Inom traditionalismen finns det flera sätt att se på frimureriet. En del menar att där finns spår av autentisk tradition och möjlighet till initiering. Andra menar att dessa möjligheter överhuvudtaget inte finns i Västerlandet idag och att frimurare dessutom är en del av konspirationen mot det. En intressant bok i sammanhanget är Gustaviansk mystik, av Kjell Lekeby. Lekeby är arkivarie i Svenska Frimurare Ordens arkiv, orden har beslutat att göra tidigare okänt material tillgängligt för allmänheten. Det gäller material insamlat av hertig Karls förtrogne, den kontroversielle hovmannen och frimuraren Gustaf Adolf Reuterholm (1756-1813). Lekeby har skrivit en värdefull inledning, i övrigt består boken främst av Reuterholms skrifter och material han samlat.
Hertig Karls krets
De förnäma forska här mycket efter den aegyptiska visheten, efter magiska konster och mystiska hemligheter. Och pytagorismen och metempsycose är af de mästa trodd. En hel hop läsa äfven Swedenborg, men antaga honom ej uti alt.
– Carl Fredrik Nordenskjöld i brev om hovkretsen
Frimureriet och intresset för de många former av mystik som med en samlande beteckning kallades maconnique tycks under perioden närmast ha svept över Europa. Där kan spåras inflytande från äldre källor, från Swedenborg, från folklig trolldom, från kabbala, et cetera. Många furstar och aristokrater ägnade sig aktivt åt maconnique, vilket blev en miljö där även borgerligheten kunde ingå.
– Reuterholm
I Sverige ska redan under 1720-talet ha funnits en orden vid namn Metatron, den framstår i de senare kretsarna närmast som legendomspunnen. Mot slutet av 1700-talet intresserade sig hertig Karl, blivande kung av Sverige och Norge, djupt för mystiska ting. Han hade inrett ett sanktuarium i sin privatvåning på slottet, där en krets ägnade sig åt praktiska magiska experiment. Även hans hustru, Hedvig Elisabet Charlotta, samlade där en hemlig frimurerisk sidologe för kvinnor, något som historiskt tycks ha varit relativt ovanligt. Det framgår av boken att även Gustaf III var intresserad av det ockulta, bland annat genom egna praktiska experiment. I jämförelse med hertig Karl var hans intresse dock mer övergående.
…at den för några tusende år sedan gifna prophetia skulle på honom sannas, at det rätta ljuset och den rätta naturliga religionen skulle tändas i Norden under en förste, som därtil skulle blifva Guds redskap.
– Peter Fredells predikan för Gustaf III
Reuterholm framstår i boken som en komplex människa, bland annat genom de dagboksliknande anteckningarna. Han var högfärdig, och omåttligt stolt över sin höga börd på moderns sida. Samtidigt framstår han som en vän av det enkla folket, och misstänktes tidvis för att vara jakobin. Han upplevde sig vara utvald och beskyddad av Gud, ”mer än vanligt upplyst”. Reuterholm framstår också som mycket lojal mot hertigen.
Att vissa slägter äga en mera änn vanligt starck communicatjon af de osynliga väsenden oss omgifva, är en tillförlitlig sanning, äfvensom ock att denna dispositjon inom dem är ärftelig och ifrån led till led fortplantas, så länge någodt af samma blod ännu finnes öfrigt.
– Reuterholm
Han trodde på blodsbandens mer än materiella betydelse, och identifierade ätter där de övernaturliga gåvorna gick i arv. En sådan tycks ha varit hans mors, Gyllenstiernas, en annan släkten Bonde. Detta är en gammal nordisk föreställning (liksom den om återfödelse i ätten). Reuterholm nedtecknar noggrant drömmar som tycks vara budskap om framtiden och om hans öde, han nedtecknar tecken och budskap, ”annoncer”, från andarna. Han besöker den under perioden kända ”kaffespågumman” mamsell Arfvidsson, och nedtecknar hennes spådomar. En återkommande spådom besannades förövrigt, den att hertig Karl skulle regera även över Norge.
– hertig Karl
Reuterholm beskriver nekromantiska experiment och sökandet efter nedgrävda skatter. Här dyker några av de annars ganska få mer nordiska inslagen i kretsens magi upp, sökandet inbegriper kontakt med rået, ibland även med eldsprutande skråckhönor och drakar. Ett klassiskt nordiskt inslag dyker också upp, det att de verkliga magikerna finns bland folken i norr, bland finnar och samer. Den magiker som i kretsen kring hovet tycks ha betraktats som mest genuin var Björnram, även kallad Obadja, och han var bördig från Finland. Många andra magiker hamnade i onåd eller avslöjades som bluffmakare, men inte han. Björnram tycks ofta ha gjort intryck på omgivningen genom sin övernaturliga förmåga att öppna låsta portar. Överhuvudtaget är antologin sannolikt intressant för praktiserande ockultister, här ingår tämligen detaljerade beskrivningar av allt från hur man förfärdigar magiska ringar till hur man tillverkar ”filosofiska små människor” och oövervinnerliga svärd.
Frimureriet
Älska Gud af allt ditt Hierta och din nästa som dig sielf. Uti alla dina värck haf Guds ära till föremål, åkalla honom, han varder dig hörandes, gif honom ärona, så varder han dig nådelig.
– utdrag
Reuterholm spårar frimureriets anor tillbaka till Adam, Noa och Moses, och de hemligheter tempelriddarna återupptäckte i Jerusalem. Efter ordens undergång bevarades dess hemligheter, bland rosencreuzare och bland frimurare (den förra gruppen framstår som mycket hemlighetsfylld och i likhet med Metatron som snarlik de ”mästare” teosofin talar om).
Reuterholms frimurare framstår som mycket kristna, i deras eder och böner återkommer talet om att de är Guds tjänare. Samtidigt kunde de ägna sig åt saker vi idag inte förknippar med kristna, som nekromanti. Själva skilde de dock tydligt mellan sina praktiker och ”negromantik”. De sökte ”lius och sanningen af denna heliga vetenskap”, inte att skada andra människor. I en del texter i antologin framträder en världsbild som för tankarna till senare nordliga strömningar som teosofi och den danske Martinus.
I antologin ingår också Björnrams anteckningar. Där finns likheter med viss hinduism, som när Björnram skriver att ”fölgackteligen är denna Andan detsamma som Ensoph eller den oändeliga Guden”. Han beskriver nekromanti och kabbala, hur man gör förbund med goda andar, sina ”kyrkogårdsarbeten” och mycket annat.
Intressanta profetior återges också, dels de ovan nämnda om hertig Carl och ”ljuset från Norden”, dels en syn för sällskapet Metatron från 1771. Där syntes ett djur gå i bet med fyra horn, fulla med ögon. Hornen börjar kämpa mot varandra, men en enhörning dyker då upp och slår av dem. Om detta ska tolkas som ett förebud om skandinavisk enhet eller inte kan man fråga sig.
Sammantaget är det i varje fall en spännande och intressant antologi Lekeby sammanställt, ett fascinerande historiskt dokument och ett stycke ockult idéhistoria. Däremot är det svårt att med utgångspunkt i antologin besvara frågan om frimureriet och möjligheten till initiering. I den mån sådant ägde rum framgår det inte av texterna i antologin, vilka i hög grad handlar om magiska experiment och metafysik. De magiska experimenten är dessutom ofta av lägre och tvivelaktig karaktär, som nekromanti och försök att spränga lotterier. Om Metatron får vi främst kunskap genom andrahandsuppgifter. Däremot förefaller den världsbild Reuterholm med flera uttrycker ha mycket gemensamt med den senare traditionalismen, inte minst i tron på en genuin tradition förmedlad i hemlighet sedan tidernas begynnelse. Det är kort sagt en spännande bok.
Om skribenten: Joakim Andersen
