Den colombianske författaren Nicolás Gómez Dávila (1913–1994) fångar i sina aforismer en samtidigt reaktionär och tidlös världsåskådning. Många gånger är det balsam för själen att läsa Dávila, aforismerna ger en nödvändig distans till den moderna världen och sätter saker och ting i perspektiv.
Detta gäller inte minst den gamle reaktionärens mindre politiska reflektioner, där han fångar sådant som konsten att leva, konsten att läsa och skriva, konsten att åldras och konsten att älska.
Konsten att leva
As poor and needy as it may be, every life has moments worthy of eternity.
– don Colacho
För reaktionären är livet alltid något mer än den triviala vardagen, det är en utmaning och ett äventyr. För don Colacho står odlandet och vårdandet av själen i centrum för detta äventyr. Han skriver bland annat:
The soul is man’s task.
Only for God are we irreplaceable.
Everything is trivial if the universe is not committed to a metaphysical adventure.
Modern man matures when he stops believing that politics solves his problems.
Rather than a Christian, perhaps I am a pagan who believes in Christ.
Hur vårdar man då sin själ? En aspekt av det hela är det klassiska memento mori, insikten att man är dödlig. don Colacho summerar detta i en aforism:
To be modern is to view another’s death without emotion and never to think of one’s own.
Konsten att åldras
Även åldrandet är en oundviklig del av livet, men det kan vara svårt att åldras med värdighet. don Colacho skriver:
Whoever fights against the process of aging merely ages without ever maturing.
A fulfilled life is one which delivers to the grave, after long years, an adolescent whom life did not corrupt.
A youth takes pride in his youth as if it were not a privilege enjoyed by even the most idiotic.
Time should be feared less because it kills than because it unmasks.
To be young is to fear being thought stupid; to mature is to fear being stupid.
Civilization is what old men manage to salvage from the onslaught of young idealists.
Aging is a catastrophe of the body which our cowardice turns into a catastrophe of the soul.
Konsten att vårda själen
I vårdandet av själen ingår också att ge den en struktur och en hierarki. Intressant är att han menar att om man misslyckas med detta kan det avspeglas i ens yttre, alltså att den moderna människan ofta är en ful människa. don Colacho skriver:
In society just as in the soul, when hierarchies abdicate the appetites rule.
Man emerges from the beast when he orders his instincts hierarchically.
Whoever abandons himself to his instincts degrades his face as obviously as he degrades his soul.
Elegance, dignity, nobility are the only values life does not succeed in disrespecting.
The ugliness of the modern face is an ethical phenomenon.
He who knows how to prefer does not exclude. He puts in order.
Only he lives his life who observes it, thinks it, and says it; the rest let life live them.
I do not know of a sin which is not, for the noble soul, its own punishment.
Samtidigt instämmer don Colacho i det nordiska talesättet ”man är mans gamman”. Det goda livet innehåller goda vänner, vänskapen har sina egna regler. Detta gäller även umgänget mellan människor, don Colacho noterar att detta i den moderna världen blivit mindre civiliserat då artighet tenderar att betraktas som otidsenligt och förtryckande:
Only among friends are there no ranks.
Perhaps individually men are our neighbors, but massed together they are surely not.
Rudeness is not a proof of authenticity, but of bad manners.
A civilized society is one where physical pain and pleasure are not the only arguments.
Defeating a fool humiliates us.
Vad man också kan notera är att avund framstår som ett starkt kännetecken för den moderna världen hos don Colacho. Detta innebär att man i sin själsliga hygien bör undvika känslor av avund. don Colacho skriver:
The modern sensibility, instead of demanding the repression of envy, demands that we suppress the object which arouses it.
Educating the soul consists in teaching it to transform its envy into admiration.
Avunden dödar förmågan att känna respekt och vördnad:
Whoever looks without admiration or hatred has not seen.
don Colacho noterar också att det finns andra moderna sätt att skjuta de stora frågorna ifrån sig. Här nämner han bland annat kollektivism och tron på tillväxt som en ersatz-religion:
”Finding himself”, for modern man, means dissolving himself in any collective entity.
In order to avoid a manly confrontation with nothingness, man erects altars to progress.
Individual egoism believes it is absolved when it is grouped together into collective egoism.
Sammantaget finns det alltså mycket av värde hos don Colacho för den som tar livet på allvar. Man behöver inte vara reaktionär för att inspireras av hans aforismer kring konsten att leva.
Mer don Colacho
don Colacho om reaktionären
The Authentic Reactionary
Reaktionära aforismer – åter till don Colacho
Om skribenten: Joakim Andersen
