Om man söker efter “right-wing authoritarianism” på Google Scholar får man upp 12700 resultat, en sökning på “left-wing authoritarianism” renderar bara 635 resultat (varav det första förklarar att vänsterauktoritarianism är en myt). Det bör inte förvåna den som läst sin Foucault och reflekterat kring relationen mellan forskning och makt, vänsterns ställning i samhällsvetenskapen är stark och antagandet att högerpositioner bottnar i en fascistoid eller auktoritär personlighetstyp är en central byggsten i den moderna vänsterns världsbild. Oavsett om man ser det som avhumaniserande eller dålig vetenskap har det varit effektivt som politisk myt (jämför Adorno och The Authoritarian Personality). Existensen av en auktoritarianism även inom vänstern har inte varit någon hemlighet inom densamma, där det sedan länge funnits en frihetlig internkritik, men det har inte varit något som påverkat de ideologiproducerande institutionerna.
En eventuell vänsterauktoritarianism, en LWA (och då inte Leftists With Attitude utan Left-Wing Authoritarianism), är därför både intellektuellt intressant och politiskt relevant, inte minst då dagens så kallade vänster just nu aktivt strävar mot ett mer auktoritärt samhälle. Studien Clarifying the Structure and Nature of Left-wing Authoritarianism av Thomas Costello, Shauna Bowes, Sean Stevens, Irwin Waldman, Arber Tasimi och Scott O. Lilienfeld är givande i sammanhanget. Författarna berör inledningsvis akademins starka fokus på RWA, Right Wing Authoritarianism, och dess motsvarande bristande intresse för LWA, en obalans som bland annat kan innebära att forskningen missar centrala aspekter av auktoritarianismen som sådan.
Studien finner nämligen både vad som förefaller vara likheter mellan LWA och RWA, och vad som tycks vara skillnader. Det tycks finnas en ”auktoritär personlighetstyp”. Gemensamma drag som både LWA och RWA delar är ”preference for social uniformity, prejudice towards different others, willingness to wield group authority to coerce behavior, cognitive rigidity, aggression and punitiveness towards perceived enemies, outsized concern for hierarchy, and moral absolutism.” Men det finns även vissa skillnader. LWA har större tilltro till vetenskapen än RWA, men något paradoxalt är de samtidigt mer negativa till yttrandefrihet. De tycks också drivas av mer fientliga känslor gentemot meningsmotståndare, med en mer positiv inställning till politiskt våld, moralisk frånkoppling (”moral disengagement”) och skadeglädje (”partisan schadenfreude”). Inställningen till politiskt våld antyder bristerna i det tidigare ensidiga fokus på RWA i akademin, författarna skriver här att ”the fact that anti-state political violence has heretofore been largely excluded from the authoritarianism construct exemplifies the shortcomings of an exclusively right-wing account of authoritarianism.”
LWA är också mer positivt inställda till statlig kontroll. Det starkare inslaget av negativa känslor gentemot meningsmotståndare blir intressant när LWA beskyller sina meningsmotståndare för ”hat”, det kan här mycket väl handla om projektion. Detsamma gäller när LWA anklagar andra för ”fobier”, i själva verket var en utmärkande skillnad mellan LWA och RWA i studien att LWA i författarnas data konsekvent förutspådde ”neuroticism, a personality trait characterized by the perception that the world is a dangerous place, along with the tendency to experience intense negative emotions and a sense of uncontrollability in response to stress.” Vänsterauktoritärer kan mycket väl drivas av rädsla och osäkerhet, oavsett om de själva är medvetna om känslorna men överdriver dem (”nazister”) eller om de förtränger dem (mer komplexa reaktioner på invandringen, muslimer et cetera).
Intressant är att författarna identifierar tre centrala dimensioner av LWA, anti-hierarkisk aggression, censur och anti-konventionalism. Anti-hierarkisk aggression hängde samman med personlighetsdrag som lågt tillmötesgående (agreeableness), låg samvetsgrannhet, psykopatisk grymhet och hög dogmatism. Censur, top-down censorship, hängde samman med drag som låg öppenhet, politisk intolerans och en världsbild med fokus på faror. Anti-konventionalismen innebar ”a moral absolutism concerning progressive values and concomitant dismissal of conservatives as inherently immoral, an intolerant desire for coercively imposing left-wing beliefs and values on others, and a need for social and ideological homogeneity in one’s environment.” Här kan noteras att LWA är mer benägna att blockera kontakter med fel åsikter på sociala medier. Dessa dimensioner överensstämde annars i hög grad med sina motsvarigheter till höger.
Sammantaget finner studiens författare ett flertal likheter mellan auktoritärer oavsett ideologisk hemvist, till den grad att det mycket väl kan finnas en ”ren” auktoritarianism. Om man sedan betraktar den som tilltalande, historiskt nödvändig eller tämligen frånstötande är en mer subjektiv bedömning. Av bestående värde är oavsett vilket att LWA identifieras och beskrivs, liksom ett antal intressanta skillnader mellan RWA och LWA. Avslutningsvis noteras att lika lite som RWA överlappar högern är alla inom vänstern LWA. Men de senare har just nu flyttat fram sina positioner betänkligt.
Tipstack till Old Whig.
Om skribenten: Joakim Andersen
