Jack Donovan är en av de mest värdefulla tänkarna som influerat den så kallade manosfären. Hans välförtjänta genombrott kom med boken The Way of Men där han genomförde en analys av vad det innebär att vara en man. Många andra hade exempelvis kritiserat feminismen för att vara orättvis eller gett råd om självförbättring inom olika områden, men Donovan gick på djupet och identifierade manlighetens kärna med utgångspunkt i mänsklig sociobiologi och historia. Inte minst poängterade han att manlighet hör samman med grupper av män snarare än isolerade individer, ”the way of men is the way of the gang”. Samtidigt konstaterade han att manlighet är oförenligt med det globalistiska systemet, det pågår ett krig mot män i både symbolisk och reell mening. Den idealiska konsumenten och undersåten är inte maskulin.
I Becoming a Barbarian fortsatte Donovan utveckla sin kritik av den moderna värld där det inte finns några sfärer för män och manliga värden, inte minst genom att dissekera universalismen, den naiva tron att vi alla är ”individer” snarare än medlemmar av grupper, nationer och stammar. Mot universalismen ställde han en tribalism, där vi likt moderna barbarer bygger nya gemenskaper i utkanterna av imperiet. Om The Way of Men var sociobiologisk och försökte besvara frågan ”vad är en man?” var Becoming a Barbarian snarare filosofisk och besvarade frågan ”hur tänker en man?”.
Donovans nya bok heter A More Complete Beast, som titeln antyder är den inspirerad av Nietzsche. Han fortsätter här utforska den filosofiska tråden från Becoming a Barbarian, men kompletterar det nu även med psykologi. Detta betyder att den förmodligen kommer bli mindre populär än tidigare böcker, Donovan ger en del råd grundade i tough love och kan stryka en och annan läsare mothårs. Hans möte med Nietzsche är oavsett vilket fruktbart, och även om det bitvis kan kännas som kritik är avsikten att göra läsaren än mer slagkraftig och effektiv, att göra honom till ”a more complete beast”. Samtidigt är det en mognare och visare Donovan vi möter i den nya boken, en Donovan som dessutom experimenterar med det poetiska nietzscheanska tilltalet. Det är inget alldeles enkelt tilltal att bemästra, men bitvis lyckas det honom riktigt väl.
Fokus ligger på inre styrka och rätt perspektiv. Donovan vänder sig mot den moderna världens utilitarism, tron att ”nytta” är alltings måttstock. Om vi bara utgår från nytta är det tveksamt om det finns en plats för musik och poesi, eller för mänsklig storhet. Då kan vi istället nöja oss med Netflix, pizza och porr. Sin vana trogen levererar Donovan flera kärnfulla citat i boken, bland annat anti-utilitaristiska ”to merely want to be useful – this is the highest value of a man who has resigned himself to the life of a slave”. Men att välja storhet och manlighet i det moderna samhället, med Donovans terminologi the Empire of Nothing, är ett medvetet val. De flesta kommer välja bort det och den rådande normen kommer vara fientlig till det val man gör. Men för en selekt skara av differentierade män kommer det ändå att ske, ”choosing the path of strength and pressure is the act of a self-maker and self-master.
För sådana män finns det flera risker och fällor. Donovan utgår från Nietzsches begrepp ressentiment, och varnar för att fastna i tankar som att den rådande maktbalansen är orättvis eller fantasier om att den snart kommer gå under så att de svaga får sitt rättmätiga straff. Det är fullt möjligt att det är sant, men en best utgår från verkligheten snarare än fantasier och Donovans ideal är den ädla besten. Den ädla besten skapar och erövrar snarare än reagerar och fantiserar (därmed inte sagt att den ädla besten inte har fantasi). Donovan varnar för den sorts reaktionärer som ständigt reagerar, ständigt agerar konservativt och defensivt när de stöter på förändringens agenter. Istället för att själva stå för en önskvärd förändring. Man kan orda kring ordvalet, reaktiv kanske vore att föredra framför reaktionär i sammanhanget, men det är Donovans bok och val. Varningen är oavsett vilket relevant inte minst för den borgerliga högern, ofta alltför fixerad vid vänsterns påfund och hur de kan kommenteras. Donovan skriver även att ”the danger here is in becoming obsessed with some ”other” to the extent that you begin to determine your own values in relationship to theirs”. Här för han tankarna till de konservativa revolutionärerna och deras projekt att finna nya former för tidlösa värden, som manlighet och heder. Man kan finna hans perspektiv endimensionellt, här saknas Evolas transcendens, men det går utan problem att kombinera det med Donovan.
Donovan ger många råd till läsaren. Han kombinerar Nietzsches individualistiska Übermenschideal med sitt eget mer historiskt förankrade tribalistiska och barbariska, och får den ädla besten som resultat. Han utvecklar Nietzsches ”ädla ekvation”, där styrka, framgång, godhet och gudarnas kärlek hänger samman, istället för att styrka och framgång ses som något suspekt. Något moderniseras också Nietzsches begrepp herremoral och slavmoral, Donovan föredrar ädel och anti-ädel som namn på de två värdesystem han beskriver. Han varnar för öppen konfrontation med systemet i onödan, ”the law of the Empire is a grizzly to man.” Imperiet är att betrakta som en fysisk realitet, en grizzlybjörn, blir det retat eller hungrigt lever den ädla besten farligt. Donovan tar också upp sådant som hur en överflödsmentalitet och en ädel syn på världen hänger samman, och faran med att fastna i hat. ”The eye that seeks conquest cannot be distracted by hate”. Förakt är många gånger att föredra framför hat, alternativt en instrumentell inställning där fiender ses som hinder att manipulera snarare än som jämlikar.
Sammantaget är det en värdefull och givande bok. Den är läsvärd i sig, råden kring hur man bör tänka och känna är användbara och kan ge många insikter som formar mer effektiva och ädla bestar. Men den är också intressant som ett led i Donovans utveckling, mot en visare och mognare tänkare som alltmer experimenterar med ett poetiskt och mytisk tilltal och influenser från Nietzsche och Dumezil. Det affirmativa fokus på skapande och erövrande är tilltalande och friskt. Donovan rekommenderar däremot inte nya läsare att börja med A More Complete Beast, då är The Way of Men att föredra.
Om skribenten: Joakim Andersen
