Relationen till hunden är ett av nordeuropéns kännetecken. Detta insågs bland annat av det tidiga Nation of Islam, vilka beskrev de vita som ”dog-lovers”, och det skiljer oss från kulturer där hunden ses som oren. Intressant är då nya vetenskapliga rön som tyder på att denna relation kan vara äldre än vi tidigare känt till och att det rentav var i Europa som hunden uppstod.

I det nyaste numret av tidskriften Science offentliggörs en studie där ett antal forskare under ledning av Olaf Thalmann från universitetet i Turku jämfört mitokondriellt DNA från hundar och vargar, inklusive DNA från fossiler. Denna jämförelse tyder på att dagens hundar härstammar från en grupp vargar som kom i kontakt med europeiska jägare och samlare för mellan 18,800 och 32,100 år sedan. Det är oklart om de hjälpte människorna att jaga större byten eller om de åt kvarlämnade kadaver, den grupp vargar som hundarna utvecklades från tycks heller inte finnas kvar i det vilda.

Oavsett vilket är det intressanta rön, som tycks styrka Herman Wirths gamla teori om lux borealis, att mycket av det vi idag värdesätter har ett nordligt ursprung. Vi vet idag att de äldsta bevarade konstverken hittats i Europa och det finns tecken på att även skriftspråket uppstod här. Om även hunden tämjdes under den europeiska istiden vore det inte särskilt förvånande. Tvärtom tycks det bekräfta Wirths bild av en tidig nordlig civilisation, och en, trots allt, fascinerande kontinuitet från den till oss både genetiskt och kulturellt.

Vidare läsning

The Scientist – Origin of Domestic Dogs (summering av studien)

Relaterat

Nordeuropén och hunden
Herman Wirth och det arktiska urhemmet
Europas sju klanmödrar
Indo-européerna och hästen
Nordeuropén och katten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.