Den senaste tiden har det svenska resultatet i PISA 2012 stått i centrum för en offentlig debatt. De svenska resultaten i både matematik, naturvetenskap och läsförståelse har försämrats kraftigt. Eftersom rapporten finns tillgänglig som PDF på skolverket.se kan det vara intressant att närmare studera vad som egentligen framgår av den.
Inledningsvis slås fast att:
Det övergripande målet med PISA är att studera i vilken omfattning 15-åringar har de grunder som behövs för att kunna delta som aktiva samhällsmedborgare i ett kommande vuxenliv.
Det handlar alltså om den klassiska republikanska ansatsen att genom skolan skapa goda medborgare, människor som kan fungera i ett samhälle bland annat som väljare och arbetskraft. De länder som ingått i studien är följande:
OECD-länder:
Australien, Belgien, Chile, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.
Icke OECD-länder/regioner:
Albanien, Argentina, Brasilien, Bulgarien, Colombia, Costa Rica, Cypern, Förenade Arabemiraten, Hongkong-Kina, Indonesien, Jordanien, Kazakstan, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Macao-Kina, Malaysia, Montenegro, Peru, Qatar, Rumänien, Ryssland, Serbien, Shanghai-Kina, Singapore, Taiwan, Thailand, Tunisien, Uruguay och Vietnam.
Resultat på matematikskalan
Studien visar att ”det genomsnittliga resultatet i matematik för de svenska 15-åringarna i PISA 2012 är 478 poäng vilket är signifikant lägre än OECD-genomsnittet som är 494 poäng. Sverige har lika stor standardavvikelse som OECD-genomsnittet, 92. Sydkorea, med 554 poäng, är det OECD-land som når det högsta medelvärdet, följt av Japan och Schweiz med 536 respektive 531 poäng. Allra högst genomsnittliga resultat har däremot icke OECD-länderna/regionerna Shanghai-Kina, 613 poäng, Singapore, 573 poäng och Hongkong-Kina, 561 poäng.
I 25 av OECD:s 34 medlemsländer presterar eleverna signifikant högre resultat i matematik än elever i Sverige, däribland elever i samtliga nordiska länder. Dessutom har ytterligare sju icke OECD-länder/regioner resultat som är signifikant högre än Sveriges. Av OECD-länderna är det endast elever i Israel, Grekland, Turkiet, Chile och Mexiko som uppvisar signifikant lägre resultat i matematik jämfört med svenska elever.”
Medelvärden för de deltagande länderna finns på sidorna 51 och 53.
Man kan notera att i matematik presterar svenska pojkar och flickor samma genomsnittliga resultat, men bland pojkarna är både andelen lågpresterande (under nivå 2) och andelen högpresterande (nivå 5 och över) högre. Studien konstaterar även att:
Svenska elevers genomsnittliga resultat i matematik har sjunkit med 16 poäng jämfört med 2009 och med 31 poäng jämfört med 2003. Båda förändringarna är statistiskt signifikanta. I PISA 2003 var Sveriges matematikresultat signifikant högre än OECD-genomsnittet medan det nu är signifikant lägre. Sveriges resultatnedgång sedan 2003 är dessutom den största uppmätta nedgången av samtliga deltagande länder i PISA 2012. Ytterligare 12 OECD-länder har försämrat sina resultat i matematik signifikant jämfört med 2003, däribland Finland, Island och Danmark.
Naturvetenskap
Skolverket fortsätter sedan med naturvetenskap, och konstaterar att:
Det svenska naturvetenskapliga resultatet i PISA 2012 ligger under medelprestationen i OECD. Medelresultatet inom OECD är 501 poäng att jämföra med Sverigesresultat på 485 poäng, vilket är en minskning med 10 poäng sedan den senaste mätningen 2009.
Vidare:
Av tabell 4.8 framgår att den största nedgången jämfört med 2006 skett för de lågpresterande eleverna; ökningen av andelen svenska elever under nivå 2 är nära 6 procentenheter. Mellan 2009 och 2012 har dessutom andelen elever som presterar på nivå 5 och över minskat.
Läsförståelse
Försämringen inkluderar läsförståelsen:
Som framgår har medelvärdet på PISA:s läsprov sjunkit för eleverna i Sverige kontinuerligt från 2000 fram till och med 2012. Efter att ha legat över OECD:s medelvärde i PISA 2000, 2003 och 2006 låg det 2009 på ungefär samma nivå som OECD:s medelvärde och 2012 ligger det under OECD:s medelvärde. Av de länder som 2000 låg på samma nivå som Sverige på PISA:s läsprov har samtliga länder 2012 ett medelvärde som är högre än det svenska.
Skolmiljön
Schools are a mechanism of enforcing diversity and making a highly artificial world seem real. At the bottom of a progressivist’s argument for education is ultimately the need to make sure children of conservative parents are exposed to liberal ideas. Children should be allowed to make their own decisions, which means they should have more influence over your children than you over theirs.
– anarcho-papist
En ledtråd till förändringen ges vad gäller hur eleverna svarat på frågor som rör skolmiljön, bland annat sen ankomst och klassrumsklimat. Skolverket skriver vad gäller sen ankomst:
I enkäten finns en fråga om hur ofta eleven har kommit för sent till skolan någon gång de senaste två skolveckorna. I OECD har 35 procent av eleverna kommit för sent och i Sverige är motsvarande andel 56 procent (pojkar 58 procent och flickor 53 procent). Sverige har en av de högsta andelarna sen ankomst av alla deltagande länder och också den högsta andelen i Norden.
Vad gäller klassrumsklimatet:
Av de i tabellen upptagna länderna har Shanghai-Kina, Vietnam och Ryssland bäst klassrumsklimat och Finland och Sverige har sämst.
Intressant är också lärarnas roll. Skolverket skriver att:
Den senaste TIMSS-studien visade att svenska lärare i genomsnitt var både välutbildade och hade lång erfarenhet. TIMSS visade också att svenska lärare var mindre nöjda med sin arbetssituation än genomsnittet i jämförbara länder och fler ångrade sitt yrkesval. Det är inte klart hur detta hänger ihop med kunskapsutvecklingen, men det finns anledning att vidare studera hur lärares utbildning, arbetssituation och yrkesstatus påverkar vad som sker i klassrummet.
Man kan notera att kraven på lärarstudenterna de senaste åren sjunkit, vilket innebär att på sikt är det tveksamt om denna faktor kommer att förbättras.
Invandringen
Även invandringspolitiken har spelat en roll i försämringen av PISA-resultaten, dock är detta inte huvudorsaken. Skolverket skriver:
Kurvan för infödda elever ligger som väntat något ovanför kurvan för samtliga elevgrupper. Differensen mellan de båda kurvorna har ökat marginellt, vilket förklaras av att andelen elever med utländsk bakgrund ökat, och att denna grupps medelresultat ligger under det för infödda elever. Men totalt sett kan inte nedgången i Sveriges resultat mer än marginellt hänföras till gruppen elever med utländsk bakgrund. Skillnaderna mellan infödda elever och elever med utländsk bakgrund varierar kraftigt mellan olika länder. I många anglosaxiska länder är skillnaderna relativt små, medan de för många länder på den europeiska kontinenten är betydligt större. I Sverige är skillnaderna större än i OECD i genomsnitt.
Mer utförlig statistik finner vi bland annat hos Tino Sanandaji, Steve Sailer och Anatoly Karlin. Karlin visar exempelvis att i den förra PISA hade gruppen ”infödda svenskar” ett genomsnitt på 505 och gruppen ”andra generationens invandrare” 447. Av detta kan man dra slutsatsen att den senare gruppen, vilket utgjorde cirka 15% av testdeltagarna, drog ner genomsnittet till 495 men att 505 inte heller är imponerande i jämförelse exempelvis med Shanghais 589 eller Finlands 549. Av skolverkets statistik kan man också se att grupperna ”infödda” och ”andra generationen” erfarit snarlik försämring över tid.
Attityder
Om orsaken antyddes av skolk och lärarnas missnöje pekar skolverket på en annan viktig faktor. Av de länder som försämrat sina resultat mest:
…är tre nordiska, förutom Sverige även Island och Finland. Till denna grupp av förlorare hör också Australien och Nya Zeeland. Alla dessa är länder där ungdomar har relativt stor frihet att forma sina liv och utveckla sina egna intressen. Det är inte orimligt att tänka sig att förändrade värderingar och förändrade prioriteringar av hur de väljer att använda sin tid slår igenom snabbast i sådana länder. PISA indikerar exempelvis att nordiska ungdomar är de flitigaste internetanvändarna och att de tillbringar mest tid på sociala medier. Det finns inget direkt samband mellan PISA-resultat och hur aktiva eleverna är i dessa avseenden, men det kan tyda på att skolarbetet nedprioriteras till förmån för annat. Att möta elevernas intressen och behov är viktigt om den negativa utvecklingen i svensk skola skall brytas.
Det hela handlar alltså om flera faktorer. Dels har läraryrkets status och auktoritet underminerats, dels har pedagogiska experiment med vänsterliberala förtecken spelat en negativ roll (särskilt för de svaga eleverna). Invandringspolitiken har också spelat en negativ roll, intimt knuten till den är det fria skolvalet som varit ett sätt för den medelklass som stödjer invandringspolitiken på valdagen att undvika att de egna barnen under resten av året stiftar alltför nära kontakt med socialt och etniskt främmande kamrater. Sammantaget kan man alltså konstatera att det här, för att låna ett uttryck från Patrik Ehn, behövs mer preussiska värden. Motsatsen, 1968 års värden, har i varje fall orsakat en utbildningsmässig och skolpolitisk katastrof.
Vidare läsning
Maciej Zaremba: Hur kunde Sverige utarma sin lärarkår?
anarcho-papist – Cargo Cult Education
Tino Sanandaji – The Amazing Truth About PISA Scores: USA Beats Western Europe, Ties with Asia
Steve Sailer – PISA, Piece by Piece
Anatoly Karlin – Berlin Gets Bad News From PISA
Lästips – Jean-Claude Michea
Charlotta Johansson – Auktoriteterna sviker
Om skribenten: Joakim Andersen
