Sahra Wagenknecht beskrev i Die Selbstgerechten en cykel där överheten likt en boxare matar sin motståndare med slag, skillnaden är att det istället rör sig om ”kriser” som ersätter varandra så snart folket börjar genomskåda dem. När den första rädslan för att utmana de, till synes kollektiva, starka känslorna för ”klimatet” lagt sig och de kritiska frågorna börjar ställas är det dags för ”refugees welcome”, ”BLM” eller ”vaccinet”. Att undvika att dras med i dessa socio-politiskt konstruerade ”rörelser” kan vara lika svårt som att undvika att förgöras av dem, tidsfaktorn och det nyktert historiska perspektivet är betydelsefulla.

Intressant är hur snabbt överheten kan både upphöja och överge företrädarna för dessa olika frågor (jämför Piccones träffsäkra, men idag delvis överspelade, analys av ”artificiell negativitet”, hur systemet finansierar och koopterar sina egna ”kritiker”). Ett exempel på detta är att BLM hamnat på kollisionskurs med den förda vaccinpolitiken, något som hamnat i mediaskugga. Bakgrunden är uppenbar, färre svarta än vita är vaccinerade i USA. När vaccinpass och liknande närmar sig verkligheten är det därför frestande att beskriva dem som uttryck för rasism, något som alltså ägt rum i USA. I Sverige finns samma ”vaccingap”, men de lågvaccinerade invandrarkollektiven saknar överlag tillräcklig organisering, inte minst från systemet autonom organisering, för att det ska bli en politisk fråga. Så inte i USA, där en bieffekt av medias och politikers agerande 2020 är att BLM blivit en betydande aktör.

Mediaskuggan låter dock ana att denna betydelse var villkorad snarare än verklig. Svarta liv är kort sagt bara betydelsefulla för systemet när deras, enligt allt annat än demokratiska procedurer utvalda, företrädare säger rätt saker (något de i förbigående sagt har gemensamt med vita liv). En i sammanhanget givande analys av konflikten mellan BLM och vaccinpolitiken finner vi hos Academic Agent. Han utgår här från Jouvenels och CA Bonds modell med centrum, subsidiära grupper och perifera grupper, och demonstrerar hur stora resurser aktörer i centrum, bland annat Ford Foundation, investerade i BLM. Målet var att använda perifera grupper, i detta fall svarta och BLM, mot subsidiära grupper, bland annat vita och vissa politiska aktörer. När behovet av detta var uppfyllt upphörde också BLM att vara av intresse, en process påskyndad av företrädares ställningstagande mot vaccinpolitiken i New York.

Academic Agent bedömer att vi idag saknar möjlighet att vinna några delar av centrum som allierade, och att vi istället bör agera för att vända perifera grupper mot dem (”den tredje konfliktlinjen” för att låna en av mina egna termer, sannolikt föremål för en kommande text). Oavsett hur man ser på den analysen är det en värdefull video han gjort, möjligen även en aha-upplevelse för en och annan som dragits med av de återkommande ”kriserna” och trott att överhetens engagemang i klimtatet, ”refugees” eller något annat var äkta.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.