Under arbetet med Ur ruinerna stötte jag på mängder med intressanta personer och ämnen, många av dessa blev på sin höjd en referens eller ett stycke i boken. Bland dessa finner vi den tyske genetikern Volkmar Weiss. Weiss är intressant inte minst för sin teori om befolkningscykler, men också som exempel på hur vår så kallade ”vänster” spårat ur i jämförelse med den realsocialistiska vänstern i bland annat det gamla Östtyskland.
Östtysk eugenik
När dess utveckling tillspetsats blir det kapitalistiska produktionssättet hämmande för det sociala urvalet av de naturliga begåvningarna, det blir antiselektionistiskt. Vi är därför övertygade om att framtiden för med sig stora ekonomiska omvälvningar, som kommer ha en konstitutionell-kollektivistisk karaktär. Men denna organisation innebär endast en teknisk-ekonomisk omvandling och inte slutet för de frihetliga institutionerna.
– Ludwig Woltmann
Weiss inledde nämligen sin karriär i DDR. Den officiella linjen var inledningsvis präglad av lysenkoismen, miljö och inte arv är det som formar människor. Därför väckte det viss uppståndelse i ledningen när Weiss under en studie av högbegåvade studenter också ställde frågor om deras föräldrar. Men Weiss forskning tolererades, så småningom fick han rentav ägna sig åt IQ-tester. Detta sammanfaller med en idag bortglömd aspekt av det östtyska samhällsbygget, nämligen de synnerligen generösa bidragen till studentskor med barn. Mellan 1965 och 1973 hade antalet barn födda per 10,000 studentskor i fertil ålder fallit från 65 till 52. Detta oroade ledningen, och man svarade med kraftfulla åtgärder. Ett barnbidrag tio gånger så högt som för vanliga östtyskar var bara ett av inslagen. Politiken hade effekt, 1969 var 3% av studentskorna mödrar efter tre års studier, 1986 var det 33%. Skillnaden var stor mellan Öst- och Västtyskland. 1994 var 8% av kvinnliga akademiker mellan 30 och 39 år i det gamla DDR barnlösa, i det gamla Västtyskland var de fler än var tredje. Efter den tyska återföreningen har de östtyska siffrorna hamnat på samma nivå som de västtyska.
Det finns en intressant koppling mellan Weiss forskning och den de facto eugeniska politik DDR förde, kopplingen mellan teori och praktik. Det påminner oss om kapitalismens dysgeniska tendenser, men också om att dessa är fullt möjliga att neutralisera om bara viljan finns. Det påminner oss också om att ”vänstern” inte nödvändigtvis ska bli alltför upprörda av ett eugeniskt perspektiv. När Weiss 1984 förbjöds att fortsätta med sin forskning var det på grund av att västtyska socialister krävt det av DDR.
Weiss och befolkningscyklerna
Today, 100 years after Galton, his political aim to promote the birth of gifted children is no longer politically feasible, since all men must be seen as – or at least be said to be – genetically equal in intellectual endowment. Therefore, Galton’s goal has not the slightest chance of being realized as a national policy in the West; so there seems no hope that the march of the human lemmings into the Great Chaos may be stopped. When the insight began, it was not immediately met with the expected consequences, and by the time the consequences did eventuate, any effective policy was already mentally handcuffed by egalitarian ideology.
– Weiss
Weiss har efter Murens fall skapat större kontrovers i det förenade Tyskland än han gjorde i DDR. Hans forskning har använts av Thilo Sarrazin i Deutschland schafft sich ab, han har samarbetat med Alain de Benoist i Nouvelle Ecole. Weiss har också utvecklat en teori om befolkningscykler, med utgångspunkt både i mänskligt kapital och mänskligt antal. Den påminner en del om både r/K-perspektivet, konflikten mellan kvantitet och kvalitet, och de Gobineaus historiesyn, men är alltså förankrad i vetenskaplig forskning.
Weiss utgångspunkt är att eugeniska faser följs av dysgeniska faser och därefter kollaps. Under den eugeniska fasen är det fördelaktigt att ha hög IQ, det underlättar överlevnaden och denna grupp får också många barn. Som följd av detta kommer teknologiska uppfinningar och ett växande samhälle. Befolkningen växer, men i det mer komplexa samhälle som blir följden får gruppen med högre IQ ofta inga barn alls. Födelsetalen sjunker samtidigt i befolkningen som helhet. På kort tid kan en befolkning kollapsa totalt. Det har hänt tyskarna i Transsylvanien, serberna i Kosovo och redan på 1970-talet kunde man förutspå att det skulle hända de vita i Sydafrika.
Weiss kopplar detta bland annat till urbaniseringen, städerna är som bekant folkens gravkammare. Det beror också på att moderna samhällen är meritokratier, och individer med hög IQ har svårt att få tiden att räcka till för utbildning, karriär och familj. Detta erfor som bekant också de östtyska myndigheterna, men de var ganska ensamma om att ens försöka vända trenden. Trenden innebär att genotypisk IQ sjunker över tid, Weiss gör en global beräkning där medel-IQ från 1950 till 2050 sannolikt sjunker från 94 till 86. Weiss beskriver fallet i IQ som en förlust av mänskligt kapital. Hans tes är att motåtgärder i demokratiska och egalitära stater är osannolika. Dels gör egalitarismen att man inte kan tala om skillnader mellan människor, dels gör demokratin att de flesta inte röstar för att hjälpa barnfamiljer om de själva inte är sådana.
Det som därför hotar kallar Weiss det Stora Kaos. Om urvalet under den eugeniska fasen var individuellt blir det under kollapsen istället kollektivt. Hela gruppen går under, oavsett om de enskilda individerna har hög eller låg IQ. Detta eftersom de behandlas som ”en armé som förlorat ett slag, de besegrade dödas eller förslavas som grupp”.
Sammantaget är Weiss perspektiv värdefullt, om än nedslående. Erfarenheten från DDR påminner dock om att det finns möjliga motåtgärder för att det Stora Kaos inte ska bli verklighet.
Vidare läsning
Erbliche Intelligenz in der DDR
The Population Cycle Drives Human History – from a Eugenic Phase into a Dysgenic Phase and Eventual Collapse
Om skribenten: Joakim Andersen
