Peter Stormare är en skådespelare som under åren gjort flera intressanta roller, från nihilist i The Big Lebowski till tatuerare i Siberian Education. Han tycks ha en förmåga att välja roller i mer tidlösa filmer, även om hans produktivitet här också kan ha haft en viss betydelse. Stormare framstår genom sin bakgrund i Hälsingland som något av en katt bland hermelinerna i teater- och filmvärlden. Han är på samma gång en in- och en outsider i det sociala fält han gjort till sitt. Stormare är dessutom troende och har beskrivit hur han fötts med en röst som talar till honom, medium och osannolika synkroniciteter har varit en naturlig del av hans liv. Stormare har kort sagt länge varit en av mina favoriter bland skådespelare, något hans tre mindre vanliga sidor bidragit till.
Dessa tre sidor sammanstrålar i hans nya projekt, TV-serien The American Runestone. Hälsingesonen Stormare söker där hjälpa en annan hälsingeson, amerikaemigranten Olof Öhman som 1898 hittade en runsten nära Kensington, Minnesota. Öhman anklagades för att inte bara ha hittat utan även själv ha ristat stenen, och det hela blev en tragedi för hans familj. Stormare vill rentvå Öhmans namn och få klarhet i vad som egentligen hände. Hans mediala och intuitiva sidor är framträdande i serien, Stormare respekterar vetenskapen men kompletterar gärna med de budskap och den inspiration han får från stenen och andra artefakter. ”Låt stenen tala till dig” kan tolkas både bokstavligt och bildligt.
Stormares bakgrund som hälsingeson och hans öppenhet för andra röster än de gängse är närvarande i serien, detsamma gäller hans förmåga att hitta intressanta teman. I filmer har det handlat om manus och roller, här handlar det om ett spännande ämne. Vi vet idag att nordbor befolkade Grönland och besökte Vinland i Nordamerika. För det senare finns det utöver dokument som Grönlänningasagan rentav arkeologiska fynd som talar, som L’Anse aux Meadows och ”Mainemyntet”. Kensingtonstenen är betydligt mer ifrågasatt. Dels bedöms det osannolikt att nordbor 1362 besökte området, dels bedöms språket tala mot en medeltida ristning. Men det finns även de som bedömer att runstenen är det den utger sig för att vara, dessa tycks i hög grad utgå från geologiska studier och knyter ofta an till liknande, lika omtvistade, fynd i Nordamerika.
Oavsett hur det är med Kensingtonstenens ålder är det ett spännande ämne, Stormare och hans samarbetspartner Elroy Balgaard förhåller sig till det hela med ett öppet och ödmjukt sinne. De leder utgrävningar, initierar undersökningar av stenen, och ägnar mycket tid åt att prata och sjunga i en bil. Det hela innehåller en lagom balans av småprat och intressanta fakta, genom de olika kontakter de tar får man också blicka ner i ett verkligt kaninhål. Närmare bestämt teorierna om att tempelriddarna retirerade till Nordamerika efter att de utraderats i Europa. Det finns flera sådana kaninhål, nämnas kan teorin om ”walesiska indianer” och furst Madocs resa. Här stöter vi på sådant som ögonvittnen som uppgav att de sett både blonda indianer och blonda inuiter innan massdöden utplånade merparten av urinvånarna, baskiska fiskare som rörde sig i regionen före Columbus och mycket annat. Allt detta tas inte upp i Stormares serie och han håller en rimlig distans till de vildare teorierna, men det finns mycket intressant för den hugade att fördjupa sig i.
I serien kommer också en del akademiska röster till tals som gör gällande att ideologin om ”Manifest Destiny” är anledningen till oviljan att ta tidigare nordiska kontakter med dagens USA på allvar. Här frestas man invända att det inte är Manifest Destiny som är hegemon ideologi idag, det är andra ideologier som bidrar till oviljan och ointresset vad gäller att ta nordiska kontakter på allvar. Stormares respekt för de amerikanska urinvånarna är oavsett vilket tydlig i serien, samtidigt som han på sitt sätt träder in i rollen som en skandinavisk shaman light i exil.
Sammantaget är det en intressant serie, både i sig och som tecken i tiden. Den hegemona ideologin, inte minst i kulturindustrin, är anti-nordisk och har svårt att hantera intresse för det nordiska, men det finns ett betydande sådant intresse. Stormare är, genom sitt kändisskap och sin toleranta framtoning, en av få som idag kan popularisera det intresset på bred front. Att han det senaste dykt upp i en tröja med Mjölner får ses som talande, och positivt, i sammanhanget. Om man planerar att lägga tid på TV-serier kan alltså The American Runestone vara en givande bekantskap.
Om skribenten: Joakim Andersen
