Vill man veta vad som rör sig i djupet av den svenska folksjälen är det inte fel att besöka en bokhandel. Ett sådant besök genomfördes följaktligen i dagarna, möjligen också med julklappsinköp som mer prosaiskt motiv. Besöket var metakulturellt intressant, och gav skäl till optimism.

Bland de första böcker som möter de bistra herrarna bakom webblogg Oskorei finner vi föga förvånande Göran Häggs biografi om Gabriele D’Annunzio. Vi har tidigare skrivit en del på Motpol om renässansmannen och äventyraren Hägg beskriver som ”dekadent diktare, krigare och diktator”, det är inte svårt att förstå den lockelse ”förfascisten” Annunzio utövar på den nya klassens skrythyllor. Kan vi här ana en viss leda inför det borgerliga livet, om än projicerat på en sedan länge bortgången italienare?

Inte många steg efter mötet med Fiumes duce snubblar vi, lyckligtvis endast bildligt talat, över en bok om rötter. Den nya högern talar om vikten av ”långa minnen”, något Bojs bok genom sin titel för tankarna till. ”Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren” heter den, en mammut hämtad direkt från det hyperboreanska urhemmet pryder dess omslag. Börjar de kulturellt lagda mellanskikten intressera sig för sin historia?

Att utlänningar intresserar sig mer för det inhemska och ”tråkiga” svenska än för ”Timbuk” vet vi sedan länge, det bekräftas när vår flackande blick fastnar på en bok med det trivsamma namnet True North. Fantastiska fotoböcker breder ut sig likt en visuell skattkammare omkring oss. En bit bort anar vi också ett intresse för svensken som krigare hos den officiellt så pacifistiska allmänheten. Här stöter vi på böcker som Jan och Nordens frihet och Svenskar i krig. Återigen låter böcker ana en begynnande leda vid den officiella borgerliga livsstilen, liksom den påbjudna rotlösheten och det androgyna mansidealet.

Under besöket stöter vi också på mindre uppbygglig litteratur, men denna förbigår vi idag med tystnad. Den som stött på intressanta eller positiva utgivningar i julhandeln begagnar sig med fördel av kommentarsfältet för att rekommendera dem för oss andra.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.