Den amerikanske musikern Roky Erickson, en av mina favoriter sedan många år och en man som alltid gick sin egen väg, avled igår. Erickson hade de senaste åren blivit föremål för ett stadigt ökat intresse och växande kultstatus.

Född Roger Kynard Erickson 1947 kom den unge texassonen tidigt att intressera sig för musik. 1965 bildade han psykedeliska bandet 13th Floor Elevators. Han skrev under denna tid bandets största hit, You’re gonna miss me. 1960-talet var en period med betydande potential för en europeisk och euro-amerikansk renässans, men dess känsla för det autentiska, det antimaterialistiska och det rebelliska kom i hög grad att kanaliseras till irrelevanta eller negativa områden. Hos 13th Floor Elevators är potentialen och kvaliteten tydlig. 13th Floor Elevators var mycket drogliberala, och Erickson hamnade mot slutet av 1960-talet på mentalsjukhus. När han kom ut igen, efter flera år, hade hans världsåskådning förändrats. Hans texter handlade i hög grad om demoner, vampyrer, tvåhövdade hundar och andra arketyper från den europeiska folksjälens skuggsida (förmedlade inte minst genom skräck- och science fictionfilmer).

Från denna period härrör klassiker som Don’t shake me, Lucifer och I walked with a zombie. Utan ordentlig vård kom hans psykiska hälsa att förfalla, han menade bland annat att hans kropp besatts av en utomjording, talade med stenar och stal grannarnas post. Detta gör att Erickson ibland räknas som en företrädare för såkallad outsider music, musik skapad av exempelvis psykiskt sjuka. Efter att Ericksons bror tog tag i hans situation kom han att göra comeback. Mer kända artister har också gjort flera covers på hans musik, bland annat ZZ Top, Bongwater och Entombed.

Enligt den identitärt sinnade musikern Steve Von Till, från bland annat Neurosis och Harvestman, är psykedelisk rock och krautrock exempel på hur den europeiska folkmusiken fortsatt utvecklas under 1900-talet. Ericksons suggestivt psykedeliska musik är ett gott exempel på den folkmusikens utveckling Von Till beskrivit, flera av hans texter är också kraftfulla trots sin enkelhet och hans livsöde är på många sätt intressant. Idag hedrar vi en begåvad musiker. Vila i frid, Roky.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.