För några år sedan var ”nya sociala rörelser” det nya och spännande i den akademiska världen, och sågs som vägen till en bättre framtid. Nästan lika lovande var NGO:s, ”non-governmental organizations”. Där stater och företag misslyckats, bland annat med bistånd, skulle dessa oberoende NGO:s röna framgång och skapa fred och hållbar utveckling.
Verkligheten blev en delvis annan, både ”nya sociala rörelser” och NGO:s har ofta kommit att utnyttjas av geopolitiska aktörer. Vi såg detta i Ukraina där USA investerat 5 miljarder dollar i diverse organisationer och projekt för att byta regering. Vi såg något liknande under den arabiska våren. Kan man, mot bakgrund av det kaos utländska aktörer orsakat i dessa länder genom ”NGO:s”, ha förståelse för att andra länder, från Eritrea till Ryssland, värjer sig mot liknande inblandning?
Två skribenter i NEO, inte att förväxla med den svenska tidskriften med samma namn, betraktar det som legitimt när länder, här specifikt Ryssland, försöker förhindra sådan inblandning medelst ”NGO:s”.
‘Human Rights’ and Soft Power in Russia
The salient point here is that the salary of MHG staff, the rent for their office space, and other critical operating expenses are directly funded by the US Government. For this reason, one cannot doubt that the term “foreign agent” directly and unequivocally applies to Alekseyeva’s organization.
– Draitser
Eric Draitser beskriver i sin artikel spelet kring Lyudmila Alekseyeva, Putinmotståndare och ledare för en rysk NGO. Hon har nyligen återfått sin plats i presidentrådet för mänskliga rättigheter, vilket hyllats som en putinsk reträtt. Draitser menar att det snarare är från en styrkeposition Putin tagit detta beslut, hans popularitet ligger konsekvent över 80%.
Mer intressant i Draitsers artikel är kopplingen mellan geopolitik, metapolitik och sociopolitik (klass). Gramsci menade på sin tid att en analys måste utgå både från den internationella nivån och från spelet mellan olika grupper inom ett land. Detta blir särskilt tydligt i Ryssland, där det finns vad Draitser kallar en ”pro-Western liberal class”. Denna klass är numerärt begränsad, och därför är det alltid en möjlighet för dess medlemmar att liera sig med utländska aktörer.
Vi finner Draitsers artikel här:
”Human Rights” and Soft Power in Russia
William Engdahl om ”oönskade NGO:s”
Dear readers, do you imagine that the US Government would permit a Russian NGO to intervene in the sovereign internal affairs of the United States of America? Do you think the FBI would hesitate one second to arrest all NEFAD persons and shut down their operations? This is just what the US Congress-financed, CIA-backed, National Endowment for Democracy is doing in Russia. They have no business at all being anywhere in Russia, a sovereign nation, nor for that matter in any foreign country. They exist to stir trouble. The Russian government should politely show them the door, as truly undesirable.
– Engdahl
William Engdahl torde vara välkänd för Motpols läsare, han har skrivit geopolitiska klassiker som Full Spectrum Dominance och Gods of Money. I sin artikel beskriver han hur USA agerar genom olika ”NGO:s”, bland annat NED. När Engdahl beskriver de personer som har höga positioner inom NED, och deras roll när krig och kaos skapats i bland annat Ukraina, Syrien och Afghanistan, kan man inte annat än förstå att detta är en djupt ”oönskad” organisation för varje suverän stat.
Engdahl gör också ett tankeexperiment, och frågar sig hur USA skulle ställa sig till ryska försök att genom ”NGO:s” utbilda afro-amerikanska aktivister bland annat i konsten att göra upplopp och tillverka Molotovcocktails.
Vi finner Engdahls artikel här:
Sovereignty, Sedition and Russia’s Undesirable NGOs
Sammantaget är det alltså två intressanta artiklar, de ger också en bättre bakgrund till medias normalt ganska selektiva rapportering.
Tipstack till Euro-Synergies:
Om skribenten: Joakim Andersen
