Mycket intressant händer för tillfället i USA, bland annat växer det fram ett antal utmanare till det ideologiska status quo. Här finner vi bland annat antifeministiska miljöer som PUA och ”mens rights”-rörelsen, den alternativa och nya högern kring Counter-Currents och Alternative Right, liksom rasrealister och HBD-bloggar. Ett viktigt inslag i denna bredare, oftast antiliberala, tendens är den neoreaktionära miljön, och dess centralgestalt Mencius Moldbug. Neoreaktionärerna bryter, på gott och ont, med det mesta av den amerikanska konservatismen och introducerar ett flertal europeiska reaktionärer för en kvantitativt fortfarande begränsad men kvalitativt betydande publik.
Mencius Moldbug
First of all, a reactionary is a gentleman (or a lady). A gentleman (or a lady) doesn’t whine.
– Mencius Moldbug
Mencius Moldbug skiljer sig på flera sätt från den typiska högeramerikanen (den ”Joe Sixpack” alternativt klansman som gärna stereotypiseras i etablerad media). Han är till hälften av skotsk och till hälften av judisk härkomst, och vad gäller social bakgrund tillhör han den brahminkast han identifierat som en av de härskande i USA. Mencius är också ursprungligen en dataprogrammerare, en såkallad geek. Dessa egenskaper tycks han dela med flera av sina läsare och kommentatorer, vilket kan antyda att vi här har att göra med en intressant begynnande förskjutning av både brahminska och judisk-amerikanska lojaliteter.
Moldbug är intresserad av ett stort antal reaktionära tänkare, som Carlyle, Mosca, Filmer, de Jouvenel, don Colacho, von Kuehnelt-Leddihn, Burnham med flera. Han är också inspirerad av det antika Roms politiska teori och praktik, då han menar att man här finner tidlösa sanningar om det politiska. Detta kombinerar han med en betydande respekt för den libertarianska eller klassiskt liberala skolan vad gäller det ekonomiska. Han tror dock inte som vissa av dessa på avskaffandet av staten.
På relativt kort tid har Moldbug mer eller mindre skapat en neoreaktionär miljö i USA, och han läses också av många utanför den. Detta är en bedrift, som delvis förklaras av hans kunskaper om en intellektuell tradition som för samtida västerlänningar är helt okänd tack vare reformer av utbildningens innehåll. Samtidigt är det en tradition som erbjuder ett flertal insikter i det politiska. Mosca har exempelvis rätt på ett sätt som Mona Sahlin inte har, och är mer givande att läsa om man har tresiffrig IQ. Moldbug skriver dessutom på ett underhållande vis, han blandar exempelvis klassiska insikter med ett modernt språk, och är inte främmande för att hävda att Dawkins är ”pwnad”.
USA som kastsamhälle
In the Brahmin caste, status among both men and women is defined by scholarly achievement, success in an intellectual profession, or position of civic responsibility. The highest-status Brahmins are artists and scientists, but Brahmins can also be doctors or lawyers, although it is much better to be a doctor than a lawyer, and much better to be a lawyer than a dentist… Entry into the Brahmin caste is conferred almost entirely by first-tier university admissions…
– Mencius Moldbug
Mencius beskriver USA som ett kastsamhälle. Han utgår från att människan är en primat som ingår i grupper och söker efter status inom dessa. Ett samhälle som USA är då indelat i ett antal grupper med interna regler för hur status uppnås och definieras. Eftersom uttrycket ”klass” inte räcker använder han istället kastbegreppet. Han talar då om brahminer, dalits, heloter, optimater och vaisyas.
Brahminerna är den mest intressanta kasten (man kan fråga sig om inte rabbin hade varit en mer passande beteckning än brahmin, då det judisk-amerikanska inslaget i kasten är så betydande. Å andra sidan är brahmin mindre laddat än rabbin). Den motsvarar i viss mån Gottfrieds nya klass och de Carvalhos intelligentsia. Det är den dominerande kasten, och präglas av den ”progressiva” världsbilden. Genom sitt grepp om utbildningsinstitutionerna och pressen påverkar den vad som är socialt accepterade åsikter, och den fostrar ständigt nya generationer av brahminer (både ”uppkomlingar” från vaisyabakgrund och gamla optimatfamiljer).
Den typiska daliten är en gängmedlem eller ”välfärdsmamma”, de flesta tillhör USA:s minoriteter. Den typiska heloten är en mexikansk immigrant. Moldbug identifierar en allians mellan brahminerna, dalits och heloterna, vilket förklarar allt från ”affirmative action” till den förda invandringspolitiken. Denna allians är riktad mot vaisyas, och spillrorna av optimatkasten.
As for conservatism, not all Muslims are terrorists, but most terrorists are Muslims. Similarly, not all conservatives are cretins, but most cretins are conservatives. The modern American conservative movement – which is paradoxically much younger than the progressive movement, if only because it had to be reinvented after the Roosevelt dictatorship – has been distinctly affected by this audience…
– Mencius Moldbug
Vaisyas är i hög grad synonyma med ”Middle America”. De är av europeisk börd och röstar republikanskt. Deras problem är att de inte förstår vare sig hur det moderna USA eller politik fungerar, och tror att de kan återskapa ett USA som redan försvunnit. Moldbug har svårt att identifiera sig med dem, då många av dem är kretiner. Det är Gud och Konstitutionen och Ron Paul, och diverse annat som inte egentligen kommer utmana brahminernas grepp om landet.
Optimaterna är spillrorna av den gamla amerikanska aristokratin. Eftersom de normalt genomgår högre utbildning ”brahminiseras” de i tidig ålder.
Moldbug ser kastindelning och minoritetsstyre som i grunden naturligt. Han vänder sig snarare till brahminer än till vaisyas, vilket är ett intressant och subversivt grepp då han kan undvika de inslag i vaisya-konservatism som verkar frånstötande på brahminer.
Vidare läsning
Castes of the United States
The BDH-OV conflict
How to defeat the US government: summary
Katedralen
And the left is the party of the educational organs, at whose head is the press and universities. This is our 20th-century version of the established church. Here at UR, we sometimes call it the Cathedral – although it is essential to note that, unlike an ordinary organization, it has no central administrator. No, this will not make it easier to deal with.
– Moldbug
Ett begrepp som vunnit stor spridning är Katedralen. Moldbugs charm är att han skapar en intellektuell distans till samtiden och betraktar den som en historiker betraktar svunna tider. Han kan då hjälpa sina läsare att genomskåda denna samtids självbedrägerier, det som i marxistisk tradition kallas ideologi. Så visar han att USA inte är en demokrati, och att detta heller inte är önskvärt. Han visar också att det i USA inte alls råder någon separation mellan stat och kyrka, men att anledningen till att amerikaner i gemen inte inser detta är att deras definition av ”kyrka” är föråldrad. En ”kyrka” är en ”organization or movement which specializes in telling people what to think”, och detta inkluderar den ”vänster” Moldbug analyserar (i Sverige känd bland annat som ”PK” och ”kulturmarxism”).
The Cathedral, with its informal union of church and state, is positioned perfectly. It has all the advantages of being a formal arm of government, and none of the disadvantages. Because it formulates public policy, it is best considered our ultimate governing organ, but it certainly bears no responsibility for the success or failure of said policy. Moreover, it gets to program the little worm that is inserted in everyone’s head, beginning at the age of five and going all the way through grad school.
– Moldbug
Våra samhällen präglas alltså inte av separation mellan stat och kyrka, däremot av en definition av ”kyrka” som inte hör hemma på 2000-talet. Moldbugs definition av ”stat” är också något skild från den gängse. På grund av bristen på verklig gränsdragning mot bland annat media, föregivet ”privat” utbildningsväsen och storföretag inkluderar han även dessa i staten. Vilket förefaller konstruktivt.
Right represents peace, order and security; left represents war, anarchy and crime… Whatever you make of the left-right axis, you have to admit that there exists some force which has been pulling the Anglo-American political system leftward for at least the last three centuries. Whatever this unfathomable stellar emanation may be, it has gotten us from the Stuarts to Barack Obama. Personally, I would like a refund. But that’s just me.
– Moldbug
Moldbugs analys av vänstern är också intressant, då han identifierar dess ursprung i en kristen sekt (denna insikt har han gemensamt med andra som intresserat sig för politisk teologi, från Donoso Cortes till Voegelin). Hans analyser av de psykologiska aspekterna av vänstern är ofta givande. Så noterar han likheterna med inkvisitionen, inte minst att den grupp som de facto har makten i ett samhälle och utsätter oliktänkande för diverse övergrepp ändå betraktar sig själv som svag och hotad, kort sagt som den som slår ur underläge. I fallet med vänstern är det uppenbart att detta ofta gör dess medlemmar farliga för sin omgivning.
My theory is that what we’re looking at is the attraction of power itself. The left attracts a natural coalition because it always attracts those whose only interest is in the pure thrill of domination.
– Moldbug
Samtidigt studerar han den progressiva ideologin som ett mem, och som ett parasitiskt sådant. Det är samtidigt ett effektivt mem, bland annat då det kan få den som instämmer i den officiella ideologin men kräver ännu mer av den att känna sig som en rebell. Dessutom betraktar han den officiella ideologins ologiska inslag som styrkor. Det är när man instämmer i en åsikt trots att man egentligen vet bättre som man visar att man hör hemma i en grupp.
Intressant är också Moldbugs historiska relativisering av den anglo-amerikanska liberalismen. Han tröttnar inte på att konstatera att det 1938 fanns tre konkurrerande ideologier, och om någon av de andra två segrat militärt hade vi idag fått lära oss om just dess förträffligheter i skolan. Moldbug betraktar både Hitler och Stalin som uttryck för den moderna erans demokratiska modell, men detsamma gäller Roosevelt och Obama. Intressant är att han inte sällan för fram företrädare för den ”tredje ideologin”, fascismen, som intressanta. Detta gäller Ernst zu Reventlow, det gäller också bloggen South Africa Sucks.
Vidare läsning
The case against democracy: ten red pills
A gentle introduction to Unqualified Reservations (part 1)
Noam Chomsky killed Aaron Swartz
Technology, communism and the Brown Scare
America: vampire of the world (part 1)
South Africa: a message to Jenny
Moldbugs alternativ
The basic idea of Patchwork is that, as the crappy governments we inherited from history are smashed, they should be replaced by a global spiderweb of tens, even hundreds, of thousands of sovereign and independent mini-countries, each governed by its own joint-stock corporation without regard to the residents’ opinions. If residents don’t like their government, they can and should move. The design is all ”exit,” no ”voice.”
– Moldbug
Det finns alltså mycket av intresse hos Moldbug. Han skapar en kritisk distans till samtiden och dess ideologier, och avlegitimerar dem samtidigt. Intresset för det politiska och dess regler, liksom för den goda statsmannen, är också intressant. För en traditionalist är Moldbugs positiva bild av exempelvis det antika Rom och det viktorianska England också av intresse.
Whether we’re talking about the US, Baltimore, or your wallet, a formalist is only happy when ownership and control are one and the same. To reformalize, therefore, we need to figure out who has actual power in the US, and assign shares in such a way as to reproduce this distribution as closely as possible.
– Moldbug
När han ska skissera ett alternativ blir det dock mindre intressant, och arvet från libertarianismen blir tydligare. Till skillnad från libertarianerna menar Moldbug att det måste finnas en stat. I praktiken blir lösningen ett antal stater där makt- och ansvarsförhållanden är tydliga, och där det ligger i ledarens egenintresse att behandla invånarna väl. Inspirationskällor här är bland annat små stater som Dubai och Singapore. Sådana stater ska i hög grad skötas som företag, vilket innebär att alla inte är önskvärda som invånare. Moldbug har ett antal förslag på lösningar, bland annat en form av neo-feodalism där individer som inte kan försörja sig själva heller inte är myndiga utan ”wards” åt medborgare eller staten, och en lösning där farliga individer får leva resten av sina liv i en virtuell tillvaro.
Detta system påminner en del om det feodala Europa, både vad gäller mängden av små ”stater” och distinktionen mellan fria och ofria. Man kan anta att många sådana småstater i praktiken skulle vara etnokratier.
Samtidigt kan man identifiera ett flertal brister i Moldbugs världsbild. Den har många starka sidor, inte minst i hans analys av USA och i hans intresse för diverse reaktionära tänkare. Den tycks också kunna attrahera medlemmar av brahminkasten. Samtidigt är det en materialistisk och reduktionistisk världsbild, och ett barn av den historiska vänstern. Moldbug utgår från samma atomer/individer som andra liberaler. Det som saknas i jämförelse med en klassisk höger är alltså dels en transcendent aspekt, dels en mer organisk syn på vad ett samhälle är (kort sagt mer Gemeinschaft). Jämfört med både den progressiva världsbilden och den typiska libertarianismen är det dock en intressant utveckling, och väl värt en närmare bekantskap också för européer. Inte minst analysen av Katedralen, USA som kastsamhälle och den progressiva världsbilden har betydande poänger. Man kan också hoppas att han kan väcka ett större intresse för antiliberalism bland libertarianer.
Vidare läsning
Neocameralism and the escalator of massarchy
A formalist manifesto
Why I am not a libertarian
Om skribenten: Joakim Andersen
