Davis Aurini är en av de mest intressanta personerna i den nordamerikanska miljö som ofta beskrivs som neoreaktionär. Han är utbildad både som historiker och infanterist, och beskriver sig som neoreaktionär monarkist och entreprenör. Han återknyter ofta till det klassiska arv som för bara några decennier sedan var en naturlig del av allmänbildningen, och skriver dessutom bra. Aurini är kort sagt väl värd en närmare bekantskap även för den skandinaviske systemkritikern.

As I Walk These Broken Roads

That’s what I meant about it being a matter of will, not education. People don’t have the will to understand things; they’ve only got the will to be ignorant. And it’s beause of that , that we live in shitty, recycled buildings… and socially? We’re stagnating, man. It’s a fucking mess where it’s denser, there’s even slavery out in the badlands. There’s no progress.
– Raxx

Aurini är också författare, och har skrivit As I Walk These Broken Roads. Det är en post-apokalyptisk roman, som utspelar sig i Nordamerika efter att civilisationen gått under. Mycket av den gamla teknologin finns kvar, och används, men man har glömt hur den fungerar. Många människor har dött, de överlevande har i hög grad återgått till stam- och traditionsbaserade samhällen. Man håller ihop i byn, man håller sig till beprövade seder som visat sig fungera. Samtidigt finns det handel och andra kontakter mellan dessa små samhällen. Aurini beskriver några av de kulturer som uppstått ur apokalypsen närmare. Så får vi veta att i Missisauga har indiska invandrarättlingar återupprättat ett kastbaserat samhälle, i Hope lever stadsbor och landsbygdens djupt religiösa Menniter i någon sorts symbios. Det antyds också att det österut finns ett samhälle som uppstod bland amerikanska militärer.

Den post-apokalyptiska miljö Aurini bygger upp för på många sätt tankarna till Vilda västern, eller svenskskapade Pyrisamfundet. Den skiljer sig från Cormac McCarthys starkt bibliska Vägen, bland annat genom det uppenbara intresset för sociologi och filosofi. Likheterna med vår egen tid är också uppenbara. Ointresset för att förstå hur teknologin fungerar och oviljan att skapa nytt påminner om vår tid, om en kultur som verkligen kan sägas vara dvärgar på jättars axlar (”we’re squatting on the shoulders of giants!”). Under ytan finns det också starkt destruktiva krafter, som släpps lös i plötsligt och meningslöst våld. De stam- och traditionsbaserade samhällena kan ses som en kommentar till vår tid, under normala tider är stam och tradition de normala lösningarna.

Samtidigt är det en bok om alienation och manlig vänskap. Huvudpersonerna är en härdad soldat med mystiskt förflutet, Wentworth, och en ung mekaniker, Raxx. De befinner sig båda i ett socialt ”utanförskap”, och skiljer sig från sina samtida. Wentworth har på grund av sin moral fattat ett beslut som gjort honom landsflyktig, Raxx är en udda fågel på grund av sitt intresse för hur tekniken fungerar i en era när ingen längre vill förstå hur något fungerar. Dessa båda vänner ställs mot andra manliga sällskap av betydligt mer destruktiv karaktär, och romanen innehåller flera actionscener. Dessa fungerar bra och känns trovärdiga, gissningsvis på grund av Aurinis militära bakgrund. Antagonisterna är överlag trovärdiga och intressanta även de.

Sammantaget är det en spännande roman, med trovärdig psykologi och lika trovärdig sociologi. I den mån det är en kommentar till vår egen tid är detta nedtonat, vilket gör det mer tilltalande. Möjligen är romanen i längsta laget, men dess starka sidor gör att den ändå rekommenderas. Bland annat får Aurini in en del referenser till Darwin och Zen and the Art of Motorcycle Maintenance. Många läsare torde känna igen sig i Raxx och Wentworths känslor av att inte höra hemma i en epok då ingen längre vill veta hur saker och ting fungerar. Vi lever också i en tid då civilisationen är på väg att falla sönder.

Fler recensioner

Free Northerner
Koanic Soul – The great Neanderthal novel has been written
Kowalskis Realm

Mer Aurini

Stares at the World

Vidare läsning

Neoreaktionen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.