones och slutar på Långholmen. Men en fin och förnäm och smakfull karl är ingen grilljanne.” Det uttrycksfulla språket är i förbigående sagt överlägset det mesta från vår samtid.
En återkommande tänkare på Motpol har varit Camille Paglia, hennes perspektiv och förödande kritik av den rådande ideologin har tagits upp i texter som S/T, Länktips: Camille Paglia om politisk korrekthet och Camille Paglia – Provocations. På retrogarde finner vi bland annat läsvärda Camille Paglia og dekadent krig och Paglia i stridsluften – Universiteten som uppfostringsanstalter.
Sammantaget är retrogarde en guldgruva. Texterna tar initierat upp spännande ämnen, de har ett positivt perspektiv och de bidrar till en bildning som i vår tid måste återerövras. Några favoriter tar upp följande ämnen:
Bureus
Pound: rader man bär med sig
På återbesök i Borges labyrinter
Nerdrum
Doktor Hasch (Kerouac)
Pengenes språk (Simmel)
Arvo Pärt
William Morris
Castiglione
Pasolini
Crowley
Tolkien
Om skribenten: Joakim Andersen
