I regionen kring norra Irak, med utlöpare både i Syrien, Turkiet och Kaukasus, lever ett av de fascinerande indo-europeiska folken, yeziderna. De talar främst kurdiska, några talar arabiska. Av grannarna och en del européer beskrivs de inte sällan som ”djävulsdyrkare”, vilket är ett missförstånd. Deras religion är unik, men påminner om både kristendom, islam, zoroastrism och äldre kurdiska föreställningar. De har utsatts för upprepade försök till konversion och folkmord av sina muslimska grannar, i dagarna pågår ännu ett sådant då Islamiska Staten intagit delar av deras hemtrakter. Är man intresserad av religion, inte minst indo-europeisk sådan, är yezidernas tro mycket intressant.
Skapelsen och de sju änglarna
Yezidernas skapelseberättelse påminner delvis om indo-iranska motsvarigheter. Så är de i grunden monoteister. Innan himmel och jord existerade fanns Gud, på havet. Han skapade en vit pärla, sju änglar, de sju himlarna, sol och måne, djur och växter. Det tycks som om de sju änglarna spelade en betydelsefull roll i skapelsen, den femte fick i uppgift att skapa morgonstjärnan, den sjätte paradiset och den sjunde helvetet. Den praktiska skötseln av världen åligger i hög grad dessa änglar.
I zoroastrismen finner vi de sju Amesha Spenta, vilka påminner starkt om ärkeänglar. Något liknande är fallet i yezidismen, där Gud skapat sju änglar, en för veckans alla dagar. Den ängel som skapats först, på söndagen, är samtidigt den viktigaste. Det rör sig om Melek Taus, påfågelsängeln. Varje ängel är ansvarig för en tidsålder, och vi lever nu i Melek Taus tidsålder. Detta påminner som synes om den cykliska historiesynen, med de indiska yugorna som tydligaste exempel. Även den paradox som tillsynes finns mellan mono- och polyteism i både zoroastrism och hinduism återkommer hos yeziderna. Som synes rör det sig dock i grunden om monoteister.
Melek Taus förknippas ibland av yezidernas grannar med Djävulen. I likhet med Iblis vägrade han visa de nyskapade människorna överdriven respekt, då han befallts en strikt monoteism och bara kunde tillbe Skaparen. Det var också Melek Taus som fick i uppgift att bjuda Adam på det förbjudna spannmålet i Eden. Påfågeln förknippas ofta med stolthet, men det finns också äldre traditioner där fåglar spelar en viktig roll. Inte minst kan man nämna den persiska Simurgh, fågel Fenix och rovfåglarna på Yggdrasils topp.
Adams ättlingar
Yeziderna härleder sitt ursprung tillbaka till Bibelns Adam, men normalt inte till Eva. Beskrivningen av hur Adam fördrevs ur Edens lustgård skiljer sig också något från den gängse, och ligger närmare traditionalisten Julius Evolas tolkning. Evola såg det som en heroisk handling när Adam sökte kunskapens och odödlighetens frukter, och även om han misslyckades var det ingen synd. I den yezidiska versionen var det hela om inte heroiskt så i varje fall nödvändigt, och uppgiften att få honom att äta av det förbjudna spannmålet lades i Melek Taus händer för att Adams ättlingar skulle kunna befolka världen (i regionen handlar det alltså inte om förbjuden frukt, utan om förbjudet spannmål, vilket är rimligt med tanke på vad övergången till jordbrukssamhället kostat människan).
Efter detta grälade Adam och Eva om vem av dem som kunde skapa nytt liv. De båda lämnade sina i sammanhanget bäst lämpade vätskor i var sin burk i nio månader och öppnade dem sedan. I Adams burk fanns de två första yeziderna, i Evas burk ruttna och stinkande maskar. Så småningom fick Adam och Eva barn på vanligt vis, från dessa härstammar de andra folken. Ett inslag i yezidisk myt är att flera historiska kungar varit av yezidisk härkomst, de ska också ha väntat på en profet från Persien.
Intressant är att yeziderna, i likhet med en del andra minoriteter i regionen, inte utesluter möjligheten till reinkarnation (jämför druserna och vissa såkallade ”shiaextremister”). Det ska ha funnits ett helvete, men Melek Taus tårar har släckt dess eldar. Yezidernas samhälle är endogamt och uppbyggt kring kaster. De flesta är murider, det finns också de två religiösa kasterna sheikh och pir. En murid har normalt en nära kontakt med en ”mentor” från religiösa kaster, och det finns tydliga regler vad gäller äktenskap över kastgränserna. Relationer med icke-yezider är förbjudet, hedersmord har förekommit, och konvertering tycks inte förekomma i modern tid. Religionen är nära knuten till hemtrakten, dit man ofta bör återvända.
Vid sidan av påfågelsängeln vördar yeziderna historiska personer, bland annat som avatarer av änglarna. Det gäller inte minst Shaikh Adi, något som fått en del forskare att spåra religionens ursprung till en blandning av inhemska, med zoroastrismen besläktade, traditioner med sufism. Det finns också östkristna traditioner som gör gällande att yeziderna uppstod efter att ett kloster lämnat den kristna tron. Kanske innebär detta att Shaikh Adi också samlade kristna följare. Det finns fortfarande en viss affinitet med de kristna, bland annat ska det förekomma att yezider besöker kyrkor och att de skyddat kristna under tidigare folkmord.
Sammantaget har vi här att göra med en intressant och unik religion, vars utövare brutalt förföljts i århundraden och trots detta vägrat ge upp sin tro och sina traditioner. Det är naturligt att sympatisera med dem, samtidigt är deras tradition mycket intressant för den indo-europeiske traditionalisten.
Vidare läsning
Encyclopedia Iranica
National Geographic
Yeziditruth.org (new age-varning, men flera bra artiklar)
Om skribenten: Joakim Andersen
