Vi lever i den era våra förfäder kallade vargtiden, den historiska fas som i Indien kallas Kali Yuga. Det är en era präglad av förvirring och förlust, förlust av minne och mening. Människan vinner makt över världen med mäktiga verktyg och vapen, men saknar makt över sig själv och använder därför sin nyvunna makt till skada för sig själv och det levande. Banden med gudarna är brutna, banden med naturen och förfäderna likaså. Ser man till det yttre är det en storslagen tid, men ser man istället till det inre är den sorglig. Om människan är en homo religiosis innebär förlusten av genuina myter, riter, symboler och gudar att de återkommer i farliga former, som beroenden, ideologier, konsumtion och andra fixa idéer. Människan utbrister att Gud är död, och börjar sedan dyrka Penningen, Status, Individen, Historien, Rasen, Mänskligheten eller någon annan ersättare. Resultatet är ofta väl så farligt som Gud eller gudarna.
Det finns flera olika sätt att försöka hantera vargtiden, att återknyta kontakten med det som är sant och äkta. En del söker det sanna och äkta i kristna traditioner, från svensk lutheranism till östkyrkor, åter andra bekantar sig med zoroastrism, sufism och buddhism. För en annan personlighetstyp är det ett annat alternativ som är aktuellt, det hedniska arvet från våra förfäder. Den finske författaren och musikern Aki Cederberg skildrar i nyligen utkomna Journeys in the Kali Yuga en både inre och yttre resa som torde tala till många med en hednisk personlighet. Ludwig Klages beskrev på sin tid olika människotyper utifrån om de präglades av Seele eller Geist, Cederberg är en av de förra, han har både mystikerns och poetens blick. Han har också sedan ung ålder haft en oneirisk sida, drömt djupt och meningsfullt, funnit insikter och skatter i drömmen. En sådan personlig ekvation innebär ofta att man har svårt att finna sig tillrätta i den moderna världen, med dess fokus på produktion och konsumtion och brist på djup. Cederberg har inte varit nöjd med enbart abstrakt kunskap och böcker, utan velat erfara det gudomliga mer direkt (därmed inte sagt att han saknar sådan kunskap man finner i böcker, både Danielou och Guenon refereras i Journeys).
En yngre Aki sökte sig därför till Indien, där en rik och färgstark religiös tradition ännu är levande. Han sökte sig särskilt till den shaivitiska traditionen, den tradition där Shiva står i centrum. Alain Danielou beskrev i sina fascinerande böcker en Ur-tradition som omfattade åtminstone hela Eurasien, där Shiva i olika former en gång dyrkades även i Europa. Dionysos har starka drag av en sådan ur-Shiva, detsamma gäller vår nordiske Oden. Ett exempel valt på måfå är hur Oden under sin flykt från Suttung gav människorna skaldemjödet, medan Shiva gav dem det snarlika amrit. Rus och suveränitet är egenskaper vi förknippar med både Oden och Shiva, liksom hundar och kärlekskonst (tydligare hos Shiva än i det som finns bevarat om Oden). Särskilt Oden och Shivas aspekt Rudra har jämförts, Cederberg beskriver också Bhairava.
Oden hade sina heliga män och mystiker, bland dem bärsärkar och invigda vargkrigare. Idag finns de inte längre i sinnevärlden utan bara som möjlighet, men liknande grupper lever ännu i Indien. Cederberg lär känna dessa under sina resor, och beskriver de fascinerande Naga Babas i boken.
I noticed something feral in their eyes, a look of power, fearlessness, and pride. They seemed to possess something that could not be taken away, but then what can be taken away from someone who has given up everything?
Shivas heliga män bär långt hår, ofta dreadlocks ned till marken (det finns en hypotes som kopplar drag hos rastafaris till indiska mystiker, migranter från Indien har funnits i Karibien länge). De är inte sällan nakna och täckta av aska, och bär Shivas treuddar (trishul). De fruktas och respekteras, de efterliknar och är på många sätt Shiva. Bland Shivas troende finns både poliser och kriminella, soldater och konstnärer, men sällan borgare. Hans heliga män har en närmast obegriplig självdisciplin, Cederberg möter under sina resor en Naga Baba som under 40 års tid ständigt lyft sin ena arm som hyllning till Shiva, andra kan utsätta sig för prövningar som för utomstående framstår som ofattbara. Naga Babas har liknats vid den religiösa världens Hells Angels, de är på samma gång krigare och heliga män och har drag av ett männerbund. Historiskt har de sett sig som hinduismens kärna och beskyddare, och legat i konflikt med både britter och muslimer. Enstaka av dem har sitt ursprung i Väst, bland dem Rampuri som Cederberg lär känna (Rampuri har också skrivit en bok, som tycks vara läsvärd). Han möter också Goa Gil, känd från goa trancescenen. Inblicken i Naga Babas bör vara särskilt givande för europeiska hedningar, då europeisk och nordamerikansk hedendom ofta har stark prägel från Tor och något mindre från Oden.
Som reseskildring och inblick i en rik värld av tempel och heliga män är Journeys både spännande och fascinerande. Cederberg har ett poetiskt språk, rikt på Seele och känsla för samband och meningsfull symbolik. Burning is learning, all is ash, citerar han en namnlös indier och det är bara ett av flera insiktsfulla citat. I boken skildras allt från gamla tempel till indisk hieros gamos och den väldiga religiösa festivalen Kumbh Mela. Boken skildrar samtidigt en pilgrimsfärd. Sökaren finner i Indien en rik tradition, men många gånger rekommenderar Naga Babas sökande européer att återvända till sina egna gudar. Rampuri säger till Cederberg:
I think the important thing for Western people interested in this area is that they have to get in touch with themselves. They have to get in touch with the spirits and deities of their own land, of their own sacred river goddesses, of the spirits of the Forests, of the spirits of the sky, their blood, the soil underneath their feet.
Detta är också vad Cederberg så småningom gör. Boken skildrar på så vis en pilgrimsfärd. Han beger sig till Indiens heliga platser, lär känna och invigs i levande traditioner. Sedan tar han med sig de skatter han funnit tillbaka till sitt hem, och delar med sig av dem. Då är det förfädernas gudar som han återfinner, men med perspektiv han funnit i det ännu levande ”hedniska” Indien. Bland annat bekantar han sig med stridskonsten kalaripayat, med en stark koppling mellan fysisk och inre styrka och disciplin, med både kunskap om helande och Shiva naturligt närvarande. Vi ser ett liknande intresse för helheten av fysisk, mental och andlig styrka idag hos bland annat Paul Waggener, och även om det finns skillnader är det en liknande strävan efter helhet som Cederberg finner i kalaripayat. Inte minst analyserar han den obalans som finns i dagens försök att fylla det inre tomrummet, från alltför feminin new age till det överdrivna fokus på det morbida och destruktiva man kan finna i andra miljöer.
Sammantaget är Cederbergs bok en guldgruva, den har föga förvånande fått goda omdömen från bland annat Joscelyn Godwin, Michael Moynihan, Stephen McNallen, Stephen Flowers och Carl Abrahamsson. För den hedniskt, eller hinduiskt, sinnade finns här mycket av värde. Beskrivningen av Baba Nagas kan tilltala den som redan är intresserad av mannaförbund, Wolves of Vinland eller liknande, Shivas olika aspekter kan berika förståelsen av Oden för en annan läsare. En annan läsare kan här finna råd för hur vår civilisations och våra folks inre tomrum kan fyllas, Cederberg ser inte politiska lösningar och även om man inte håller med honom är det uppenbart att ren politik inte kan fylla en inre tomhet. För konstnärer och mystiker kan Journeys vara inspirerande. Någon annan läsare kan finna råd för hur man uppnår balans i det egna livet, i kampsport, konst eller hantverk. För åter andra läsare är det kanske mest en spännande reseskildring och inblick i ett religionshistoriskt intressant fenomen. Journeys in the Kali Yuga rekommenderas kort sagt varmt för den rätte läsaren.
Om skribenten: Joakim Andersen
