När man vill förstå vad som egentligen äger rum i det moderna samhället kan man låna begrepp och perspektiv från många olika vetenskapliga traditioner. Ekonomi och biologi är populära val i den samtida högern, men även antropologin kan vara av betydande värde. William Buckner är evolutionär antropolog, han skriver även på bloggen Traditions of Conflict. Det är en blogg varje vänsterliberal bör läsa.
Buckner punkterar populära illusioner och beskriver hur mänskliga samhällen egentligen fungerar. På hans blogg finns fascinerande artiklar om sådant som den nära relationen mellan sällskap av smeder, esoterisk kunskap och män (jämför Eliade). Vi får lära känna samhällen där männen känner igen varandras fotspår, och där ovänner ibland kan jagas på samma sätt som bytesdjur. Buckner skriver om huvudjägare och magikers sociala dynamik. Texterna innehåller intressant fakta hämtad från det som ibland ses som ”primitiva” samhällen, kulturer som i verkligheten ofta är komplexa och kapabla att fostra människor värda väl så mycket respekt som det moderna samhället. Ett exempel är just de samhällen där man kan känna igen varandra på fotspåren, onekligen en i vårt samhälle försummad färdighet. Invigningsriterna i flera av dessa samhällen ska vi inte ens gå in på. Inslaget av kuriosa är också underhållande. Men Buckner placerar fakta i ett större teoretiskt perspektiv, där sådant som förmågan att samarbeta i större grupper ses som något som gett evolutionära fördelar. Historien kan med Latin Kings summeras i orden ”vissa lyckas, andra dör”, och det är inte minst faktorerna bakom detta som är intressanta och värda att bekanta sig med. Förutsatt att man vill ”lyckas” snarare än motsatsen.
Det leder oss osökt över till konflikten mellan det evolutionära perspektivet och det vänsterliberala projektet, för vänsterliberalismen leder till ett samhälle med dåliga evolutionära förutsättningar. Krasst uttryckt, om man vill att ens ättlingar ska utplånas och ersättas av andra grupper kan vänsterliberalismen vara ett alternativ men inte annars. Med utgångspunkt i antropologin punkterar Buckner flera liberala fantasier. Han går igenom de ”fredliga samhällen” som ibland nämns av antropologer, och finner att det som orsakat deras ”fredlighet” är att de kuvats av starkare och mindre fredliga grannar. Buckner summerar ”many of the societies on the UAB ’Peaceful Societies’ list have a sad and traumatic history of being killed, exploited and enslaved. Highlighting these societies as paragons of peace – alongside motivational quotes – as though their situations are something to aspire to, seems to me completely inappropriate.” Vad som är hönan respektive ägget här kan diskuteras, men det är en påminnelse om Spenglers gamla insikt att ”pacifism will remain an ideal, war a fact. If the white races are resolved never to wage war again, the colored will act differently and be rulers of the world.”
Buckner berör också relationerna mellan könen, ofta på ett sätt som kan vara givande för feminister. De former av manlig dominans i olika samhällen som beskrivs är inte nödvändigtvis särskilt tilltalande. Men Buckner tar också upp sådant som att det finns inga kända matriarkat, skälen till detta får sökas i skillnaderna mellan könen. Det handlar bland annat om männens större våldspotential, men också i att män är utsatta för en dödlig konkurrens från andra män och därför skapat allianser med varandra. Dessa allianser intresserar Buckner, han skriver bland annat om hemliga sällskap och kulter (jämför patriarkat och Männerbund). Hans försök att sia om framtidens könsrelationer är också intressant, han tar upp hur det mer jämlika Väst innebär att rika familjer betalar låglönearbetare, ofta immigranter, för att vårda deras barn och att en hel del män kommer överge både arbets- och köttmarknad (jämför MGTOW och hypergami). Polyamori kommer vara ett alternativ för vissa svaga män som får ”nöja sig” med det.
I konkurrensen mellan män är alltså pacifism och individualism lyxartiklar, något man ägnar sig åt på egen risk. Högintressant, obligatorisk läsning för vänsterliberaler med masochistiska drag, är artikeln Sex, Revenge and the Social Fabric. Buckner tar där upp kopplingen mellan sex och våld, och hur det är konkurrens om kvinnor som orsakar mycket av våldet både mellan individer och mellan grupper. Värt att nämna är dessutom att våld faktiskt fungerat som strategi, Buckner citerar genetikern Reich, ”this pattern of sex-asymmetric population mixture is disturbingly familiar… the common thread is that males from populations with more power tend to pair with females from populations with less.” Detta är, i förbigående sagt, ett bra argument mot att svenskar ”förtrycker” diverse invandrargrupper, man ser sällan svenska män med arabiska kvinnor för att ta ett exempel.
I många kulturer finns en stark koppling mellan kvinnor, heder och våld. Buckner citerar antropologen Christopher Boehm “to fail to retaliate homicidally in many contexts used to result in severe damage to one’s honor, in that the disapproval of the tribal moral community was so intense that it became almost intolerable.” Fejder mellan montenegriner inleddes exempelvis oftast med att äran gåtts för när, “abduction of a maiden to marry her, seduction of maidens, adultery, runaway wives, and a breach of betrothal agreements, as well as disputes over pastures.” För många människor framstår det svenska samhällets oförmåga att försvara sin heder som närmast obegripligt, här handlar det inte ens om ”otrohet” utan om våldtäkter och ungdomsrån som nått epidemisk omfattning. Buckner erbjuder också lösningen på dessa för svenskarna djupt förnedrande epidemier, ”if you know with a great deal of certainty that any social violation on your part will be met with extreme retribution, you may be less likely to act out in the first place.” Det svenska samhället får börja försvara sin heder, med hårda straff, om dess medlemmar ska slippa leva i osäkerhet. Det är samtidigt tveksamt om det är kapabelt att göra det så länge det är dominerat av pacifism och matriarkala tendenser, vänsterliberalismen har överhuvudtaget ingen ”heder” och ser det heller inte som något eftersträvansvärt.
För den rätte läsaren erbjuder i varje fall Buckners artiklar mycket av värde, både fascinerande kuriosa och ett användbart perspektiv på hur människor och samhällen fungerar.
Om skribenten: Joakim Andersen
