Det svenska bandet Lilou & John har under åren rört sig mellan flera genrer och utforskat olika teman. Ibland har det varit rock, ibland elektronisk dansmusik, men som röda trådar har alltid funnits stämningsfull och medryckande musik, Lilous närmast unika röst och parets intelligenta texter. Det har kort sagt förenat popens lättillgänglighet med ett tilltalande djup.
De senaste åren har Lilou & John rört sig i en riktning jag funnit högst lovande. Musikaliskt är det svårt att sätta ord på, det för tankarna till både neofolk, indie och gotik. Suggestivt, mörkt, inte sällan mer avskalat och lågmält. De teman som utforskats känns igen från gotikens värld, texterna för tankarna till Poe och Ligotti. Med nya Midnight Oracle fortsätter den musikaliska resan, atmosfären från suggestiva spår som Water Sprite och vackra Gothenburg på Malaise känns igen men det hela har finslipats ytterligare. Musiken är avskalad, texterna är poetiska, resultatet är ofta lika slående som omslaget. I synnerhet gäller detta Las Vegas, min personliga favorit, ett slående sorgligt och vackert spår. Text och musik bildar en helhet där en svåridentifierad berättare, kanske en rådare eller naturande, skildrar Las Vegas, ”the honey pot for creatures walking on their hind legs”. Fjärran är manin från ”Viva Las Vegas”, här möter vi sorgen över den ”royal garden” som försvunnit och den undergång som alltid är närvarande i storstaden.
Det finns fler starka sånger på Midnight Oracle, som poppigare Gomorrah, sammantaget är albumet alltså väl värt en närmare bekantskap. En extra dimension får sångerna genom texterna, vilka man finner på bandets hemsida.
Om skribenten: Joakim Andersen
