TV-serien Breaking Bad recenserades första gången på denna blogg för mer än fem år sedan. Första säsongen summerades då som en ”en Fight Club light för familjefäder”, spännande och intressant men bitvis lite tråkig. Serien har nu avslutats, efter fem säsonger, och man kan konstatera att den hade kvaliteter som först gradvis kunde identifieras. Dessa kvaliteter torde också vara skälet till dess betydande popularitet.
Handlingen är i grunden relativt enkel. Den medelålders kemiläraren Walter White upptäcker att han inte bara saknar pengar och omgivningens respekt, han har även cancer och en mycket begränsad tid kvar att leva. Denna insikt om livets korthet, samma insikt som japanska samurajer, indiska mystiker och romerska stoiker mediterat över, driver honom att omvärdera sitt liv. Walter vill inte lämna sin familj med skulder, utan börjar tillverka metamfetamin ihop med en av sina tidigare studenter, den misslyckade småkriminelle Jesse Pinkman. Komplikationer tillstöter när han försöker hålla det hela hemligt från sin fru Skyler, och när han tvingas interagera med ett flertal mer eller mindre psykopatiska kriminella.
You two guys are just guys. OK. Mr. White he’s the devil. He is smarter than you, he is luckier than you.
– en av Whites kompanjoner
White anammar pseudonymen Heisenberg under sina ljusskygga projekt, liksom en rakad skalle och en hatt. Valet av namn framstår som lämpligt med tanke på den historiske Werner Heisenberg, en tysk vetenskapsman under 1900-talet och en av kvantfysikens skapare. Under handlingen kan man följa Walter Whites förvandling till Heisenberg, liksom spelet mellan de båda. Uppenbarligen är han alltför lite Heisenberg i början av serien, men tidvis rör han sig senare för långt i motsatt riktning. Bitvis uppnår han dock en syntes mellan de båda. Denna förvandling för tankarna till Jack Donovans resonemang i The Way of Men. Walter White är, möjligen, en ”good man”, men han är inte ”good at being a man”.
Parallellt med detta följer serien spelet mellan de två sociala domänerna som kan ges namnen hem och hot, eller Kosmos och Kaos. Walter White hör hemma i den trygga borgerliga sfären med familjen, även om han gör riskabla exkursioner in i ett hotfullt och främmande kaos med både missbrukare, våld och laglöshet. Samtidigt öppnar han vägen för detta kaos in i familjesfären, och när han i högre grad förvandlats till Heisenberg är detta ett reellt problem för Skyler.
Manligt och kvinnligt, amerikanskt och mexikanskt
What does a man do Walter? A man provides for his family.
– Gus Fring
Överhuvudtaget bygger handlingen i hög grad på spelet mellan dikotomier. Detta gäller inte minst könsrollerna. Walter White har en inställning till sin manlighet som innebär att han varken belastar sin familj med sina problem eller låter främlingar försörja den. Detta tar sig tidvis överdrivna uttryck, och man kan i sin TV-soffa bli frustrerad över hans envishet, men det är en bidragande faktor bakom seriens popularitet. Både Heisenberg och White representerar en påstått föråldrad manlighet, och deras erfarenheter i en icke-borgerlig verklighet bekräftar den.
Seriens berättarstil kan också hänföras till detta, då den har tydliga likheter med nordiska sagor. Man får ingen inblick i Whites inre tankar, inga långa monologer, utan mot bakgrund av hans handlingar får man gissa sig till vad som driver honom.
I am not in danger, I AM the danger.
– Walter White
En liknande dikotomi är den mellan det amerikanska och det mexikanska. Familjen White tillhör en anglo-saxisk medelklass, men handlingen äger rum i New Mexico med dess främmande, storslagna, natur och stora mexikanska minoritet. Dessa kategorier, det amerikanska och det mexikanska, får en viktig symbolisk roll i serien. De flesta av de kriminella White interagerar med i början är mexikaner, och närheten till Mexiko och dess karteller är av vikt för handlingen. Mexiko framställs som det genuint Andra, ett hotfullt Kaos med mäktiga karteller. Även Santa Muerte antyds (på så vis påminner serien om välgjorda och intressanta End of Watch). Brett Stevens noterar dock i en recension på Alternative Right att Breaking Bad omtolkar den klassiska dikotomin mellan tråkig majoritet och färgstark minoritet. White/Heisenberg tillhör majoriteten, men han är både en outsider och potentiellt farlig och mäktig. På så vis har serien en subversiv aspekt, då den underminerar bilden av den effeminerade och konforme majoritetsmannen. Det finns också en inre logik i serien, där White mot slutet interagerar med en Aryan Brotherhood-liknande sammanslutning snarare än de tidigare mexikanska kriminella. De vita kriminella är lika obehagliga, men de politiskt korrekta inslagen i skildringen av dem är ovanligt nedtonade.
Heisenberg som arketyp
I did it for me. I liked it. I was good at it. And, I was really… I was alive.
– Walter White
I slutet ställs mycket av det man i tidigare avsnitt antagit om Whites motivation på huvudet. För mycket kan inte ordas om detta, men valet av avslutande låttext låter oss ana hans egentliga drivkraft och sanna kärlek. Intressant är om man kan identifiera White med andra arketyper än ”arg medelklassman”, detta skulle i så fall förklara en del av seriens framgång. Man kan då notera att han i grunden är en ”artist” och att det bakom hans tal om att ”chemistry must be respected” döljer sig en alkemist. Kärleken till ”the art”, om än inte ”the Great Art”, är då en stark drivkraft, och den starka relationen mellan White och Pinkman är relationen mellan mästare och lärling (början på slutet inleds också när den relationen förstörs).
White är samtidigt en magiker, som använder sin kunskap om kemi till att klara sig ur ett flertal situationer.
…you asked me, ’If I was in the meth business or the money business.’ Neither. I’m in the empire business.
– Walter White
Heisenberg, mannen i hatten, erkänner så småningom att han bygger ett imperium. Han lämnar ett stort antal döda bakom sig, och vid flera tillfällen konstateras att människor i hans omgivning råkar illa ut. Sammantaget pekar detta på vilken arketyp White/Heisenberg representerar, även om det är i en relativt urvattnad form. Kombinationen av kunskap, makt, rus och död förknippas i nordisk myt med Oden. Samtidigt är White ingen asagud. Han dras med personliga brister i form av överdriven rädsla och stolthet, detta förklarar delvis varför människor i hans omgivning ofta drabbas av olycka och varför han inte uppnår en varaktig syntes mellan sina olika sidor eller lyckas bevara sina relationer. Inte heller renodlar han någon av sina två personligheter.
Sammantaget är det hela i varje fall en fascinerande serie. Den är psykologiskt trovärdig och intressant, insikten att handlingar och val har konsekvenser löper som en röd tråd genom skeendet, och det finns en subversiv aspekt i hur serien omtolkar den vite mannen och tonar ner det politiskt korrekta. Att serien nått sådan popularitet är alltså positivt på flera sätt, och även om den är något lång kan den rekommenderas.
Relaterat
Alternative Right – The Caucasian Retroviral
Om skribenten: Joakim Andersen
