I flera europeiska länder finns det små etniska grupper som socialt och kulturellt, ibland även genetiskt, påminner om romer. Vi finner här sådana grupper som de irländska resande och Rhenlandets jenische, i Sverige finns resandefolket. Synen på dessa grupper har ofta varit negativ, om än med inslag av mer positivt laddad romantisering. Idag ses de oftast inte som nämnvärt skilda från sina landsmän, eventuella skillnader framstår som marginella eller positiva i kölvattnet av den utomnordiska invandringen. Däremot fyller de en intressant funktion i populärkulturen, där ”vita män med våldskapital” numera är problematiska kan ”vita män med resandehärkomst och våldskapital” lättare hanteras av den hegemona ideologin (jämför John Wick och Peaky Blinders, i sammanhanget bör kanske även den inte alldeles politiskt korrekte boxaren Tyson Fury nämnas).
Historiskt har flera teorier om deras ursprung förts fram. Fysiska antropologer som Bertil Lundman var övertygade om att härkomsten var både nordisk och romsk. Han var dock ovanligt negativ till gruppen och beskrev dem bland annat som ”skarpa iakttagare men psykiskt och moraliskt ytterst oberäkneliga” (Adrian Molin var i Svenska landskapskynnen något mer positiv till ”vandringsfolkets” bidrag). Senare övergick konsensus till att det rörde sig om socialt marginaliserade svenskar, vilket torde ha legat i linje med att genetiska teorier av utomakademiska skäl upplevdes otidsenliga. På senare tid har återigen genetiken flyttat fram sina positioner. Intressant i sammanhanget är den lilla studien Genomic Insights into the Population History of the Resande or Swedish Travelers, där den moderna genetikens metoder används för att bringa klarhet i frågan. Antalet deltagare i studien är begränsat men resultaten intressanta.
De första romerna tycks ha nått Sverige 1512, studien tyder på att de resandes ursprung står att finna mellan 1750 och 1850. Föga förvånande bekräftar genetiken återigen de fysiska antropologernas teorier, ”Resande samples have a similar genetic pattern to Swedish samples across all K’s, except for the presence of a Romani-like component”. Den svenska komponenten är störst, ”a Northern European–related component present with a higher proportion than the Romani component”. Vad gäller härkomsten på svärdsidan är haplotyperna I1 och J2a1b vanligast bland de resande, I1 och R1a bland svenskar. Det tycks ha varit så att de resande i högre grad härstammar från romska män och svenska kvinnor än motsatsen.
Sammantaget är det en intressant liten studie, oavsett om man främst är intresserad av de svenska resandes historia eller av genetikens framsteg överlag.