Den nordiska hedendomen är, i jämförelse med exempelvis baltiska och slaviska motsvarigheter, väl dokumenterad. Det finns ändå möjlighet att komplettera våra kunskaper om den genom att studera närbesläktade mytologier. Exempelvis får man extra kunskap om de djur som lever i Yggdrasil genom att vända sig till de såkallade kalash i dagens Pakistan och de numera muslimska ”Bashgul Kafirs” i Afghanistan. Fascinerande exempel på levande europeisk hedendom finner man också i Kaukasus, särskilt bland osseter och abkhazer. Många av de kaukasiska folken har bevarat äldre föreställningar även efter att de omvänts till kristendom och islam, men dessa båda folk har dessutom bevarat sin forna tro in i modern tid. Abkhazerna är besläktade med tjerkesserna och talar ett kaukasiskt språk, medan osseterna är nära släkt med historiens skyter och alaner. De talar ett indo-europeiskt språk.
Ætsæg Din
Our people preserve an ancient and probably in former times world-wide religious teaching disseminated by ancient Indo-Europeans.
– Daurbek Makeyev
De flesta osseter är kristna, en betydande minoritet är muslimer. Men den traditionella ossetiska tron har överlevt på landsbygden, delvis påverkad av kristendomen. I samband med Sovjets fall, och inte minst de krig mot Georgien som väckt nationalistiska känslor, har denna tradition återupptäckts. Det rör sig om en process med två poler. Å ena sidan finns levande traditioner på landsbygden, å andra sidan finns en urbaniserad miljö av intellektuella nationalister.
På landsbygden hittar vi exempelvis en helig lund, helgad åt Sankt Khetag. En gång ska lunden ha räddat en kabardinsk prins genom att förflytta sig och dölja honom för hans förföljare. Varje år samlas tusentals osseter där för en festival med både kristna och hedniska inslag. Många ossetiska gudar kom att associeras med kristna helgon. Vattenguden förknippas med Sankte Per, under namnet Donbettyr härskar han i sitt rike omgiven av sina döttrar. Uastyrdzhi förknippas med Sankt Göran och med Khetags lund. Han är männens och resenärernas beskyddare och garanterar eder.
Likheterna mellan de ossetiska och de nordiska gudarna är många. Wasilla påminner starkt om Tor. Han är blixtens och regnets gud, och människor som träffats av blixten är utvalda av honom. Med sina pilar slår han onda andar på liknande vis som Tor jagar onda troll, han har också en koppling till jordbruk och bönder på samma vis som Tor, allmogens vän. Andra fascinerande ossetiska gudar är Tutyr, vargarnas beskyddare. Vargen har en central ställning bland många kaukasiska folk, och har bland annat dykt upp på tjetjenska flaggor. På liknande vis finner vi en ambivalent inställning till den i Norden, med å ena sidan Gere, Freke och ulvhednarna, å andra sidan Fenris och Garm. En intressant detalj är att den enögde guden i ossetisk myt är Fælværa, boskapens gud. Sitt öga har han förlorat till Tutyr. Här anar vi kanske en likartad ambivalens som den vi finner i Norden, där den enögde Oden använder sig av vargar men också kommer slukas av en varg. I Æfsati, de vilda djurens beskyddare, finner vi sannolikt ett eko av den gudom Alain Danielou identifierar med Shiva och spårar tillbaka till stenåldern.
A person who abandoned his people’s God and adopted the alien faith from Moses’ followers brings damnation not only upon himself and his descendants but upon his whole people and all their lands and possessions.
– Makeyev
Vad man dock kan notera är att den mer intellektuella hedniska miljön har potentiellt problematiska inslag. Den ledande gestalten, Daurbek Makeyev, kritiserar de abrahamitiska religionerna i ordalag som för en svensk skulle framstå som antisemitiska. Samtidigt innebär den intima kopplingen mellan nation och tro att tron politiseras på ett problematiskt vis – ”nationen är vår religion”. Men denna koppling är inte förvånande i en post-sovjetisk verklighet, så tror många abkhazer att deras gud Dydrypsh gav dem seger över Georgien. Där nationer och traditioner vaknar till nytt liv kan det tidvis anta mer uttalade former än vad som egentligen är önskvärt.
Vidare läsning
Ossetian Paganism (de vackra fotona av levande ossetisk tradition rekommenderas varmt)
Mytologiskt lexikon på ryska med flera ossetiska gudar
Sergey Shtyrkov – Religious nationalism in contemporary Russia: the case of the Ossetian ethnic religious Project
Victor Shnirelman – “Christians! Go home”: A Revival of
Neo-Paganism between the Baltic Sea and Transcaucasia (An Overview)
Ossetia.tv – North Ossetia celebrates Hetædzhy Bon
Nartsagorna
If our lives are to be short, then let our fame be great! Let us not depart from the truth! Let fairness be our path! Let us not know grief! Let us live in freedom!
– narterna, i en tjerkessisk nartsaga
En central del av den ossetiska traditionen är nartsagorna, vilka handlar om narternas bedrifter. Dessa sagor finns hos flera kaukasiska folk, oavsett om de är indo-europeiska eller inte. Så finner man dem även hos tjetjener, tjerkesser, abkhazer och ubykher, med vissa variationer. De summerar en livssyn som påminner starkt om den gamla indo-ariska: ”att rida, skjuta rakt och tala sanning”, man känner också igen nordiska teman som ära och frihet. För lokala nyhedningar spelar de en central roll (utöver abkhazer och osseter finns det också tjerkessiska sådana, om än färre). Nartsagorna påminner litterärt om många nordiska sagor, det är kärnfull och effektiv prosa. Så beskrivs svärdet, med dess dubbelnatur, poetiskt som en vansinnig hund i en saga:
My great sabre is as fearsome as a crazed hound,
Streaming crimson blood down its twosome fangs.
Det finns olika teorier om namnet nart. Det kan härstamma från ossetiskan, och proto-persiska ”nar”, vilket betyder man och hjälte. Men det kan också komma från mongoliska ”nara”, vilket betyder sol. Narterna är ett folk av hjältar, men i normalfallet är de inte gudar. De är på så vis ett uttryck för samma mytologisering som vi ser bland annat i de starka dragen från guden Oden hos hjälten Haagen av Tronje. Dumezil spårade den indo-europeiska trifunktionella världsbilden i ossetiska nartsagor, då narterna där indelas i tre familjer. Där fanns de Visa (Alägatä), de Starka (Ähsärtägkatä) och de Rika (Boratä). Mellan de starka och de rika pågick dessutom konflikter, vilket påminner oss om ett annat indo-europeiskt tema. Gudarnas krig, vilket också uttrycks i nordisk myt med asar och vaner och i romersk förhistoria med konflikten mellan romare och sabiner.
Vi finner mängder av släktskap mellan nartsagorna och andra indo-europeiska myter. Så identifierade Dumezil starka likheter mellan nordiska Loke och ossetiska Syrdon. Där Loke mördade Balder genom ombud och sedan i skepnad av en gammal trollkona förhindrar hans återkomst, gör Syrdon något liknande. Även Syrdon är listig och kunnig, kan skifta hamn, och hjälper tidvis narterna, men i likhet med Loke saknar han heder.
He who forfeits a date was not born a man by his mother.
– sagt i en nartsaga
Det finns dock fler narter som påminner om Loke. Det rör sig om den lille men listige Sosruko, som stjäl eld från en jätte. Detta tema återkommer i flera av de kaukasiska nartsagorna, bland annat med en mycket tydlig koppling till Prometheuslegenden i en tjerkessisk saga. Där släcker jätten, eller titanen, Paqua narternas eldar och när narten Nasren försöker stjäla den kedjas han likt Prometheus till ett berg och en väldig örn hackar i hans kropp. Likt Loke drabbar han världen med jordbävningar när han vrider sig i plågor. Rollerna är här som synes ombytta, det är en titan som kedjar fast en hjälte istället för titanen Prometheus eller Loke som blir fastkedjad. Men den fastkedjade befrias av en heraklidisk hjälte, i grekisk myt Herakles och i tjerkessisk Pataraz.
Nartsagorna ger också ytterligare bakgrund till det indo-europeiska temat med de två gudomliga tvillingarna (dioscurerna, Hengist och Horsa, Remus och Romulus). Vi finner detta i sagan om tvillingarna Aexshaer och Aexshaertaeg, vilka sätts att vakta ett äppleträd där det växer helande, gyllene äpplen (likheten med Iduns äpplen och hesperiderna är tydlig). Varje natt stjäl Donbettyrs dotter ett äpple, men tvillingarna sätter stopp för detta och den ene gifter sig med henne. Missförstånd leder sedan till att de båda tvillingarna dör.
I nartsagorna finner vi också en framträdande kvinnlig gestalt, narternas mor Satanaya. Satanaya är mångsidig, hon är vis, dådkraftig, vacker och behärskar trolldom, men hon kan också vara förrädisk och drivas av lusta. Hon påminner både om Afrodite och Demeter, bland annat med en koppling till duvor, till vatten, till smeder och till de gyllene äpplena.
Sammantaget är det alltså en fascinerande samling sagor. Intressant är att de även kan ha påverkat de brittiska legenderna om kung Artur. Likheterna mellan narten Batraz och kung Artur är flera, man kan också nämna den skytiska svärdkulten och likheterna mellan Damen i Sjön och Satanaya. Dessa teman ska i så fall ha förts till England med sarmatiska och alanska ryttare, alltså folk med nära koppling till osseterna och deras mytologi. Oavsett vilket är nartsagorna och osseterna väl värda en närmare bekantskap för den indo-europeiskt intresserade.
Vidare läsning
John Colarussos mytologiartiklar, flera med koppling till Dumezil och nartsagorna
Colarusso – Nart Sagas from the Caucasus
Colarusso – Prometheus among the Circassians
Colarusso – The Woman of the Myths: the Satanaya Cycle
Nordic Magic Healing – summering av Dumezils Loki
Amjad Jaimoukha – tjerkessiska nartsagor
Wanana sculun Frankon – mytologiska artiklar, bland annat sagan om de båda tvillingarna
From Scythia to Camelot
Om skribenten: Joakim Andersen
