Nyhetsflödet i veckan har präglats av skogsbranden i Västmanland och den katastrof som drabbat yeziderna i Irak. De illustrerar båda några samtidshistoriska tendenser.
Skogsbranden
Så ser den svenska odugligheten ut i sin prydno – fem högavlönade okunniga med viktiga uppgifter som gömmer sig bakom varandra utan att riskera några efterräkningar. Fem högavlönade okunniga för vilka det är viktigare vilket kön de har, vilket parti de är med i eller vem de är släkt eller kompis med.
– Mikael Styrman
Branden har hittills rasat i över en vecka. Den har krävt ett människoliv, orsakat skador för dryga miljarden, och beskrivs som den största som drabbat Sverige i modern tid. Den blottar också det officiella Sveriges bristande kompetens. Så har det framkommit att i samband med avvecklingen av det civila försvaret gjorde sig Sverige i början av 2000-talet av med helikoptrar som hade varit lämpliga för att bekämpa branden. Det har också framkommit att Sverige tackat nej till hjälp från Ryssland, som erbjudit sig att skicka bland annat det effektiva brandbekämpningsflygplanet Ilyushin Il-76. Officiellt skylls på att det inte hade funnits plats i luften, vilket framstår som besynnerligt. Om det inte finns plats torde man prioritera de plan som har störst kapacitet. Troligare är alltså att det finns politiska skäl bakom. Det har också framkommit att chefen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inte avbröt sin semester förrän sent under branden. Sammantaget alltså faktorer som försvårat och förlängt katastrofbranden, samtidigt som människor på marken gjort en hjältemodig insats.
Den som har någon inblick i det offentliga Sverige torde vara medveten om att detta inte är några undantag. Såhär dåligt fungerar organisationernas ledning, även om de ofta lärt sig att nyttja ett politiskt korrekt och byråkratiskt nyspråk så tömt på mening att det för tankarna till Orwell (”Vi värdesätter de kvaliteter som mångfald tillför verksamheten” et cetera). Felrekryteringen är omfattande, och drabbar både anställda och allmänhet. Vad man kan konstatera är att anledningen till att landet överhuvudtaget fungerar är att svensken i gemen är intelligent, pålitlig och arbetar hårt. Detta alltså trots politiskt tillsatta ledningar och märkliga organisatoriska lösningar. Den hugade kan få detta bekräftat av att läsa de anonyma ”miggorna” på Merit Wagers blogg, men situationen tycks vara utbredd. Vi har liknande problem i exempelvis sjukvården, vilket Maciej Zaremba skrivit mycket om.
Vidare läsning
Jan Milld – Pladderkulturens pris
Carl Bergqvist (Wiseman) – Sverige dåligt rustat för skogsbranden
Mikael Styrmans blog
Fria Tider – Kvinnlig krischef avbröt inte semestern
Fria Tider – Växande kritik mot svenskt nej till rysk hjälp
Merit Wager – Om miggorna som skriver och berättar inifrån Migrationsverket
Lästips: Maciej Zaremba och avprofessionaliseringen
Yeziderna
Yeziderna är en etno-religiös minoritet som främst lever i norra Irak. Deras religion är en unik blandning av den ursprungliga kurdiska och indo-europeiska, som ibland kallas ”Cult of Angels”, och nyare inslag från islam, sufism och kristendom. De betraktas ibland av utomstående som djävulsdyrkare, vilket inte är fallet. Under 1900-talet har antalet yezider i Mellanöstern sjunkit, bland annat på grund av förföljelser och omfattande emigration till Europa. Det finns bland annat en yezidisk diaspora med tusentals medlemmar i Sverige. Deras religion är högintressant för varje indo-europé och iranofil. För mycket kan tyvärr inte sägas om detta idag, den hugade kan själv studera kopplingarna mellan yezidernas Melek Thaus, den persiske Simurgh, de pakistanska Kalash och vårt nordiska Yggdrasil. Eller mellan Melek Thaus, Mithra och Tyr.
De senaste dagarna har denna minoritet drabbats av en katastrof, då den Islamiska Staten brutit igenom kurdiska styrkor och avancerat in i deras hemregion. Rapporterna om övergrepp mot civila yezider är många, och inte förvånande då yeziderna av en del muslimer alltså ses som satanister.
Vad vi kan konstatera är att detta är en katastrof, ovärdig en era som betecknar sig som humanitär. Regionens stormakter befinner sig här förövrigt i samma situation som de europeiska stormakter som i början av 1900-talet tillät bolsjevikerna att ta makten i Ryssland, eftersom det tycktes ligga i deras kortsiktiga intresse. På ett liknande vis utgör Islamiska Staten ett både ideologiskt och militärt hot mot hela den geopolitiska ordningen i regionen, och en utmanare av existentiell karaktär.
Vad man också kan konstatera är att denna katastrof inte borde komma som en överraskning. USA:s invasioner av Irak har lett fram till detta, liksom amerikanskt och saudiskt stöd till de islamister som i Syrien kämpat mot den alavit-dominerade regimen. Man har tillåtit ett vulnus att växa fram i hjärtat av Mellanöstern genom det syriska inbördeskriget, och nu ser vi konsekvenserna. Att den irakiska regeringen inte försökt få tillstånd en bredare samlingsregering, utan ignorerat sunnitiska intressen, kan också förklara en del av det stöd Islamiska staten fått av människor i delar av Irak.
Vad vi kort sagt bevittnar är återigen den amerikanska utrikespolitikens följder. Det är en utrikespolitik som präglas av kortsiktig cynism i handling och hycklande moralism i retoriken, men den visar aldrig intresse för stabilitet och för människors allra mest grundläggande behov av trygghet, mat och vatten. Därför har den i sitt spår en lång rad förstörda länder, nu senast Libyen, Syrien och Ukraina. I Mellanöstern har den amerikanska politiken en direkt koppling till den svåra situationen för historiska minoriteter som kristna, yezider och andra.
Vidare läsning
Tino Sanandaji – Min bror larmar om pågående etnisk rensning av jezidiska kurder
Amerikansk geopolitik och Mellanösterns kristna
Russia Today – ISIS killed 500 Yazidis, buried some alive incl women and children – Iraq
Om skribenten: Joakim Andersen
